Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harden, Maximilian (Witkowski) - Harden, Arthur - Hardenberg, Eiler - von Hardenberg, Karl August - von Hardenberg, Friedrich Leopold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRDEN
v. Eulenburg*. En
rad biografiska essäer
samlade H. i ”Köpfe”
(4 bd, 1910—24; sv.
övers. ”Gestalter”, 3
bd, 1917—18). Under
1 :a världskriget
förfäktade han först
extremt chauvinistiska
tänkesätt för att
sedermera övergå till
den bittraste kritik
därav. Tiden hade
dock gått förbi
honom, och hans böcker
”Krieg, Friede” (2 bd, 1918) och ”Deutschland,
Frankreich und England” (1923) vunno föga
genklang. — Litt.: H. Delbrück, ”Kautsky und H.”
(1920); G. Brändes i ”Store Personligheder”
(1930). A.Bd.
Härden [ha’dn], Arthur, engelsk kemist (1865
—1940), fil. dr, doc. i kemi vid univ. i Manchester
1888, biokemist vid
Lister Inst. i London
1897—1930, prof, i
biokemi vid Londons
univ. 1930. H:s
forskningar beröra
huvudsaki. olika
jäsnings-förlopp, för vilka han
1929 erhöll halva
Nobelpriset i kemi samt
1935 Davymedaljen av
Royal Society. Han
sammanfattade
jäs-ningskemiens rön i
”Alcoholic
fermenta-tion” (1911, 4 ed.
1932). H. utgav även läroböcker i oorganisk och
organisk kemi. [Wk]El.
Hardenberg, E i 1 e r, dansk rikshovmästare (d.
1565). H. blev 1530 länsman på Dragsholm,
utmärkte sig under grevefejden, var 1543—44
länsherre på Malmöhus och 1544—51 på Gotland.
Därefter kallades han till hovmästare för tronföljaren,
prins Fredrik. Denne uppehöll sig från 1554 på
Malmöhus, vilket nu åter tillföll H. som förläning.
Då Fredrik 1559 besteg Danmarks tron, utnämndes
H. till rikshovmästare. 1562 sändes H. i en
beskickning till Ryssland. Samtidigt med nordiska
sjuårskrigets utbrott framträdde emellertid en brytning
mellan konungen och H., som slutade med att den
sistn. 1565 miste sitt ämbete och sina förläningar. —
H:s brordotter, Anne H. (d. 1589), är känd som
föremål för Fredrik II :s ungdomskärlek. Hon
äktade 1573 Oluf Mouritsen Krognos till Bollerup. E.Lö.
von Har’denberg [-bärk], Karl August, furst
von H. (1814), preussisk politiker (1750—1822).
Anställd i statstjänst i Hannover 1770, i
Braunschweig 1782, trädde H. 1791 i preussisk tjänst
och blev 1792 administratör över markgrevskapet
Ansbach och Bayreuth, där han ledde
förvaltningen i libeial anda. 1795 undertecknade han som
preussisk fullmäktig Baselfreden. Vid Fredrik
Vilhelm HI:s trontillträde 1797 medl. av kabinettet
och 1804 utrikesminister företrädde H. den
neutralitetspolitik, som syftade till Hannovers förvärv,
men optimistisk till sin läggning förstod han icke
situationens allvar och trängdes bort från
utrikes-ledningen av Haugwitz, som med Napoleon
avslutade fördragen i Schönbrunn och Paris 1805,
vari Preussen erhöll Hannover mot uppgivande av
sina sydtyska besittningar. På Napoleons önskan
blev H. avskedad. Efter Preussens sammanbrott
blev han visserligen 1807 åter utrikesminister, men
ett av Napoleons krav vid freden i Tilsit var H:s
tillbakaträdande. Under intrycket av dessa
händelser skärptes hans statsmannaprofil. I Riga
utarbetade han 1807 ett program för Preussens
reor-ganisation, ”Ueber die Reorganisation des
preus-sischen Staates”. Han framträdde här som radikal
anhängare av de liberala frihets- och
jämlikhetsidéerna; endast genom reformer i denna anda
kunde Preussen räddas. Sedan Stein och efter
denne den svaga ministären Altenstein-Dohna
trätt tillbaka, kallades H. som statskansler till
ledningen av Preussens inre och yttre politik (juni
1810). En livlig reformverksamhet begynte. En
skolad diplomat var H. smidigare än Stein, men
dessutom rådde en
inre motsättning
mellan de två
statsmännens reformprogram.
H. bröt med Steins
självstyrelseprinciper
och utvecklade
förvaltningen i
byråkratisk-centralistisk riktning;
hans ekonomiska och
sociala
reformverksamhet var radikalare
än Steins. Skråna
upphävdes, och
näringsfrihet infördes 1811,
bönderna fingo rätt
att avlösa hoveriet och friköpa gårdarna, judarna
medborgarrätt 1812, och en allmän grundskatt
infördes. Samtidigt med dessa reformer förberedde
H. jämte Scharnhorst Preussens förbund med
Ryssland samt omorganiserade försvarsverket. Efter
Parisfreden 1814 upphöjdes H. i furstligt stånd;
jämte W. v. Humboldt företrädde han Preussen på
Wienkongressen. Fastän han åldrades snabbt,
stod H. efter freden ännu 7 år i ledningen för
staten; den absolutistiska restaurationspolitiken
förmådde han icke hålla stången. Det löfte om en
nationalrepresentation, som han förmått Fredrik
Vilhelm att avge 1815, fick han icke se uppfyllt, och
den en gång optimistiske upplysningsmannen såg
sig nödgad att ansluta sig till en politik, som tog
sig uttryck i Karlsbadbesluten, och deltaga i de
metternichska stormaktskongresserna. Ranke har
utg. hans ”Denkwürdigkeiten” från 1805—07 (5 bd,
1877). — Litt.: M. Duneker, ”Haugwitz und H.”
(i hans ”Abhandlungen aus der neueren Geschichte”,
1887); E. v. Meier, ”Die Reform der
Verwalt-ungsorganisation unter Stein und H.” (2 Aufl.
1912). P.Nm.
von Har’denberg [-bärk], Friedrich
Leopold, tysk skald (1772—1801), härstammade från
en förnäm sachsisk bergsmanssläkt. Från det
pietistiska hemmet kom H. 1790 till Jena, där han
hänfördes av Schiller och Fichte, och 1791 till
Leipzig, där han lärde känna F. Schlegel och genom
— 1067 —
— 1068 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
