Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hantverk - Hantverksföreningar - Hantverksinstitutet - Hantverkslånefonden - Hantverks- och småindustriorganisationen - Hantverksorganisationen - Hantverksskolor - Hantverkssocietet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANTVERKSSOCIETET
och 1864, ha de åter blivit fria. Industrialismens
genombrott medförde, att en på nya
uppfinningar grundad stordrift ersatte den h.-mässiga
produktionen inom många branscher. Å andra
sidan har teknikens utveckling, tillkomsten av
el-motorn och för h. avpassade el-drivna
handverktyg och maskiner m.m. ökat h:s effektivitet
och konkurrenskraft. Anpassning efter nya
behov av varor och service har givit ökad
betydelse åt många yrken och skapat ett flertal nya.
Levnadsstandardens höjning och människans krav
på personlig utformning av heminredning och
bruksföremål, behovet av reparation och översyn
av hus, fordon, maskiner etc. skapar i varje
kultursamhälle behov av en högtstående
hant-verkarkår. — I det moderna samhället omfattar
h. över 100-taIet yrken. Man kan skilja på
varu-producerande hantverkare, t.ex. skräddare,
bagare; reparationshantverkare, t.ex. skomakare,
radioreparatörer; hantverkare, som utföra tjänster,
t.ex. frisörer, etc. En betydande del av h.-yrkena
äro knutna till byggnadsverksamheten. Betr,
konsthantverk se d.o. — Mellan h. och industri
kan någon bestämd gräns knappast uppdras,
beroende på det stora antalet mellanformer av
företag. Självfallet föreligger dock en bestämd
principiell skillnad, i det att den industriella
produktionen i regel är inriktad på tillverkning
i långa serier och för en obegränsad marknad.
Gentemot storindustrien föreligga numera inga
motsättningar; denna och h. ha båda sina givna
uppgifter i produktionsprocessen. Om h:s
utbildningsproblem se Yrkesutbildning.
Enl. 1945 års folkräkning uppgick antalet inom
h.-yrken i Sverige verksamma personer 31/i2 1945
till 330,424, varav 93,785 företagare och 236,639
anställda.
Hos naturfolken är det på lägre stadier
vanligt, att var och en själv tillverkar sina
redskap och vapen, husgeråd o.a., varvid emellertid
en skarp arbetsfördelning mellan könen iakttas.
Dock söker man även på lägre stadier gärna
byta till sig artefakter av särsk. skickliga
individer, och småningom komma flera att
övervägande ägna sig åt sådan tillverkning, varigenom
början till ett hantverksstånd uppstår. Genom
att någon viss folkgrupp är i besittning av
naturförekomster, som saknas hos andra, el. förstå
att tillverka något, som andra ej kunna, har en
stam- el. ortsindustri uppstått. Denna är hos
primitiva folk vanligare än individuellt bedrivna
yrken. Verkliga hantverkare känna vi dock från
åtskilliga naturfolk, t.ex. hos nordvästindianerna
(båtbyggare, träsnidare, korgflätare) och hos
negrerna, där smide ofta bedrives yrkesmässigt. De
olika yrkena värdesättas socialt högst olika, och
särsk. inta smederna en särställning, omgivna av
en viss vidskeplig fruktan, som än lett till
förakt, än till vördnad. Genom det olika anseende
yrkena få och genom att de ofta ärvas i samma
familj kunna även hos naturfolk verkliga
hant-verkskaster uppstå, t.ex. i Polynesien.
Litt.: G. Hazelius, ”Om h.-ämbetena” (1906);
R. Berg, ”Det danske Haandværks Historie”
(1919); J. Agri, ”Bland yrkesmän i gamla
dagar” (1930); art. ”Handwerk” och ”Gewerbe”
i ”Handbuch der Staatswissenschaften”;
”Hant
verkets bok”, red. av G. Paulsson (1934 ff.); A.
Iveroth, ”Småindustri och h. i Sverige” (1943);
Statens hantverksinst:s årsb. ”H. och kultur” (1942
ff.); ”H. och samhälle” (1940). H.Gm;G.Br.
Hantverksföreningar. Då skråväsendet i
Sverige avskaffades 1846, infördes obligatoriska
fabriks- och hantverksföreningar,
som skulle överta vissa av de gamla skrånas
mera allmännyttiga funktioner. Då fullständig
näringsfrihet sedermera infördes 1864, upphörde
dessa obligatoriska h., men ett flertal av dem
levde kvar i form av frivilliga sammanslutningar,
bibehållande den gamla benämningen
fabriks-och hantverksföreningar. I samband med
hantverkets och småindustriens ökade betydelse
inom näringslivet har även organisationsväsendet
snabbt utvecklats, och lokala h. finnas numera
i samtliga städer och flertalet större tätorter i
landet. Till sin konstitution äro de moderna h.
väsentligt olika de gamla. H:s huvudändamål
är att vara ett gemensamt organ för ortens
hantverkare och utövare av mindre industri.
Genom sammanträden beredas medl. tillfälle att
handlägga ärenden rörande gemensamma och
allmänna yrkesintressen, utfärda utlärlingsbevis
åt lärlingar, medverka till yrkes- och
konstskicklighetens höjande genom stöd åt lärlings- och
yrkesskolor, utställningar m.m., avge utlåtanden
i allmänna yrkesfrågor etc. H. äro länsvis
förenade i hantverksdistrikt och
sammanslutna i en riksorganisation, Sveriges
hantverks- och småindustriorganisation*.
Vid 1948 års slut funnos 491 lokala h. med
tillsammans o. 33,000 medl. E.Br;H.Gm.
Hantverksinstitutet, se Statens hantverksinstitut.
Hantverkslånefonden i sin nuv. form tillkom
1936, då en äldre h. av 1910 sammanslogs med
en 1933 tillkommen fond för ackords- och
förlagslån åt hantverkare. Från H. kunna
utlämnas dels verkstadslån och maskinanskaffningslån
å vardera högst 10,000 kr, dels förlagslån för
anskaffande av rörelsekapital å högst 5,000 kr.
Lånen löpa med 4,4 °/o ränta, äro amorteringsfria
i:a året och amorteras därefter under 5 år. H.
förvaltas av Statskontoret, och lån utlämnas av
Kommerskollegium. [A.Vr]H.Gm.
Hantverks- och småindustriorganisationen, se
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.
Hantverksorganisationen, se Sveriges
hantverks-och småindustriorganisation.
Hantverksskolor, se Lärlings- och yrkesskolor.
— Ang. h. för blinda se Blindanstalter.
Hantverkssocietet. Mot 1700-talets slut
före-kommo jämte de enskilda skråämbetena vissa
sammanslutningar av dessa, benämnda h.; häri
voro även till hantverksämbeten ej anslutna
borgare representerade. H:s uppgift var att
gagna staden och det hantverkande borgerskapet
gemensamt. Representanterna voro oftast högt
betrodda män i borgerskapet, väl förfarna i
allmänna ärenden. H:s ordf, var talmannen för
hantverksklassen inom borgerskapets äldste.
Avgifter till h. erlades av samtliga hantverkare i
staden. De vid skråväsendets upphörande 1846
påbjudna hantverksföreningarna kunna med
hänsyn till bl.a. detta förhållande betraktas som h:s
arvtagare. E.Br.
— 1049 —
— 1050 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
