Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hansson, 1. Ola - Hansson, 2. Laura, f. Mohr - Hanson, Magnus - Hansson, Nils - Hansson, 1. Axel - Hansson, 2. Valborg - Hansson, 3. Stig (Jules Sylvain)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANSON
vidlyftiga historiska arbeten om Brantöme,
Margareta de Valois m.fh; en central ställning intaga
däremot de sista prosaböcker han utgav,
”Rust-gården” (1910) och ”Psyke och Hemma” (1925),
den förra en skildring av fädernegården på slätten,
den senare en filosofisk trosbekännelse. Sitt livs
odyssé slutade H. i Buyukdere utanför Istanbul;
genom Lunds studentkårs försorg återbördades
hans stoft åt hemlandet och gravsattes 28/s 1926 i
Lund. H. var från 1911 innehavare av
Frödingssti-pendiet. ”Samlade skrifter” utgåvos i 17 bd 1919—
22; ”Psyke och Hemma” 1925, ”Ur minnet och
dagboken” 1926 samt ”Slättbyhistorier” 1927, utg. av
Emy Ek; ”Efterlämnade skrifter i urval”, 5 bd,
1928—31, utg. av Hj. Gullberg; ”Aug. Strindbergs
och O. H:s brevväxling 1888—1892”, 1938. ”Valda
dikter”, 1943, utg. av Hj. Gullberg. — Litt.: Emy
Ek, ”O. H.” (1925); E. Ekelund, ”O. H:s
ungdomsdiktning” (1930); H. Levander, ”Sensitiva amorosa”
(1944). Hj.G.
2) Laura H., f. M o h r, den föregis hustru,
tysk författarinna (1854—!928), se Marholm, L.
Hanson, Carl Magnus Gideon, ingenjör (1862
—1920), examinerades 1883 från Chalmers
tekniska läroanstalt och reste s.å. till USA och
Ca-nada för studier i cellulosafabrikation. Han
anställdes 1884 som ingenjör vid D. O. Franckes
pappersbruk och sulfitfabrik i Mölndal. Tills, med
W. Flodqvist ägnade sig H. från 1885
väsentligen åt byggande av nya sulfitfabriker landet
runt. Bland fabriker, som sålunda inrättades,
märkas Forsbacka, Järpen, Långed, Forshaga,
Vallvik, Örnsköldsvik, Robertsfors, Munkedal,
Grycksbo, tillsammans mer än ett 20-tal.
Verksamheten sträckte sig även utomlands: Tofte i
Norge och Vologda i Ryssland. Kring sekelskiftet
torde H. på sitt område ha varit den mest
anlitade anläggningsexperten i Sverige. Genom
samvetsgrant utförda och väl genomtänkta
konstruktioner bidrog H. väsentligt att ge svensk
sulfitindustri en god teknisk start. H. var en
av stiftarna till och förste styrelseordf. i
Svenska pappers- och cellulosaingeniörsföreningen
(1908). A.Lg.
Hansson, Nils, jordbruksekonom (1867—1945).
Efter folkhögskole- och lantmannaskolekurs på
Hvilan mottog H. 1891 eget jordbruk i Tottarp
nära Hvilan, genomgick Alnarps lantbruksinst. 1895
—96 och var därefter lärare på Hvilans
lantmannaskola till 1907, då han blev föreståndare för
husdjursavd. vid Centralanst. för försöksväsendet
på jordbruksområdet. Med den danska, i stark
utveckling varande
ani-maliska produktionen
inom jordbruket som
föredöme arbetade H.
med stor framgång
särsk. för en ökad
och förbättrad
mjölkproduktion. Han
organiserade 1898 den
första i Sverige
arbetande kontrollföreningen och var sedan
oavbrutet den ledande
kraften för denna
verksamhet inom landet.
Ett viktigt led häri var bestämmande av
fodermedlens näringsinnehåll m.m. samt undersökningar ang.
fodermedlens relativa värde, publicerade i
Centralanstaltens berättelser. De därpå byggda normerna för
husdjurens utfodring äro antagna icke blott i
Sverige utan även i andra länder. H. var 1917—19 led. av
Folkhushållningskommissionen, 1917—18 ordf, i
Produktionskommittén och 1918—22 i
Odlings-kommittén; jordbruksminister 1920—21; fil.
he-dersdr vid Lunds univ. 1918, avgick som
föreståndare för husdjursavd. vid Centralanstalten
1932 och blev preses i Lantbruksakad. 1935. —
Bland H:s skrifter märkas ”Handledning för
kontrollassistenter” (1901, flera senare uppl.), ”En
lönande ladugårdsskötsel” (1904, 8 uppl. 1935),
”Kontrollföreningarnas arbetsfält” (1905, flera
senare uppl.), ”Vår svenska svinskötsel” (2 bd, 1911,
4 uppl. 1930), ”Handbok i utfodringslära” (i
”Lantbrukets bok”, 5:3, 1912—16), ”Husdjurens
utfodring” (1922, 2 uppl. 1928). Hj.P.
Hansson. 1) Axel Mauritz H., skådespelare
(1869—1911), uppträdde i barnroller vid faderns,
Julius Scheicke Hanssons sällskap, hade sin
egentliga debut som Stephan i ”Familjen
Benoi-ton” på Södra teatern, där han var anställd 1887
—88, tillhörde Vasateatern 1888—89, Södra teatern
och Djurgårdsteatern 1889—90, Axel Bosins
sällskap 1890—91, August Arppes sällskap i Finland
1891—92, Stora teatern i Göteborg 1892—93,
Albert Ranfts teatrar 1893—95, Svenska teatern i
Helsingfors 1895—98, Dramatiska teatern 1898—
1909, därefter Svenska teatern. Bland H:s roller
märkas Romeo i ”Romeo och Julia” och Junker
Olof i ”Ljungby horn”. Han hade stor framgång
även i andra roller, där det gällde att ge illusion
av ungdom, ss. Gustaf Eriksson Vasa (Kotzebue)
och Fritz (Sudermann), Christian de Neuvillette
i ”Cyrano de Bergerac” och Erland Jansson i
”Gertrud”. — 1899 g.m. H.2). A.L.
2) Valborg Sigrid H., f. Holmlund, den
föreg:s hustru, skådespelerska (1874—1942), var
1890—92 elev vid Dramatiska teatern, 1892—-94
anställd i svenska och finska landsorten, 1894
—98 vid Svenska teatern i Helsingfors, 1898—
99, 1910—11, 1912—14 och 1915—17 vid Alb.
Ranfts teatrar, 1899—1909 vid Dramatiska teatern
och 1921—22 vid Hälsingborgs stadsteater. H.
företog även egna turnéer. Hennes fält var
den finare komedien, där hon med humor,
älskvärt behag och känslovärme tecknade den
kvinnliga svagheten och styrkan. Med
lyckliga yttre medel gjorde H. sig gällande också i
det högre skådespelet ehuru en viss brist på
djupare lidelse därvid dämpade effekten. Bland
hennes roller märkas Julia i ”Romeo och Julia”,
Maria Stuart, Madame Sans-Géne, Monna Vanna,
Karin Månsdotter, Ghismonda i ”En venetiansk
komedi”, Roxane i ”Cyrano de Bergerac” och
Marguerite Gauthier i ”Kameliadamen”. G.Kg.
3) Stig Axel H., de föreg:s son,
kapellmästare, pianist och kompositör (f. n/ø 1900),
studerade 1918—20 piano för Lennart Lundberg
vid Musikkonservatoriet i Stockholm samt var
senare elev vid musikhögsk. i Weimar. Han var
1925—28 kapellmästare på Folkteatern hos Karl
Gerhard och var 1937—41 komponist hos Svensk
filmindustri. Under sign. Jules Sylvain har
— 1037 —
— 1038 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
