Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hastings, 2. Francis Rawdon- - Hastingsit - Hasveck - Hasvinkel - Hata, Sahachiro - Hatay - Hatchetts brunt - Hate - Hatelett - Hatfield - Hathor - Hathorkapitäl - Hati el. Hate - Hatim at-Tai - Haton, Claude - Hatschek, Berthold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HATSCHEK
sitionen intill parlamentets upplösning 1799. 1812
utsågs H. till generalguvernör över Bengalen och
överbefälhavare för Ostindiska kompaniets
trupper. Bland hans ämbetsåtgärder märkas
reglerandet av förhållandet till Nepal efter ett krig 1814
—16, kuvandet av maratterna och pindaris 1817
—18 samt köpet av Singapore 1819; hans styrelse
utmärkes i övrigt av stor vidsynthet och
modera-tion. 1823 lämnade H. Indien och blev 1824
generalguvernör över Malta. C.F.
Hastingsft, mineral av amfibolgruppen*.
Hasveck, veter., se Has.
Hasvinkel, hos husdjuren den vinkel, som
skank-ben och skenben bilda med varandra. H.
möjliggör en viss fjädring i leden och utgör
förutsättning för den eftergift i vinklarna i allm. hos
bakbenet, som kräves för hästens jämvikt under
rörelser. Vinkeln är hos hästen normalt 140—1500
men minskar med de båda benens tilltagande
längd, dock så, att om skankbenet på gr. av stark
spänning i dess sträckmuskler har en mera
lodrät ställning, blir h. större, även om benet är
långt. H. är också beroende på kotans (kotbenets)
ställning. Endast om denna är välställd, är h.
proportionell mot spänningen i de muskler, som
öppna h. Vid sänkt kota däremot rätas h. ut, ty
större delen av kroppstyngden överflyttas på
böj-senorna, och tänjningen i ytliga böjaren pressar
hälbenet framåt,
varigenom h. öppnas.
En öppen h., s.k.
rak h a s, uppstår
även, om skank och
skenben äro korta,
som fallet ofta är hos
dragdjur. Motsatt
förhållande, k r o
k-h a s, uppstår, då
skankbenet är långt i förh. till korset, så att
has-spetsen vid lodrät ställt skenben når bakom den
lodräta linjen från sittbensknölen, och i sht om
samtidigt kotan är stel. En dylik has befordrar
steglängden, förutsatt att knävinkeln icke är
alltför öppen. Den har också större fjädringsförmåga,
som till väsentlig del beror därpå, att ledens
sido-band äro så placerade, att de alltid hållas i en viss
spänning, vilket i förening med de snett ställda
ledytorna gör, att det sista momentet av rörelsen
i leden vid böjning el. sträckning sker rent
mekaniskt utan muskelansträngning, men hasen
utsät-tes för större påfrestning än nödigt, och gången
blir ofta släpande och energilös. V.Mr.
Hata, Sahachiro, japansk läkare och
bak-teriolog (1873—1938), prof, i bakteriologi vid
univ. i Tokyo och avd.-föreståndare där vid
Ki-tasato-inst. för infektionssjukdomar. H. var
medarbetare till v. Wassermann och till P. Ehrlich
under dennes kemoterapeutiska arbeten, som 1910
resulterade i framställningen av ett mot syfilis
verksamt arsenikpreparat (salvarsan).
Hatay, 1938—39 autonom republik inom franska
mandatområdet Syrien, konstituerades 1938 av
dittillsvarande sandjaket Alexandrette, avträddes
1939 av Frankrike till Turkiet och införlivades
med detta land. Se vidare Alexandrettefrågan.
Hatchetts brunt [häc’its], även kallat berliner-,
breslau-, florentinskt, kemiskt, koppar- el. preus-
Fr.v.: normal has, krokhas,
rak has.
siskt brunt, målarfärg, som erhålles genom att
fälla gult blodlutsalt med kopparsulfat. H.
består sålunda av huvudsaki. kupriferrocyanid, Cu2Fe
(CN)6, vanl. med ett överskott av ettdera av de
förstn. salterna. Genom detta överskott erhålles
olika nyanser av den bruna målarfärgen; de
rödvioletta nyanserna betecknas också som va n d y c
k-rött. H. är vackert men föga hållbart.
Hate, nord, myt., se Skoll.
Hatelett’ (av fra. håtelet), litet spett, använt
för stekning av små köttstycken; även dylikt
använt som dekoration av stekar o.d., utfört av
silver el. försilvrat; litet köttstycke stekt på spett.
Hatfield [häVfild], stad i Hertfordshire i
England, 30 km n. om Londons city; 6,609 inv.
(1931). Flygplans- och flygmotorfabrik. Utanför
H. ligger slottet Hatfield House, uppfört i
början av 1600-talet i rik tudorstil, stamgods för
släkten Cecil.
Hathor, fornegyptisk gudinna, av de klassiska
förf. sammanställd
med Afrodite. H.
uppträder i olika
former, som var för
sig urspr. varit en
självständig gudom.
H:s förnämsta
kultplats var Dendera*,
där hon ärades som
himmelsgudinna och
dyrkades i form av
en ko. H. har
också uppfattats som
underjordens
gudinna och trol. en gång
ansetts för
dödsrikets härskarinna. I
den heliopolitanska
teologien är H.
Ho-rus’ gemål. I
litterära texter
uppträder ett 7-tal av H.
som ödesgudinnor
el. feer. Jfr
Egyptisk religion. O.K-P.
Hathorkapitäl,
egyptiskt kapitäl,
använt under
århundradena f.Kr., på
alla fyra sidorna
prytt av gudinnan
Hathors huvud i relief, vanl. försett med
koöron.
Hati el. Hat e, nord, myt., se Skoll.
Hatim at-Tai (Hätim at-Ta’i), arabisk riddare
och skald från 500-talet e.Kr., har av legenden
utmålats som typen för den arabiske ädlingen; hans
frikostighet har blivit ett ordspråk, a’djwad min
Hätim, ”frikostigare än Hatim”.
Haton [atåu’], C 1 a u d e, fransk kopparstickare
(d. efter 1727), elev av Ch. Simonneau, inkallades
till Sverige av N. Tessin för att gravera
ritningarna till Stockholms slott, vilka stuckos 1703—12 i
betydande format.
Hatschek, Berthold, österrikisk zoolog
(1854—1940), prof, vid Prags univ., 1897 i Wien,
utförde bl.a. förtjänstfulla undersökningar över
Hathor (t.v.) och Seti I.
Louvren, Paris.
— 1165 —
— 1166 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
