Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hansen, Jens - Hansen, Theophilus - Hansen, Jules - Hansen, Peter (författare) - Hansen, Gerhard Armauer - Hansen, Emil - Hansen, Ole - Hansen, Aksel - Hansen, Hans Nikolaj - Hansen, Hans Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANSEN
och Bondevennernes värsta fiender. Men då
örsted 1853 bildade ministär, ingick H. en
kylig allians med de nationalliberala för att
motverka örsteds försök att sätta junigrundlagen
ur spel genom en reaktionär helstatsförfattning.
Han lämnade även sin tidigare helstatsståndpunkt,
blev från 1857 starkt ejderdansk och angrep Hall
för hans nationellt vacklande politik.
Novemberförfattningen 1863 röstade han dock av
demokratiska skäl emot. 1856—63 var H:s stora tid. Hans
vassa blick, sammanknipna mun och knivskarpa
polemik voro lika fruktade av partikamrater som
av motståndare. Inom partiet trängde han alla
andra åt sidan. Hans angrepp på de hatade
nationalliberale.rna och godsägarna voro tunga
och träffsäkra. H. arbetade förgäves på att
återinföra junigrundlagen efter nederlaget 1864. Då
detta misslyckades, bildade han tills, med greve
Frijs en allians mellan ”stora och små bönder”
och banade därigenom vägen för den reviderade
grundlagen av 28/? 1866, som gåv icke det
natiohal-liberala stads- och ämbetsmannapartiet utan de
stora godsägarna makten i det privilegierade
landstinget. Härigenom trodde sig H. kunna
uppnå jordreformer för småbönderna, men då detta
visade sig vara ett misstag, gled makten över
från H. till C. Berg. 1877 visade det sig, att H.
bedragit en kreatursförening och ett
brandförsäkringsbolag, som han lett sedan 1855, på icke mindre
än 200,000 kr. Han avled, medan
undersökningarna pågingo. A.O.
Hansen, Theophilus Edvard, arkitekt (1813
—91), se sp. 1022.
Hansen, Jens Julius (Jules), dansk journalist
och diplomat (1828—1908), nationalliberal, sändes
i mars 1864 av politiska vänner till Paris, där
han väckte intresse för den danska ståndpunkten
i slesvigska frågan. Trots att han motarbetades
av danska regeringen, hade han till 1866 en viss
framgång i konferenser med Bismarck om
delningstanken. H. hade avgörande andel i
Pragfre-dens § 5 (1866). Utvecklingen därefter var ett
svårt slag för honom. 1866 användes H. av
Napoleon III till förhandlingar med Bismarck om
Rhen-gränsen och anställdes 1870 som fransk
diplomatisk agent med uppdrag i London s.å. och
i Rom 1882; han verkade för fransk-ryska
alliansen 1894. H. ägde både skärpa, energi,
människokunskap och slughet. Han utgav viktiga
skrifter om sina olika missioner. J.D.
Hansen, Hans Christian Peter, dansk
författare (1840—1905), skrev på 1860—70-talen
anmälningar i gammaldags akademiskt och doktrinärt
maner, redigerade bl.a. tidskr. ”Nær og Fjærn”,
som gjorde front mot Georg Brändes och hans
skola, samt ombesörjde talrika danska
klassiker-uppl. Hans förnämsta egna arbeten äro
”Illustre-ret dansk Litteraturhistorie” (2 bd, 1886) och
”Goethe” (1906; jämte R. Meyer).
Hansen, Gerhard Henrik A r m a u e r, norsk
läkare (1841—1912), läkare vid vårdanstalten för
spetälska i Bergen 1868, utsändes av norska
medicinalstyrelsen att studera spetälskan i av denna
sjukdom smittade trakter i Norge (”Indberetning
. . . om en ... Reise for at anstille Undersögelser
ang. Spedalskhedens Årsager”, 1874), överläkare för
spetälskevården i
Norge 1875. H. fann 1870
el. 1871 spetälskans
orsak, leprabacillen,
som han 1879
lyckades färga efter av
Koch angiven metod.
Bekämpandet av
sjukdomen kunde ske enl.
rationella metoder, i
sht sedan lagen om
spetälskans isolering
införts. Antalet
spetälska har stadigt
sjunkit. A.Fl.
Hansen, Emil Christian, dansk botanist,
mikrobiolog (1842—1909), var först i målarlära,
folkskollärare 1864, student 1871, fil. dr 1879, prof:s
titel 1892, med. hedersdr i Uppsala 1907;
föreståndare för den fysiologiska avd. av
Carlsberg-laboratoriet sedan 1879. H. är en av de förnämsta
forskarna på
bakterio-logiens och
mykolo-giens område, och
hans studier över
jästsvamparna ha varit
reformerande för
bryggeritekniken. Genom
renkultur, utgående
från isolerade, enkla
celler, uppdelade han
den vanliga
öljästsvampen i skilda
stammar, påvisade dessas
morfologiska
karaktärer, betingelserna för
deras sporbildning och
andra livsprocesser och deras olika betydelse för
ölproduktionen. G.
Hansen, O 1 e, norsk militär (1842—1922),
officer vid inf. 1863, generalmajor 1898,
generallöjtnant 1903, avsked 1910. H. var 1899—1903
kommendant på Fredrikssten och 1903—10
kommenderande general över norska armén. Han utgav bl.a.
”Forslag til Infanteriets Organisation” (1881).
Hansen, A k s e 1 Christian Henrik, dansk
skulptör (1853—1933), arbetade som
monumentalskulptör (”Eko”, Glyptoteket, 1888; ”Kristus bespottas
av judarna”, Kunstmuseet, 1890), som dekoratör
och porträttör.
Hansen, Hans Nikola j, dansk målare (1853
—1923), idkade både historie-, landskaps- och
folk-livsmåleri (”Sjuka på S:t Helenas grav”). Som
tecknare utövade H. en mycket betydande
verksamhet. Hans illustrationer, ss. till Oehlenschläger
och Holberg, blevo mycket berömda, och som
ra-derare hörde han till Danmarks främste. Hans
blad visa en virtuosmässig teknik, men samtidigt
djup känsla och sprudlande fantasi.
Hansen, Hans Jacob, dansk zoolog (1855—
1936), dr phil. 1883, assistent vid Zoologisk
Museum i Köpenhamn 1875. H. behandlade i sin rika
vetenskapliga produktion företrädesvis leddjuren.
Bland hans äldre arbeten märkas ”Fabrica oris
dipterorum” (1883) och ”Zoologia danica” (1882—
90), där han lämnade bidrag till spindlarnas och
fiskarnas naturhistoria. Framför allt var det dock
— 1023 —
— 1024 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
