- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 12. Grimberg - Hedebosöm /
1085-1086

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harläpp, harskår, harmynthet - Harlösa - Harmagedon, Armagedon - Harmaja, Saima - Harmatom - Harmattan - Harmensz van Ryjn, Rembrandt - Harmodia - Harmodios och Aristogeiton - Harmoni

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HARMONI

Barn med harläpp före och efter operation.
Ur ”Hemmets läkarebok”.

h. och kluven gom, palatoschi’sis. H. kan
bestå av endast en liten inskärning på gränsen
mellan överläppens mitt- och sidoparti, men i allm.
är hela läppen kluven upp i ena näsborren. Ibland
är den dubbelsidig, varvid överläppens
mellan-parti sitter som en framskjutande klump, av breda
klyftor skild från sidopartierna. Om
sammanväx-ningen uteblir längre bakåt, uppstår den kluvna
gommen. Munhålan står då i öppen förbindelse
med näskaviteten, så att födan tränger upp dit
och, när barnet blir större, talet betydligt
försvåras el. delvis omöjliggöres. Beroende på graden
och lokalisationen av den uteblivna
sammanväx-ningen uppkomma olika typer av klyvning.
Har-läppen bör opereras (cheiloplastik) något
av de första levnadsåren, enl. många kirurgers
uppfattning redan i de första månaderna, medan
den långt mera ingripande operationen av den
kluvna gommen i allm. utföres i 3:e levnadsåret.
Behandlingen av kluven gom med tandproteser är
en metod i utveckling. P.M.S.

Harlösa, socken i Frosta hd i Malmöhus län
och församling i Harlösa, Hammarlunda, Silvåkra
och Revinge pastorat i Frosta kontrakt av Lunds
stift, närmast n.v. om Vombsjön; 36,90 km2, därav
35,51 land; 1,296 inv. (1948). H. är en mot
Vomb-sjösänkan jämnt sluttande, bördig slättbygd med
åkern utgörande 75 °/o av landarealen,
skogsmarken 10%; på s. gränsen framgår Kävlingeån.
Vid statsbanelinjerna Kävlinge—Sjöbo och Dalby
—Bjärsjölagård ligger stationssamhället H a r 1
ö-s a (382 inv. 1946) med bl.a. stort mejeri,
tillhörande Harlösa mjölkindustri-ab. (aktiekapital 0,5
mkr). Egendomar: Hjularöd*, Harlösagården,
Viken, Hässlehult och Hjälmaröd. Kyrkan är i sina
äldsta delar en romansk absidanläggning av
tuktad gråsten och sandsten, med korsvalv från
1400-talet. Långhuset har sedermera fått
tillbyggnader i v. och n. (på 1740-talet); det
lanternin-försedda tornet restes på 1830-talet. Den
skulpterade sandstensdopfunten, jämnårig med kyrkan,
tillskrives Mårten funtsnidare; dopfatet av
mässing är från 1500-talet. Altaret, av s.k.
ädikular-typ, är likaledes från 1500-talet, predikstolen med
såväl renässans- som barockdrag är daterad 1658.
Den vackra nattvardskalken av silver är ett
1600-talsarbete. — Namnet har som senare led det
omstridda ordet lösa, trol. besl. med verbet luta
och med bet. äng (se J. Sahlgren i ”Namn och
bygd”, 1919, sid. 96 ff.). Förra leden synes vara
hardh, torr, stenig mark, (på sådan mark växande)
skog (jfr J. Sahlgren i ”Namn och bygd”, 1928,

sid. 128 f.). Namnet skrevs vid ett tillfälle under
senare hälften av 1200-talet de Harthløse. P.;Er.

Harmage’don, Armagedon, ställe, nämnt i
Joh. Upp. 16:16 som platsen för den sista
avgörande striden mellan Gud och hans fiender, förr
tolkat som hebr. har megiddön, Megiddos berg,
troligen oriktigt, då staden Megiddo ligger på en
slätt.

HaFmaja, Saima, finsk författarinna (1913
—37), H. skrev diktsaml. ”Huhtikuu” (”April”,
1932), ”Sateen jälkeen” (”Efter regnet”, 1935),
”Hunnutettu” (”Den beslöjade”, 1936) och
”Kau-kainen maa” (”Det fjärran landet”, postumt utg.
1937). Till H:s samlade dikter ha fogats alltmer
utvidgade utdrag ur brev och dagböcker. Dikterna
och anteckningarna fånga ömtåliga, spröda
naturstämningar, röja motsättningen mellan förf:s
bundenhet vid hemmets miljö och hennes
frihetskänsla men ge i främsta rummet uttryck åt den
lungsotssjukas dröm om liv och hälsa, tills
drömmen slutl. förbytes i en djupt resignerad längtan
efter dödens befrielse ur sjukdomens bann. E.Ed.

Harmatom [-å’m], miner., en monoklin,
barium-haltig zeolit, tillhörande phillipsitserien.

Harmatta’n, en torr, stoftförande vind, som
under nov.—mars understundom blåser från ö. till
n. på Guldkusten i Afrika. Stoftet, som denna vind
medför, har visat sig till största delen bestå av
pansar av (men även med cellinnehåll försedda)
planktondiatoméer av sötvattensursprung. Antagl.
härstamma dessa från översvämningsområdena vid
Niger n. om Togo. H. uppkommer därigenom, att
under vintern det atlantiska högtrycket förskjutes
inåt Nordafrika. Jfr Leste.

Har’mensz van Ryjn (Rijn, Rhyin) [-ans fann
råi’n], Rembrand t, konstnär, se Rembrandt.

Harmod’ia, fjärilsläkte, se Nejlikfly.

Harmod’ios och Aristogeiton [-Q’-], den atenske
envåldshärskaren Hipparchos’ mördare (514 f.Kr.),
firades med patriotisk hänförelse som
frihetshjältar, ehuru dådet, som kostade bägge livet, torde
ha föranletts av personliga motiv. Jfr Antenor
(bildhuggare).

Harmoni’ (ytterst av grek, harmoni’a, urspr.:
sammanfogning), överensstämmelse, samhörighet,
samklang, jämvikt.

1) Fil. Från musiken (se H.2) överfördes
h.-be-greppet tidigt till filosofien, framför allt av
pyta-goréerna med läran, att i världen allting vore
samstämmigt ordnat enl. enkla talförhållanden, så
bl.a. himlakropparnas avstånd och omlopp, varvid
dessa kroppar genom sin regelbundna rörelse gåvo
upphov till toner (”sfärernas h.”); men det
upptogs också av Herakleitos med läran om en h.
genom spänning mellan motsatser. Som tanken om
en världs-h. möter det senare hos stoikerna,
Plo-tinos, N. Cusanus, Shaftesbury, Thorild m.fl. Sin
största filosofiska betydelse ernådde det dock hos
Leibniz, i satsen om den förutbestämda el.
universella h. (harmonie préétablie, harmonie
universelle). Enl. denna har Gud av begynnelsen så
avpassat monaderna* el. de världen uppbyggande
själsliga enheterna efter varandra, att deras inre
tillstånd noggrant svara mot och avspegla
varandra, utan att monaderna själva därför påverka
varandra. En liknande tankegång anträffas i
senare tid hos Ch. Renouvier. N.

— 1085 —

— 1086 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 15 12:26:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-12/0673.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free