Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hantverksämbete - Hantzsch, Arthur - Hanukkah - Hanum - Hanuman (mytologi) - Hanuman (zoologi) - Hanusch, Ferdinand - Hanveden - Hanväxt - Han-yang - Han Yü - Hanö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANTVERKSÄMBETE
Hantverksämbete. Sammanslutningen av
privilegierade mästare inom samma skrå kallades
vanl. ”ämbetet”. Sålunda talade man om
sko-makarämbetet, skräddarämbetet etc. I denna
egenskap voro h. dessa gamla
hantverkskorpo-rationers kärnorganisation, som såväl utåt som
inåt hade att sörja för skråets heder och
anseende. Uttryckt i moderna ordalag skulle man
kunna säga, att ämbetenas uppgifter i
huvudsak voro i) den yrkesekonomiska, i det man
reglerade arbetstillfällena, kontrollerade
arbets-kvaliteten och gemensamt anskaffade
råmaterialen, 2) sjuk- och begravningskasseverksamhet,
3) judiciell verksamhet, i det förtroendemännen
voro skiljemän i vissa inre tvister, och slutl. 4)
att ägna tillbörligt intresse åt den sällskapliga
sidan av skråets verksamhet. Antalet mästare i
ämbetet var urspr. växlande, men småningom
uppstodo ”slutna” ämbeten, vari ett visst antal
led. ej fick överskridas. Ämbetets styrelse
utgjordes av åldermannen och två — i större
ämbeten stundom flera — bisittare. Den
egentliga styrelsen och förvaltningen låg emellertid
i åldermannens händer. Bisittarnas verksamhet
var i detta hänseende i huvudsak rådgivande
och ställföreträdande. De fingo dock i likhet
med åldermannen svärja ämbetsed. Ämbetet stod
under överinseende av stadens magistrat, och
för att ämbetets stämma skulle vara
beslutgil-tig, erfordrades bl.a., att någon
magistratsper-son var närvarande. Protokoll och räkenskaper
skulle dessutom föras av en notarie från
magistraten. En första gemensam ”Ordning och
skrå” för alla h. i riket utfärdades 1669, vilken
stadga med smärre ändringar kvarstod till
skråväsendets upphörande 1846. — Jfr
Hantverksföreningar, Hantverks-societet och
Skråväsen. E.Br.
Hantzsch [hantj],
Arthur, tysk
kemist (1857—1935),
prof, i Zürich 1885,
i Würzburg 1893, i
Leipzig 1903, utgav
en mängd viktiga
arbeten i organisk
kemi, särsk. rörande
diazoföreningar,
tau-tomera föreningar
och pseudosyror,
varvid han i stor
utsträckning använde
absorptionsspektra
för bestämning av
ämnenas
konstitution.
Hanukka’h el.
Cha-nukka, hebreiska
namnet på
tempelinvigningsfesten.
Hanu’m [/a-], även
hanim och khanim
[/a-] (turk.), titel
för turkiska damer,
min fru, min frö-
Hanuman.
Hamnen på Hanö.
ken. Titeln avskaffades 1934 och ersattes med
bayan. Jfr Efendi.
Ha’numan, ind. myt., en mytisk apa (se
Ramaya-na), en av hinduismens mest dyrkade gudar,
förekommer ofta i templen som dörrvaktare, avvärjer
onda andar. Apgudens dyrkan har medfört, att
apan anses som ett heligt djur. — Litt.: J.
Char-pentier, ”Indiska myter och sagor” (1925).
Han’uman, 200I., se Hulman.
Hanusch [-oj], Ferdinand, österrikisk
politiker (1866—1923), en av österrikiska
fackföreningsrörelsens ledare, från 1900 sekr. i
textilarbetarförbundet. H. tog verksam del i utformningen av
den österrikiska arbetslagstiftningen efter 1918.
Hanveden, skogstrakt på Södertörn*.
Hanväxt, individ av enkönad växt, som bär
endast hanorgan; honväxt, motsvarande individ
med endast honorgan. Jfr Könsfördelning.
Han-yang [-jao], stad i Kina, se Han-kou.
Han Yü [jy], kinesisk statsman, lärd och
författare (768—824), hävdade konfucianismen
gentemot den under hans tid starkt gynnade
buddismen. På gr. av en amper inlaga (ett berömt
stilistiskt mästerverk) mot kejsarens förkärlek för
denna föll han i onåd och räddades med knapp
nöd till livet; till straff förflyttad som prefekt till
sydligaste Kina gjorde han där en stor
civilisa-torisk insats. Hans talrika poem och essäer anses
som oöverträffliga stilmönster.
Hanö, ö utanför Listerhuvud, Blekinge, skild
från fastlandet genom Hanösund, 4 km brett.
H., som är 2,09 km2, 60 m hög och tillhör
Mjäll-by sn, är uppbyggd av en rödaktig, grovkornig, på
en del ställen starkt förklyftad granit, mycket
sten-bunden och endast på s.ö. sidan beväxt med
busk-skog (avenbok, något alm och hassel samt rosor,
björnbärsbuskar och slån). På H. finnas 2 ganska
väl utbildade strandvallar, en på c:a 55 m och en på
9 m höjd, angivande högsta marina gränsen, resp.
Litorinahavets gräns. H. fick en fast bosatt
befolkning först i början av 1800-talet. Fiskläget H.
har 234 inv. (1946); hamnen, byggd för statsmedel,
har c:a 190 m kaj vid 3—2,1 m djup.
Livräddningsstation med raketapparat. Fyr finnes på H:s
högsta punkt. H. har 100 yrkesfiskare, fångstens
totalvärde var 1945 634,341 kr. — Litt. J. Eriksson, ”H.”
(i ”Sveriges natur”, 1930). J.C.
— 1051 —
— 1052 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
