Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handel - Handel hos naturfolken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDEL
Detaljisterna hålla i regel inga större lager och
verkställa vanl. sina inköp från inhemska
leverantörer. Grosshandeln* har till uppgift att
förmedla omsättningen mellan producenter och
detaljister el. (betr, varor, som skola förädlas)
mellan producenter och industriidkare. På
grosshandelns lott faller den väsentliga delen av
varornas lagring och transportering. Grosshandeln
ombesörjer både import och export. Ofta passerar
en vara flera grossister, innan den når
detaljhandlaren och konsumenten. Detta gäller framför allt
de stora världshandelsartiklarna, som på de större
internationella handelsplatserna (London,
Liverpool, New York, Hamburg, Amsterdam,
Rotterdam, Antwerpen m.fl.) omsättas genom grossister,
som göra affärer med de olika
konsumentländernas grosshandlare. — Grosshandelns viktigaste
uppgift ligger i den s.k. sortimentsfunktionen. En
detaljist kan ej vända sig med små order till
hundratals producenter, medan å andra sidan en
producent ej kan sälja till tusentals el. tiotusentals
detaljister. Här träder grosshandeln emellan
genom att köpa varor i stora partier från många
producenter samt uppdela dessa partier och sälja
ett stort antal varor till varje detaljist. Inom
vissa branscher gör sig dock en tendens gällande att
förenkla omsättningsprocessen genom att helt el.
delvis utesluta de självständiga mellanhänderna.
Industriföretagen avsätta i våra dagar ofta en del
av sin produktion på den inhemska marknaden
genom egna försäljningsfilialer, i Sverige
exempelvis åtskilliga sko- och textilfabriker, en del
maskinfabriker (ss. Husqvarna, Asea, Elektrolux)
m.fl. Detta slag av h. brukar benämnas direkt
producenthandel. Vid fartygs- och
maskinleveranser till rederier och industrier är det regel,
att affärerna uppgöras utan mellanhänder. I andra
fall vända sig producenterna till detaljhandlarna
med förbigående av grossisterna, ss. i fråga om
tobaksvaror, kemiska artiklar, konfektyrer och en
del matvaror. Ett liknande förhållande inträffar,
då detaljhandlarna genom långt driven
specialisering gjort det möjligt att köpa i så stora partier,
att de kunna vända sig direkt till de inhemska
producenterna el. själva importera från utlandet;
de sägas då vara sina egna grossister. Denna
form av h. är även kännetecknande för
varuhusen. ab. Hakon Swenson i mell. och ab. Eol
i v. Sverige utgöra ex. på stora grossistfirmor,
vilkas aktier delvis ägas av de detaljister, med
vilka de samarbeta. Dessa grossistfirmor m.fl.
äro i sin tur sammanslutna till Inköpscenträlernas
ab., ICA. Dyl. sammanslutningar möjliggöra för
detaljisterna att erhålla bättre priser genom att
spela ut producenterna mot varandra. Vidare
samarbeta detaljister inom samma bransch, ofta
i syfte att reglera prisbildning, nyetablering etc.
Det växande antalet detaljister har gjort frågan
om kontroll av den senare aktuell (se
Nyetable-ringskontroll). Konsumentsammanslutningar göra det möjligt för konsumenterna att
verkställa inköp i stor skala; Kooperativa
förbundet, de svenska konsumtionsföreningarnas
centrala organ, bedriver sålunda en omfattande
grosshandel och i fråga om vissa varuslag egen
industriell verksamhet (se Kooperation). — Bland
den moderna h:s viktigaste hjälpmedel märkas
r e k 1 a m* och marknadsundersöknin g*.
— I fråga om institutioner i h:s tjänst se
Kommerskollegium och Handelskammare. — Se vidare
Sverige, handel, samt Utrikeshandel. [Ph.jC.Wr.
Handel hos naturfolken är ett utbyte av nyttigheter
och har mångenstädes icke nått över gåvoutbytets
stadium (g å v o h a n d e 1). Ett mycket ursprungligt
stadium betecknar också den s.k. stumma h.
(eng. silent trade) el. d e p å h a n d e 1 n, en bland
primitiva folk gängse form av varuutbyte, som
tillgår så, att den ena parten nedlägger sina
bytesvaror, varefter andra parten kommer till och efter att
ha besett varorna nedlägger ersättning för dem.
De, som önska varuutbyte, ge ofta signal på ett el.
annat sätt för att tillkalla de andra. Depå-h.
förekommer ännu vid de lägst stående folkens h.
med sina kulturellt överlägsna grannar, vilka de
ej önska komma i personlig kontakt med, t.ex. hos
vedda på Ceylon, de afrikanska dvärgfolken och
de primitiva jägarfolken på Borneo och Sumatra.
Denna h.-form är icke längre ett utbyte av gåvor.
Den part, som ej är nöjd, avhämtar helt enkelt
icke likviden, förrän den ökats.
Förskottsbetalning är, trol. som ett minne av nämnda h.-former,
vanlig bland många naturfolk. Den verkliga b
y-t e s h a n d el n, varvid nyttighet utväxlas mot
nyttighet efter värdering å ömse sidor och ett ofta
utdraget prutande, har spelat och spelar en mycket
stor roll hos naturfolken (se Byte). Kvinnorna
kunna hos primitiva folk oftast idka h. med
grannfolkens kvinnor, även om männen ligga i fejd med
varandra. Ur detta kvinnornas varuutbyte ha
marknader småningom utvecklat sig. Särsk. i Afrika
har marknadshandeln, som nästan
uteslutande ligger i kvinnohänder, nått stor blomstring,
vartill ej minst bidragit, att marknadsplatserna
betraktas som fridlysta (se Marknad). Under det
torghandeln, närhandeln alltså i
största utsträckning kommit att skötas av kvinnor,
har fjärrhandeln kommit på männens lott.
H.-expeditioner äro icke ovanliga bland
naturfolken. Afrikanska och indianska handelsmän ha
gjort och göra omfattande resor genom resp,
kontinenter och ha därigenom givetvis också bidragit
till kulturutbytet. Denna h. anses så viktig, att
krig icke alltid få störa den: i Guayana få
handelsmän fritt passera genom fientligt område. Den
plats i s.v. Minnesota, där catlinit el. pipstenslera
hämtades, var fridlyst, och vän och fiende kunde
där i fred avhämta det endast på denna plats
befintliga materialet. Karavanhandeln är en
senare utveckling av fjärr-h. Man sammanslöt sig
till gemensamt skydd och till underlättande av
transporterna. Stora delar av Asien och Afrika
genomkorsas alltjämt av karavaner. Varuutbytet kan
också försiggå genom mellanhandel, varvid
säljare och köpare ej träffas, utan andra uppträda
som förmedlare. Hela stammar ha övergått att
leva på mellan-h. som näringsfång. Liksom
kvinnorna mångenstädes ha torg-h. som uteslutande
privilegium, ha ej sällan vissa individer el. grupper
skaffat sig ett slags monopol på tillverkning el.
försäljning, i vissa fall t.o.m. på rätten att begagna
h.-vägar. Medan h. från början ej bedrevs
yrkesmässigt, framväxer dock småningom ett särskilt
köpmansstånd. Sedan bytesvarorna kommit att få
ett visst pris i förh. till varandra, övergingo vissa
varor till ett slags värdemätare, och småningom
— 94i —
— 942 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
