Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hansen, Hans Jacob - Hansen, Andreas - Hansen, Sören - Hanssen, Hans Peter (Nörremölle) - Hansen, Peter (målare) - Hansen, Wilhelm - Hansen, Frederik Carl Christian - Hansen, Olaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANSEN
som kräftdjursforskare och komparativ morfolog,
som H. genom en rad av omfattande verk, åtföljda
av utmärkta teckningar, vann ett berömt namn. H:s
sista hithörande större arbete var ”Studies on
Arthropoda” (3 bd, 1921—1930). S.Bgtn.
Hansen, Andreas Martin, norsk geolog,
antropolog och etnograf (1857—1932), fil. dr 1891,
från 1908 privatlärd med statsstipendium. H.
utgav bl.a. ”Strandlinjestudier” (1891), ”Norsk
folke-psykologi” (1899) och ”Menneskeslægtens ælde”
(1894—98). I ”Landnåm i Norge. En utsigt over
bosætningens historie” (1904) sökte han visa, att
Norge bebyggts av en icke-arisk kortskallig ras
(”finnar”) och en arisk långskallig)
Hansen, Sören, dansk antropolog (1857—
1946), cand. med. 1885, polisläkare i Köpenhamn
1895—1921, chef för medicinalstatistiska kontoret
1921—37. H. inledde den antropologiska
undersökningen av Grönlands inbyggare: ”Bidrag til
Östgrönlændernes Antropologi” (i ”Meddelelser om
Grönland”, 1886), ”Bidrag til Vestgrönlændernes
Antropologi” (därst, 1893) och ”Bidrag til
Eskimo-ernes Kraniologi” (därst., 1895). I ”Aarböger for
nordisk Oldkyndighed og Historie” (1893)
behandlade han den danska bronsålderns kraniologi.
H. var medutg. av ”Meddelelser om Danmarks
Antropologi”. G.Bn.
Hanssen, Hans Peter, kallad N ö r r e m ö
1-1 e, dansk politiker (1862—1936), härstammade
från en dansksinnad bondesläkt, deltog tidigt i
den danska motståndsrörelsen i Slesvig och knöt
som helt ung, bl.a. under resor i Danmark,
förbindelser med högskole- och vänsterorienterade
kretsar. Hans historiska och nationalpolitiska
intressen förde honom senare i förbindelse med
historikern A. D. Jörgensen. För att på bästa
sätt kunna gagna den sönderjydska saken
studerade han ingående tysk historia och
lagstiftning. Begåvad och viljestark, därtill i besittning
av betydande organisatoriska anlag, upptog H.
som ett fädernearv arbetet på att föra kampen
vidare på det sätt han fann bäst, näml, genom
att förhandla sig fram och samtidigt göra
danskheten stark genom ett
organiserat motstånd,
vars redskap först och
främst skulle vara den
väljarförening, som
han 1888 var med om
att stifta. Han mötte
från början och
praktiskt taget hela sitt liv
motstånd från kretsen
kring ”Dybbölposten”,
särsk. Jessen och
Grau, som
hårdnackat höllo på
uppfyllandet av Pragfredens
§ 5 och som ansågo
H:s ofta mycket opportunistiska politik
vederstygglig; inrikespolitiskt voro de
högerorien-terade och stämplade H. som radikal. Han
vann dock stadigt terräng och skapade respekt
för sig och sina synpunkter. Det danska
röstetalet gick f.f.g. fram vid valen 1880. Kampen
för att bevara jord i danskarnas händer
underlättades av kreditföreningen i Kiel och från 1909
av Den nordslesvigske Kreditförening. Det
nationella arbetet i Sönderjylland stimulerades
genom Landevärnet och upprättandet av många
församlingshus. Mot tyska övergrepp, icke minst
under Köllerperioden, var H. ständigt på vakt,
vilket inbragte honom många åtal och fällande
domar, även fängelsestraff. H:s språkrör var
Aabenraa-bladet ”Hejmdal”, startat 1893. 1896—
1908 hade H. säte i den preussiska lantdagen, 1906
—19 i den tyska riksdagen; tills, med Gustav
Johansen bekämpade han, oftast på samma linje
som polacker, liberaler och socialdemokrater,
tvångspolitiken mot de nationella minoriteterna
inom tyska riket. Optantkonventionen 1907 var
i icke ringa grad H:s verk. 1914 arresterades han
men blev snart frigiven och uträttade under
kriget ett stort arbete för sönderjyderna. 1918 anslog
han en skarpare ton och krävde 23/io Nordslesvigs
anslutning till Danmark. Han önskade
samförstånd med det tyska utrikesministeriet, bromsade
till ytterligheter gående dansk expansionslust och
fick stöd av ministären Zahle, i vilken H. var
medl. 24/« 1919—29/3 1920. H. gick emot
Flens-borgrörelsen, även om han av taktiska skäl
lovade att stödja danskarna i 2:a zonen. Den s.k.
Clausenlinjen är i huvudsak H:s verk. Under
åren kring 1920 utsattes H. för en fullkomlig
hets från flensborgarnas sida. I dansk politik
fick H. icke någon position, om han än alltid
rådfrågades i sönderjydska spörsmål. I
Folke-tinget satt han som vänsterman 1924—26. Hans
historiska arbeten, särsk. hans ”Tilbageblik” (4
bd, 1928—34), ge värdefulla upplysningar om
Sön-derjyllands och Tysklands historia under
årtiondena o. 1900. A.O.
Hansen, Peter Marius, dansk målare (1868
—1928), var med sin personliga natursyn och sin
utpräglat starka koloristiska läggning en
landskapsmålare av rang. H. är representerad i
Göteborgs konstmuseum.
Hansen, Wilhelm Peter Henning, dansk
försäkringsman och konstsamlare (1868—1936),
stiftade 1896 Dansk Folkeforsikringsanstalt och var
från 1905 dir. i försäkringsbolaget Hafnia. På
sin egendom Ordrupgaard vid Köpenhamn
hop-bragte H. en saml. fransk och dansk konst; i en
särskild galleribyggnad är inrymd den franska
samlingen, den största i sitt slag i Norden, vilken
börjar med de romantiska konstnärerna,
Dela-croix, Corot m.fl., koncentrerar sig på de stora
impressionisterna, Manet, Monet, Guillaumin,
Degas m.fl., och utmynnar i Cézannes och Gauguins
äldre produktion (till o. 1900). E.W.
Hansen, Frederik Carl Christian,
dansk läkare (1870—1934), med. dr 1900, prosektor
1897, prof, i anatomi vid Köpenhamns univ. 1901.
H. arbetade först med mikroskopiska
undersökningar men övergick sedan till antropologien.
Särsk. kända äro hans rekonstruktioner av danska
historiska personligheters utseende på grundlag av
deras kranier samt hans antropologiska studier,
delvis tills, med C. M. Fürst, över äldre
grönländska skelett.
Hansen, 01 a f, dansk författare (1870—1932),
lektor i Aarhus. H:s dikter äro stämningsfulla
och tungsinta grubblerier över lyckan; hans
skådespel ”Hos Rhinlandets Drot” (1912) och ”1
— 1026 —
SU 12.
33 — Red. avsl. 2,/e 49.
— 1025 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
