Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harris, Sir Arthur - Harrisburg - Harrison, Anita - Harrison, Thomas - Harrison, John - Harrison, 1. William Henry - Harrison, 2. Benjamin - Harrison, Frederic
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARRISON
bl.a. det engelska flygvapnets
hemortsbekämp-ning mot Tyskland samt bombkommandots
understöd vid invasionen i Frankrike. H.
tjänstgjorde i denna befattning till krigets slut. Han
erhöll avsked 1946. Hm.
Harrisburg [härr’isbøg], huvudstad i
Pennsylvania, USA, vid Susquehanna River, strax nedanför
flodens utträde ur Appalacherna; 83,893 inv. (1940).
H. har en mångsidig industri, men järn- och
stålindustrien dominerar. Capitolium i H. är en av
de vackraste byggnaderna i sitt slag i USA; den
prydes med kolossalgrupper skulpterade (efter
1908) av George Grey Barnard.
Harrison, Anita, engelsk-svensk pianist (f.
Vs 1902), utbildades i London och för Emil v.
Sauer, Dresden (1926), debuterade i London
1920. H. framträdde i Stockholm med en egen
pianoafton 1928. Intill 2:a världskriget har hon
årl. konserterat i England, bl.a. med modern
svensk musik på repertoaren, samt även uppträtt
i Prag och Berlin. Förutom egna konserter i
större svenska musikstäder och i landsorten har
hon även konserterat som solist med
orkesterföreningarna i Stockholm, Göteborg, Hälsingborg
och Gävle. Hon har vidare medverkat i radio
(i engelsk radio var hon en av de första
pianisterna) och varit en eftersökt
kammarmusikspelare, bl.a. tills, med Garagulykvartetten.
— G. 1925 m. svenske civilingenjören Nils Olof
Laurin. B.Hgn.
Harrison [härriisn], Thomas, engelsk
krigare och politiker (1606—60), var son till en
slaktare, utmärkte sig under inbördeskriget och blev
1647 överste. Förbittrad fiende till ”blodsmannen”
Karl I var H. den, som förde kungen till
domstolen i London, och han tog livlig del i dennas
förhandlingar. 1651 förde H. i Cromwells
frånvaro högsta befälet i England, 1653 tog han en
verksam del i ”långa parlamentets” upplösning.
Protektoratet ogillades av H., som tillhörde den
femte monarkiens män, och han drog sig därunder
från politiken. Vid restaurationen undantogs H.
från amnestien; fanatiker som han var, vägrade
han både att underkasta sig och att fly samt
dömdes till döden och avrättades. — Litt: C. H.
Simp-kinson, ”T. H.” (1905). P.S.
Harrison [härr’isn], John, engelsk urmakare
och finmekaniker (1693—1776), mest känd för
sina uppfinningar och konstruktioner inom
urtekniken. Från H. härröra bl.a. den
temperatur-kompenserade pendeln och den första
skeppskro-nometern med ”fri gång”, enl. ett system, som
gav den en för sin tid utomordentlig precision.
Engelska staten hade genom sin
”longitudkom-mission” 1713 utfäst en belöning av 20,000 £ till
den, som kunde konstruera en skeppskronometer,
med vilken man efter viss tid till sjöss kunde
fastställa longituden på 30 eng. mil när. H. kom
till London 1728 med en ritning till en dyl.
kro-nometer men råddes att först själv tillverka ett
provexemplar. Detta blev färdigt 1735, provades
och befanns uppfylla villkoren men renderade
konstruktören endast 500 £ i avräkning. H.
byggde 1739—59 ett flertal nya och allt bättre
krono-metrar, men likväl vägrade kommissionen
utbetala fulla belöningen. Icke ens efter det
parlamentet bekräftat, att full betalning skulle ske,
utanordnades mer än 5,000 £. Nya konstruktioner
och nya kontrollförsök gjordes 1761—64, varpå
följde ny behandling av ärendet i parlamentet med
resultat, att H. sammanlagt fick hälften av
belöningen, sedan han lämnat ifrån sig fullständig
arbetsbeskrivning och efter denna fått ett antal
ur tillverkade av utomstående. Slutbetalningen
av belöningen, 8,570 £, erlades först 1773, denna
gång efter intervention av Georg III. — Många
av H:s kronometrar finnas bevarade, de flesta i
Greenwich-observatoriets samlingar. A.Lg.
Harrison [härr’isn]. 1) William Henry
H., amerikansk president (1773—1841). Urspr.
militär från Virginia blev H. 1801 guvernör i
territoriet Indiana. Som
sådan var han ivrigt
verksam för
pionjärernas bästa och vann
ryktbarhet genom sin
seger vid Tippecanoe
1811 över en
koalition av
indianstammar. 1812—13 ledde
han under kriget med
England en segerrik
exp. mot Detroit. 1825
—28 unionssenator
anslöt sig H. vid det
demokratiska partiets
splittring till whigs;
på gr. av sin popularitet som krigshjälte sköts han
fram i förgrunden, nominerades 1840 till
presidentkandidat, vann valet men avled redan 1841. B.
2) B e n j a m i n H., den föreg:s sonson,
president (1833—1901), advokat 1854 i staten Indiana,
deltog som officer i inbördeskriget, avancerade
till general, deltog
därefter i det politiska
livet på
republikanernas sida, var 1881—
86 unionssenator,
nominerades 1888 till
republikanernas presidentkandidat, vann
valet över den
dittills-varande demokratiske
presidenten G.
Cleve-land men besegrades
av denne, när han
1892 sökte återval.
Som president 1889—
93 gjorde sig H. föga
bemärkt; han utnämnde till statssekr. J. Blaine
och befordrade dennes panamerikanska planer. B.
Harrison [härr’isn], F r e d e r i c, engelsk
författare och filosof (1831—1923). H. verkade som
praktiserande jurist, var 1877—82 prof, i
rättsvetenskap och tog aktiv del i dagspolitiken
på det liberala partiets sida. Sin förnämsta
insats gjorde han som ledare för den
positivistis-ka rörelsen i England och grundare av dess
organ ”The Positivist Review”. Genom sin praktiska
idealism och sitt oförfärade frihetspatos företrädde
han de bästa sidorna i den victorianska tidens
liberalism. Bland H:s skrifter märkas "Meaning of
history” (1862), ”National and social problems”
(1908) och ”Realities and ideals” (s.å.). — Litt.:
— 1105 —
— 1106 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
