Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havsabborrar - Havsalperna - Havsanemoner, sjöanemoner, sjörosor, havsrosor el. aktinier - Havsbad - Havsbarber - Havsbiologi - Havsborstmaskar - Havsbraxar - Havsbävning - Havsdadel - Havsdrakar - Havsexpeditioner - Havsfauna - Havsfiskeförening, Göteborgs och Bohus läns - Havsfiskelaboratoriet i Lysekil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAVSFISKELABORATORIET I LYSEKIL
Kalifornisk havsabborre.
mycket stor betydelse för färskfiskmarknaden,
somliga högt skattade som sportfiskar, medan
andra användas som akvariefiskar, t.ex.
glasabborre n*, Ambass’is lala, och j a r b u a,
Theriapon jar’bua, intill 25 cm lång och utrustad
med farliga taggar på gällock och i ryggfenan.
Vid Sveriges västkust och in i Öresund ha
påträffats vrakfiske n*, Polyp’rion america’num,
samt havsabborre n, Moro’ne labrax, med 2
ryggfenor, svartgrå, ända till 1 m lång. Den
var redan av romarna högt skattad som
matfisk. Bland andra arter må nämnas b 1 å f i
s-k e n*, P omat’omus salta’trix, med vidsträckt
utbredning, den kaliforniska
havsabborre n (amer. jewfish}, Stereol’epis gi^as, som
förekommer utmed Kaliforniens kust och kan nå
en vikt av 300 kg, den svarta
havsabborre n, Centropris’tes stria’tus, vars
utbredningsområde sträcker sig från New York till Mexico,
det artrika släktet Epineph’ elus (amer. groupers}
och släktet Roccus, av vilket arten R. chrysops
(amer. white bass} huvudsaki. finns i de stora
amerikanska sjöarna, medan R. linea’tus (amer.
striped bass} förekommer utmed Nordamerikas
östkust samt efter lyckade överflyttningar,
redan på 1870-talet, även utmed västkusten, där
den enl. kalifornisk lag av 1935 är reserverad för
sportfiske (3 å 5 mill. kg årl.). Till h. hänföras
ofta även släktena Apo’gon, Chilodip’terus och
Apogonich’thys. Av det senare lever arten A.
strombi symbiotiskt i mantelhåligheten hos
snäckan Strombus gig’as. Av de förra utmärkas
några arter av att hannarna skydda äggen i
munhålan. N.Rn.
Havsalperna, fra. Alpes maritimes, ital. Alpi
ma-ritime, se Alperna, sp. 721.
Havsanemoner, sjöanemoner, sjörosor,
havsrosor el. aktinier, gemensamt namn
för de till koralldjuren hörande underordn.
Ce-riantha’ria (C.), Zoantha’ria (Z.} och Actinia’ria
(A.}. I mots. till övriga koralldjur sakna h. eget
skelett, ehuru Z. och A. under fotskivan kunna
avsöndra en fastare membran, ss. hos Adam’sia. En
del Z. upptaga dock i sin kropp sandkorn, skal av
foraminiferer el. kiselnålar från svampdjur, så att
kroppsväggen blir fast. I inre byggnad avvika h.
betydligt från varandra (se Koralldjur). C.
igenkännas till det yttre på sin långsträckt cylindriska
kropp, som omslutes av ett av djuret själv bildat
slemrör, samt de i 2 grupper anordnade mun- och
kanttentaklerna; de i regel kolonibildande Z. ha
de i kanten stående tentaklerna grupperade i 2
alternerande kransar, under det hos A., som oftast
äro försedda med en fotskiva, tentaklerna vanl.
stå i flera kransar, oftast efter 6-talet, el. äro
ra-diellt anordnande. Fortplantningen sker genom
knoppning och avsnörning el. på könlig väg. I
vissa fall sker befruktningen inne i kroppshålan,
där den första utvecklingen äger rum. H.
förekomma i alla hav såväl i litoral- som i
abyssal-regionerna, Z. huvudsaki. i tropikerna, där även A.
och C. äro talrikast. H:s storlek växlar från ett
par mm till 0,6 m (munskivans bredd). Åtm. vissa
arter kunna uppnå en hög ålder, 40 år el. mera.
H. leva av lägre havsdjur, t.o.m. av fiskar, som
de fånga med tentaklerna. Härvid utslungas
näs-seltrådar massvis från den el. de tentakler, som
först komma i beröring med bytet, allt flera
tentakler omklamra detta och nedföra sedan det
förlamade offret i h:s mage. Vissa arter av A. och Z.,
ss. parasitrosen (Calliac’tis}, leva i symbios*
med tiofotade kräftdjur el. med alger; de senare äro
mycket vanliga i entodermet hos de på korallreven
levande arterna. H., särsk. A., utmärka sig ofta för
stor färgprakt, varför de höra till havsakvariernas
största prydnader. Mera än 20 arter (A. och C.} av
bl.a. släktena Metri’dium och Edwar’dsia* finnas
vid Sveriges västkust, ett par i v. Östersjön. Den
allmännaste h. vid svenska västkusten är
havs-nejlikan, Metridium dian’thus, som har talrika
smala vita tentakler och vanl. gul el. brun
kropps-vägg. Av Z. finnes en art i Limfjorden i
Danmark. O.Cn.
Havsbad, se Badort.
Havsbarber, se Mullusfiskar.
Havsbiologi, vetenskapen om havsorganismerna
el. i inskränkt bemärkelse om deras förhållande
till den yttre omgivningen. Se Marinbiologi.
Havsborstmaskar, ordn. av klassen
borstmaskar*.
Havsbraxar, Bra’midae, fam. av underordn.
ma-krilliknande fiskar, till vilken havsbraxen och
fengömmaren* höra. Den förra, Brama raji, med
lång, framtill hög, ej nedfällbar ryggfena, håller
merendels till på djupt vatten men har flera
gånger påträffats vid Sveriges kuster.
Havsbävning, geol., se Jordbävning.
Havsdadel, musselart, se Stendadel.
Havsdrakar, Pegas’idae, fam. av underordn.
kant-nålfiskar, ha kroppen helt täckt av plåtar, nosen
långt utdragen, liten, på undersidan belägen mun
och stora, horisontalt utbredda, fallskärmslika,
med flera taggstrålar försedda bröstfenor. Ett
fåtal arter, av mycket ringa storlek, ss. simhästen*,
Pe’gasus natans, leva i Indiska och Stilla oceanerna.
Havsexpeditioner, se Oceanografi.
Havsfauna, se Hav, djurvärld.
Havsfiskeförening, Göteborgs och Bohus
läns, se Göteborgs och Bohus läns
havsfiskeförening.
Havsfiskelaboratoriet i Lysekil, se
Undersöknings- och försöksanstalten för havsfisket.
— 1229 —
— 1230 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
