Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hartleben, Erich - Hartlepool och West Hartlepool - Hartley, David - Hartley, Ralph - Hartman, Carl Gustaf - Hartman, 1. Carl Johan - Hartman, 2. Carl (botanist) - Hartman, 3. Carl (etnograf) - Hartman, 1. Victor - Hartman, 2. Ellen, f. Hedlund - Hartman, Olov - Hartman, 1. Gabriel Israel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARTLEPOOL
men slog med diktsaml. ”Meine Verse” (1895)
om i en antikiserande riktning, där satir och en
något luftig ironi, burna av högt uppdriven
artistisk skicklighet, blevo de framträdande dragen,
och svingade sig genast upp till ställning som
en av ledarna för den unga generationen, die
Möderne. Bland hans arbeten under denna period
märkas novellsaml. ”Vom gastfreien Pastor” (1895) och
”Die Serenyi” (1891), den s.k. officerstragedien
”Ro-senmontag” (1900; sv. övers. ”Karneval”, uppf. i
Stockholm 1902) och diktsaml. ”Der Halkyonier”
(1904). — ”Ausgewählte Werke” i 3 bd (1909);
”Briefe an Freunde” (2 bd, 1908—12). — Litt.:
Selma H., ”Mei Erich” (1910). Lff.
Hartlepool och West Hartlepool [pest’ ha’tlpol],
städer i grevskapet Durham i n.ö. England på
n. sidan av Tees’ estuarium; 18,120, resp. 70,360
inv. (1938). H. ligger på en halvö med branta
kuster och är en gammal stad med lämningar av
försvarsverk; W. som ligger s.v. om H. på andra
sidan den gemensamma hamnen, är grundat 1844.
Import av trä och export av stenkol; betydande
fiske; skeppsbyggen. W. har svensk kyrka och
sjömanspräst.
Hartley [ha’tli], David, engelsk filosof och
läkare (1705—57), grundade i anslutning till Locke
den egentliga associationspsykologien, som
förklarar föreställningarnas tidsföljd i medvetandet
medelst förknippning mellan flerfaldiga, samtidigt
uppträdande föreställningar. Tillika antog H., att till
grund för en sådan association låg en fysiologisk
förbindelse mellan de motsvarande
retningspro-cesserna i hjärnan, och närmade sig därmed en
materialistisk förklaring av själsföreteelserna, till
vilken hans lärjunge Priestley sedan ännu
eftertryckligare bekände sig. Huvudarbete:
”Observations on man, his frame, his duty and his
expec-tations” (1749). E.v.A.
Hartley [ha’tli], Ralph Vinton Lyon,
amerikansk teletekniker (f. 1888), B.Sc. 1913, arbetade
som forskningsingenjör vid Western Electric Co.
1913—25 och är sedan 1925 knuten till Bell
Tele-phone Laboratories i New York. H:s arbeten
ha väsentligen avsett telefoni och telegrafi över
långledningar, binaural ljudlokalisering samt
teoretiska studier rörande ramaneffekten. H. är
uppfinnare till hartleykopplingen, en i
ursprunglig el. modifierad form vid
högfrekvens-generatorer mycket använd återkopplingsprincip,
kännetecknad av en enda avstämningskrets, där
ett uttag från induktansspolen är förenat med
oscillatorrörets katod (jfr Radioteknik och
Återkoppling). A.Lg.
Hartman, Carl Gustaf, medaljgravör (1666
—1738), var under en kortare tid elev av Karlsteen
i Stockholm, verkade som myntgravör i
Holstein-Gottorp 1700—02 och började först efter
hemkomsten ägna sig åt medaljkonsten. H:s medaljer,
bland vilka märkas de över slaget vid Narva,
övergången av Düna samt över Karl XII:s död, äro
av skiftande värde. — H:s son E n g e 1 H. (1696
-—1769) verkade huvudsaki. som sigillgravör men
utförde även ett fåtal, delvis goda medaljer.
Hartman. 1) Carl Johan H., läkare,
botanist (1790—1849), med. dr 1822, provinsialläkare i
Eskilstuna 1828, i Gävle 1833, företog 1813 en
naturhistorisk resa till Jämtlands fjälltrakter och
angränsande delar av Norge, utgav 1819 ”Genera
graminum in Scandinavia” och 1820 ”Handbok i
Skandinaviens flora”, ett verk, vilket han i följ,
uppl. omarbetade och utvidgade (5 uppl. 1849). H.
har vidare utg. populära verk i naturkunnighet,
floristiska avhandlingar och recensioner,
fenolo-giska iakttagelser, ”Svensk och norsk
excursions-flora” (1846) samt bland medicinska skrifter den
bekanta läkarboken ”Husläkaren” (1828). G.
2) Carl H., den föreg:s son, botanist (1824—
84), fil. dr 1848, lärare i Gävle 1852, lektor i
Örebro 1859, företog ett flertal botaniska resor i
Sverige och i utlandet, ss. till Norge, England, där
han 1849—5° undersökte Linnés samlingar,
Frankrike, Tyskland och Österrike, utgav 6—11 uppl.
(1854—79) av faderns ”Handbok i Skandinaviens
flora”, vilken han helt omarbetade; vidare ”Flora
Gevaliensis” (1847; jämte brodern Robert H.),
”Landskapet Nerikes flora” (1866), ”Skandinaviens
förnämsta ätliga och giftiga svampar” (1874)
m.m. G.
3) Carl Wilhelm H., den föreg:s son,
etno-graf (1862—1941), prof, och föreståndare för
Riksmuseets etnografiska avd. 1910—28 (de sista 5
åren tjänstledig). Från början ägnade sig H.
åt hortikultur men kom under vistelse i
Amerika att deltaga i en vetenskaplig exp. till
Mexico och företog sedermera självständiga
forskningar i Mellanamerika både för svensk räkning
och sedermera som intendent vid Carnegie-inst.
i Pittsburg. Sedan han återbördats till
Sverige som museichef, nedlade han stor energi på
nyanskaffning av samlingar till avd. H. utgav
bl.a. ”Archaeological researches in Costa Rica”
(1901) och ”Archaeological researches on the
paci-fic coast of Costa Rica” (1907). G.Br.
Hartman. 1) Victor Laurentius H.,
skådespelare (1839—98), var 1852—54 elev vid Kungl.
teaterns balett, 1854—56 vid Mindre teatern och
1856—61 vid Kungl. teatern samt från 1861 anställd
där. I sin krafts dagar var H. en ungdomlig
älskare- och hjälteskådespelare av sällsynt friskhet.
Bland hans roller märkas Ambrosius, Derblay i
”Herr Derblays giftermål”, Don Cesar de Bazano
och Carlo i ”Allt för fosterlandet”. H. var 1881
—91 g.m. H.2).
2) Ellen H., f. Hedlund, skådespelerska
(1860—1945), 1881—91 g.m. H.i), se Cederström 9).
Hartman, Carl Olov, präst, pedagog,
författare (f. 7/s 1906). H:s föräldrar tillhörde
Frälsningsarmén, men H. prästvigdes efter teol.
kand.-examen 1932, blev stiftsadjunkt i Växjö 1935,
komminister i Nässjö 1938 och direktor för
Sig-tunastiftelsen 1948. Bland hans skrifter märkas
”Dopets gåva förpliktar” (1939, 6 uppl. 1948),
”1 tid och otid” (1941) och essäsaml.
”Stormvarning” (1947)-
Hartman. 1) Gabriel Israel H., finländsk
filosof (1776—1809), doc. i teoretisk filosofi i Åbo’
1802, univ.-bibliotekarie 1807. H:s verksamhet
under hans korta livstid bär vittne om mycket
ovanlig begåvning. Ehuru han hela sin studietid
nödgades livnära sig som lärare, väckte han snart
stor uppmärksamhet, i sht som filosof, men även
som förf, i andra ämnen. I sitt huvudarbete
”Kunskapslära” (2 bd, 1807—08) vill han
uppbygga ett fullt självständigt och originellt filosofiskt
— 1115 —
— 1116 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
