Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handelskammare - Handelskamrarnas nämnd - Handelskemist - Handelskollegium - Handelskommission - Handelskompanier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDELSKAMRARNAS NÄMND
män o.a. repr. för näringslivet. Enl. sistn.
princip, som följts i bl.a. England och USA, ha de
svenska h. organiserats. Dessa ha i en del fall
bildats på initiativ av redan befintliga
handels-el. köpmansföreningar på resp, platser, vilka
även utse led. (fullmäktige) i h. På andra
ställen ha först s.k. h.-föreningar bildats med
uppgift att konstituera och upprätthålla h.
Samtliga svenska h. ha uppstått på 1900-talet; den
äldsta är Stockholms, som upprättades 1902.
Sedan 1913 finnas i Sverige 12 h., som
tillsammans omfatta hela riket. De äro alla (från 1917)
auktoriserade av Staten, vilket innebär, att de
kommit att inta en i viss mån officiell ställning.
De svenska h. äro följ.: Stockholms h.
(grundad 1902); Östergötlands och Södermanlands h.
(Norrköping, 1913); Smålands och Blekinge h.
(Jönköping, 1906); Gotlands h. (Visby, 1908);
Skånes h. (Malmö, omfattar även s. Halland,
1905); H. i Göteborg (-1906); Västergötlands
och N. Hallands h. (Borås, 1904); H. i Karlstad
(omfattar Värmlands län, Dalsland och
Bohuslän, 1912); H. för Örebro och Västmanlands län
(Örebro, 1907); H. i Gävle (omfattar Gävleborgs
län, Uppland och Dalarne, 1907); Västernorrlands
och Jämtlands läns h. (Sundsvall, 1913) samt
Norrbottens och Västerbottens läns h. (Luleå,
1904). — Ett för h. gemensamt organ med
uppgift att befordra h:s intressen är
Handels-kamrarnas nämnd, som konstituerades 1939
och har sitt säte i Stockholm.
H:s verksamhet är mångsidig. En viktig
uppgift är att vara förmedlare mellan
näringsidkarna och myndigheterna genom avgivande av
framställningar och utlåtanden i näringsfrågor. H.
avge yttranden bl.a. över registrering av
varumärken; vidare må nämnas h:s befogenhet att utfärda
en del intyg med officiell giltighet, ss.
ursprungs-bevis och näringslegitimationsbevis. Till
biläggande av uppkomna handelstvister medverka h.,
dels direkt genom av dem inrättade
skiljenämnder, dels genom att göra uttalanden ang.
förefintligheten av handelsbruk, som ofta tillmätas
avgörande betydelse i handelsmål. Genom den
gemensamma s.k. responsanämnden
registreras de avgivna yttrandena. Vidare meddela
h. sedan 1919 (Stockholms h. dock redan 1912)
auktorisation åt revisorer (se Auktoriserad
revisor) och sedan 1931 godkännande av
gransk-ningsmän (se Granskningsman 2). Tillsyn över
revisorernas och granskningsmännens
verksamhet utövas av resp. h. genom en särskild
revi-sorsnämnd. Ett gemensamt organ för
auktorisa-tionsverksamheten är den centrala
revisorsnämn-den, i vilken h. ha vardera en representant. H.
förordna vidare besiktningsmän, vilka på anmodan
besiktiga och värdera handelsvaror. De ha även
rätt att auktorisera översättare, translatorer, samt
(sedan 1947) fastighetsmäklare.
I avsikt att upprätthålla och stärka
handelsförbindelserna med utlandet har det ansetts
fördelaktigt att upprätta h. även i främmande
länder, med vilka utbytet är livligt el. där det
finns förutsättningar för ökad avsättning. Så
har Sverige 4 h. i utlandet, näml. Svenska
h. för Storbritannien och Irland (The Swedish
Chamber of Commerce for the United Kingdom)
i London (1906), Svenska h. för Amerikas
förenta stater (The Swedish Chamber of Commerce
of the USA) i New York (1906), Svenska h. för
Australasien, Nya Zeeland och Söderhavsöarna
(The Swedish Chamber of Commerce for
Austral-asia, New Zealand and South Sea Islands, Inc.) i
Sydney (1911) samt Svenska h. i Frankrike
(Chambre de commerce suédoise en France) i
Paris (1915). — Slutl. må nämnas, att även en
internationell
handelskammarorga-nisation existerar sedan 1920 (Chambre de
commerce internationale) med säte i Paris. Medl.
äro dels nationella h. o.a. större organisationer,
ss. handels-, industri- och bankföreningar m.fl.
(membres actifs), dels enskilda personer och
företag (membres individuels); de senare äga ej
rösträtt. I varje land, som är anslutet till
denna internationella h., finns en nationalkommitté,
som har att bevaka det egna landets intressen
hos h. Den svenska kommittén,
Internationella handelskammarens svenska
nationalkommitté (1921), har även tagit
till sin uppgift att mera självständigt handlägga
internationella frågor, som beröra det svenska
näringslivet. Vh.
Han delskam rar nas nämnd, se Handelskammare.
Handelskemist, person, som utför kemiska
undersökningar av i handeln förekommande varor.
Jfr Lantbrukskemiska kontrollstationer.
Handelskollegium, se Handels- och
ekonomikollegium.
Handelskommission. 1) Jur., se Kommission. —
2) Se Statens handelskommission.
Handelskompanier. Som h. betecknas särsk. de
handelsbolag, vilka utrustade med privilegier,
monopol och ofta territoriella överhöghetsrättigheter,
fr.o.m. 1500-talet upprättades för handeln på
avlägsna länder. Under 1600—1700-talen upprättades
ett 100-tal h. i Europa. Redan under 1400-talet
uppkommo i England sammanslutningar,
reglerade kompanier (regulated companies), av vilka de
mest bekanta äro Merchant Adventurers*, Eastland
Company (1579) och Levantinska kompaniet (1581),
som, med monopolställning i hemlandet,
förvärvade fördelar i främmande länder men inom vilka
varje medl. drev handel för sig och gemensamt
kapital var ett undantag; de voro ett slags
kartellorganisationer. Först med de holländska och
engelska handelsexp. till Indien på 1590-talet
utbildades aktiekompaniformen, h. med gemensamt
kapital (eng. joint-stock companies), till vilket förut
endast svaga ansatser funnits. Kapitalkrävande
genom skeppsmaterialets dyrbarhet och riskfyllda
tack vare kampen med det portugisiska
handelsväldet, kommo de holländska exp. att finansieras
genom boUgsbildningar: ett flertal kompanier
bildades i Holland från 1594. I England
privilegierades ett ostindiskt kompani 1600. 1602 lyckades
Johan van Oldenbarnevelt förena de inbördes
konkurrerande holländska kompanierna till det
Förenade ostindiska kompaniet. Det engelska
kompaniets startkapital uppgick blott till V10 av det
holländska företagets. Båda fingo inom sitia
hemland monopol på handeln på Indien samt nästan
suveräna rättigheter: de kunde ingå traktater med
främmande furstar, bygga fästningar, utrusta
trupper, utöva rättskipning. En naturlig följd av deras
— 955 —
— 956 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
