Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handelskompanier - Handelskorrespondens - Handelskrig - Handelskris - Handelskutym - Handelskvarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDELSKVARN
konkurrens var, att de kommo att ligga i ständiga
strider med varandra. Beträffande den inre
organisationen överensstämde de ej (se Ostindiska
kompanier), men karakteristiskt för båda var, att
bolags-kapitalets varaktighet ej var skyddad; i det
engelska kompaniet tecknades till en början kapitalet
för varje särskild exp., från 1612 för en serie exp.,
varefter det jämte vinsten återställdes till
tecknarna. H:s handelspolitiska uppgifter, vilka
krävde, att varaktigt realkapital nedlades i faktorier,
fästningar o.d., medförde övergången till fast
före-tagskapital (i engelska ostindiska kompaniet 1658),
fördelat på aktier å visst avrundat belopp, vilka
blevo föremål för börshandel; aktiebolagsreformen
genomfördes dock ej klart under 1600-talet. Dessa
h., som genom sin monopolställning gjorde stora
vinster och som under 1600—1700-talen ledde den
europeiska kolonisationen vid Indiska oceanen,
blevo mönster för ett stort antal liknande förétag,
främst i England, Holland och Frankrike. Även
i Danmark, Sverige och de tyska staterna bildades
h. I sht under slutet av 1600-talet ägde en stark
handelskompanibildning rum. De flesta h. hade
föga framgång, men regeringarnas starka intresse
för h. hade sin grund icke minst i de möjligheter
dessa gåvo till skatteintäkter samt statslån. I
Holland grundades bl.a. ett. västindiskt kompani,
upplöst 1674, efterträtt av ett nytt 1675—1734, med
monopol på handeln på Afrikas västkust och
Amerika. Det var i större utsträckning än ostindiska
kompaniet ett statsföretag. I England grundades
bl.a. Hudsonbaykompaniet* 1670; 1711
privilegierades Söderhavskompaniet*, som en lång tid
distanserade det ostindiska kompaniet i
kapitalstorlek (upplöst 1748). De flesta, ss. det
brittisk-levan-tinska och det brittisk-venetianska, hade kort
livstid. Under 1600—1700-talen utrustades flera bolag
med kolonisations- och handelsrätt i Nordamerika;
ur dessa fribrevskolonier framgingo de
nordamerikanska kolonierna. Av de talrika franska h.
upp-kommo några redan under Richelieu, men de
förnämsta grundades under Colbert. De äro att
betrakta som statsföretag: kapitalet anskaffades till
stor del genom offentliga medel och genom
påtryckningar på ämbetsmännen. Franska ostindiska
kompaniet, grundat 1664, hade handelsmonopol på
Ostindien och Stilla havet; liksom franska
västindiska kompaniet (1623, 1651, ett 3:e 1664—74)
hade det föga framgång, och Mississippikompaniet
(Compagnie d’Occident, grundat 1717 av John Law*,
1719 kallat Compagnies des Indes, sedan Ostindiska,
Senegal-, Kinesiska och San Domingo-kompanierna
förenats med det) tjänade som underlag för Laws
finanspolitik. I Danmark grundades bl.a. ett
ost-indiskt (1612) och ett Guinea-kompani (1658—85).
I Sverige, kapitalfattigt och utan starkare inhemsk
företagsamhet, kommo regeringens initiativ och
intresset från utländska, främst holländska och
engelska kapitalister, vilka sökte placering för sitt
kapital, att sätta sin prägel på handelskompanibildningen.
Utom exportkompanierna (koppar- och
tjärkompa-nierna), privilegierade resp. 1619 och 2648,
grundades för kolonialhandel 1626 Generalhandels- el.
Söderkompaniet* på initiativ av Wilhelm Usselinx,
grundaren av Holländsk-västindiska kompaniet,
samt Afrikanska kompaniet* (1649—67) på
initiativ av Louis De Geer. Båda förde en tynande
till
varo och lågo under i konkurrensen med
holländarna; kolonisationsförsöken misslyckades samt
avslutades definitivt genom freden i Breda 1667.
Även det 1731 oktrojerade Ostindiska kompaniet*
startade med utländskt kapital. Det var även på
dylikt anläggningssökande holländskt kapital,
utestängt från kolonihandeln i hemlandet, som det
bekanta österrikisk-ostindiska kompaniet i
Osten-de, Ostendekompaniet* (1718—31), var grundat.
1738 erhöll Levantiska kompaniet* monopol på
handeln med Levanten. — Mot 1700-talets slut
var de stora h:s tid förbi. Samtidigt som deras
administrationskostnader stego, främst genom att
deras politiska apparat (trupper, fäslningar o.d.)
måste utbyggas, trängdes deras handel tillbaka
genom tjänstemännens egenhandel och genom
privathandel (”interlopers”*). Samtidigt
minskade den indiska handeln i sin helhet i betydelse
(se Ostindiska kompanier). — Litt.: P.
Bon-nassieux, ”Les grandes compagnies de commerce”
(1892); G. v. Schmoller, ”Die
Handelsgesellschaf-ten des 17—18 Jahrh.” (i ”Jahrbuch für
Gesetz-gebung, Verwaltung und Volkswirtschaft”, 17, 1893);
E. Heckscher, ”Merkantilismen” (1931). P.Nm.
Handelskorrespondens, brevväxling mellan
köpmän. Under tidernas lopp har h. erhållit en från
vanligt skriftspråk ganska avvikande stil, framför
allt präglad av den rikliga förekomsten av
merkantila termer och uttryck, ofta internationella.
Ganska ofta urartar h. (särsk. i mindre skolade
brevskrivares händer) till en yrkesjargong, där
onödiga hövlighetsfraser (”Edert ärade” i st.f.
”Edert brev” o.s.v.), stereotypa och otympliga
inlednings- och avslutningssatser (t.ex. ”... och
förblir jag under tiden högaktningsfullt...”, ”. ..
och tecknar jag i avvaktan på Edert v. svar
högaktningsfullt ...”) undanskymma det väsentliga i
brevet. Påverkan från främmande språk är
mycket vanlig, ofta till förfång för det egna språket,
t.ex. i uttryck som ”jag är fri att offerera Eder”
(i st.f. ”jag tager mig friheten att offerera Eder”),
”vi äro införstådda med Eder” (i st.f. ”vi äro
överens med Eder”) o.s.v. Ett modernt affärsbrev
bör vara avfattat på vårdad normalprosa, får
gärna innehålla vedertagna fackuttryck och bör
vara klart uppställt (gärna med rubriker, utvisande
brevets innehåll). Stilen hålles vanl. opersonlig,
men under inflytande från USA förmärkes
numera en viss tendens till personligare och livligare
uttryckssätt, vilket säkert ofta kan medföra, att
brevet gör större effekt. — Som läroämne vid
merkantila undervisningsanstalter intar h. i allm.
en framträdande ställning; detta gäller i Sverige
särsk. i fråga om den utländska h. vid den högre
undervisningen. Bland använda läroböcker må
nämnas: för svensk h. läroböcker av A.
Holm-qvist och av E. Gullberg & E. Sternerup; för tysk
h. av E. Hägg, av G. Widbeck och av O.
Andersson & E. Ost; för engelsk h. av A. Afzelius &
G. Rahmn och av G. Björklund; för fransk h. av
A. Ahlström & N. Sund; för spansk h. av A.
Ahlström och av E. Högdahl. Vh.
Handelskrig. 1) Aggressivt driven
handelspolitik*. — 2) Sjökrigsv., se Sjöfartskrig.
Handelskris, se Konjunktur.
Handelskutym, se Handelsbruk.
Handelskvarn, se Tullkvarn.
— 957 —
— 958 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
