Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hansson, 2. Per Albin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANSON
förmögenheter samt till dyrortsgrupperade
pensionstillägg. När detta visade sig omöjligt, avgick
regeringen och efterträddes av en ren
bondeför-bundsregering med Axel Pehrsson-Bramstorp som
statsminister. Vid riksdagsmannavalet s.å. erhöll
socialdemokratiska partiet nya mandatvinster, 112
platser i A.k. mot de borgerliga partiernas 107.
Med detta förstärkta underlag bildade H. ånyo
regering 28/n 1936. I denna erbjöds och
accepterade Bondeförbundet 4 platser, varigenom
samarbetet mellan socialdemokratiska partiet och
Bondeförbundet, enl. H:s stora samlingstanke kring
temat ”arbetare—bönder”, kunde fortsätta, där det
avbrutits 3 mån. tidigare. Denna utveckling stod
helt i överensstämmelse med H:s allmänna
inställning till behovet av en handlingskraftig
demokrati. Redan före krisuppgörelsen och
rege-ringssamverkan med Bondeförbundet hade H.
givit starka uttryck för sin politiska
samarbetsvilja. Under hela senare delen av 20-talet och
början av 30-talet strävade H. målmedvetet mot
ett stärkande av den demokratiska
regeringsmakten. Då vid denna tidpunkt intet parti innehade
majoriteten i riksdagen, sökte H. vinna gehör
för sin uppfattning om det naturliga i att
grupper, som kunde enas om ett praktiskt
handlingsprogram för överskådlig period, också måtte
förena sig till ett parlamentariskt block, intill
dess det uppställda handlingsprogrammet
förverkligats. Vid olika tillfällen erbjöds sålunda
Folkfrisinnade partiet parlamentariskt samarbete
kring ett demokratiskt reformprogram, ehuru
utan resultat. Huvudtanken i denna H:s strävan
att förstärka den demokratiska regeringsmakten
förverkligades genom 30-talets politiska
samverkan med Bondeförbundet. Icke minst
diktaturideologiernas på sina håll framgångsrika
misstänkliggörande av de ”kraftlösa” demokratierna
torde ha animerat H. i hans enträgna strävanden
att vidga underlaget i riksdagen för en
handlingskraftig regering. Denna inställning
överensstämde f.ö. med H:s starka tro på en
lagbunden utveckling på demokratisk grundval till
förverkligandet av ”Folkhems”-Sverige, vilket var
ett av hans bevingade slagord. Att uppnå detta
identifierade H. med socialdemokratiens politiska
målsättning. Så tillvida var krisuppgörelsen och
regeringssamverkan med Bondeförbundet efter
1936 i icke ringa mån en personlig framgång
för H., som därigenom i praktisk-politisk
gärning kunde dokumentera styrkan i sin sats om
en politiskt och parlamentariskt stark
regeringsmakt. Den partiella samlingspolitiken under
30-talets senare del, intill 2:a världskrigets utbrott,
torde till sitt värde för landet icke av någon
politisk bedömare numera vilja bestridas. För
H. tedde sig samförståndslösningarna i de
politiska stridsfrågorna som de allra mest
önskvärda, även om han med vaksam skicklighet tillsåg,
att icke det egna partiets uppdragsgivare blevo
förlorande part. För landet i dess helhet torde
denna period av politisk samverkan mellan de
två stora medborgargrupper, varom här var fråga,
ha varit av. synnerligen stor betydelse och med
en räckvidd, som icke begränsades till de
aktuella avgöranden det närmast gällde. Vid sidan
av omsorgen om den tillsammans med Bonde-
förbundet utstakade stödpolitiken till
jordbrukets fromma och beredskapsåtgärderna mot
krisarbetslösheten präglades H:s regeringstid under
30-talet av ett långtgående socialt reformarbete.
Det torde i icke oväsentlig grad ha varit H:s
förtjänst, att småningom allmän uppslutning och
samling kring olika åtgärder för social
omvårdnad kunde uppnås. För H. framstod denna
utveckling som ett demokratiskt mognadsprov,
vilket han också betonade i otaliga föredrag och
uttalanden under den period strax före
krigsutbrottet 1939, då han oavbrutet hävdade
demokratiens överlägsenhet som livsform och som
politiskt system. Representativ för H:s
uppfattning av demokratien är följ, passus ur ett
uttalande av honom: demokratien är ”en form av
samlevnad på likaberättigandets grund, med lika
rätt för myndiga medborgare att deltaga i
allmänna avgöranden, med lika rätt för envar att
hävda sin mening, med lika rätt för alla till
skydd och omvårdnad i olika avseenden och med
samma förpliktelser för varje medborgare att
efter måttet av kraft och förmåga tjäna det
allmänna och gemensamma. Det är den enda form,
varunder ett folk kan leva sitt liv
människovärdigt, civiliserat, fritt”. Utifrån denna övertygelse,
manifesterad i otaliga sammanhang, formade H.
sin bestående politiska insats i svenskt
samhällsliv. Han var den förnämste företrädaren för den
”andra generationen” inom det socialdemokratiska
partiet, som under 20-talet i hög grad intresserade
sig för problemet att skapa ett fastare underlag
— 1041 —
— 1042 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
