Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havsregionen el. Kustområdet - Havsrosor - Havsrudor - Havssallat - Havssalt - Havssik - Havsskalv - Havssköldpaddor - Havsspergel - Havsspindlar - Havssträtta - Havsströmmar - Havsstör - Havssulor - Havssälting - Havssärv - Havstand - Havstensfjorden - Havstenssund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAVSROSOR
Havsruda, Cantharus hneatus.
morskij kraj, förvaltningsområde i Fjärran
östern*.
Havsrosor, zool., se Havsanemoner.
Havsrudor, SpaPidae, fam. av underordn.
abborr-liknande fiskar med mer el. mindre hög, hoptryckt
kropp. H. leva av små fiskar, kräftdjur, musslor,
maskar etc., men ibland även av alger. Talrika
arter. I svenska vatten ha påträffats h a v s r
u-d a n, Can’tharus linea’tus, som har oval kropp och
alla tänder spetsiga, två arter av o x ö g o nf i
s-k e n (Box boops och B. salpa) samt f 1 ä c k p
a-g e 11 e n, PagelVus centr odon’tus, som har de
främre tänderna spetsiga, de bakre trubbiga och en
stor fläck ovan bröstfenorna. I Medelhavet och
Atlanten förekommer guldbraxe n*. N.Rn.
Havssallat, art av algsläktet Ulva*.
Havssalt, kem., koksalt, framställt genom
in-dunstning av havsvatten.
Havssik, zool., se Siksläktet.
Havsskalv, se Jordbävning.
Havssköldpaddor, Chelonii’da, underordn. av
sköldpaddor, utgöra de få resterna av en i forna
geologiska perioder rikt företrädd grupp av delvis
jättelika former. De igenkännas lätt på sin korta
hals och sina fenlika ben, vilkas främre par är
längre än det bakre. Tårna sakna leder, äro
sinsemellan förbundna av en hud samt sakna el. ha
endast ett par klor. Ryggpansaret är än (hos fam.
egentliga h., Cheloni’idae) ofullst. förbenat
och försett med horniga plattor, än bestående av
mosaikartat intill varandra liggande benplattor
(hos fam. havslädersköldpaddor*,
Der-mochelyidae). Bland arterna av den förra fam.
märkas den äkta karetten, Chelo’nia
imbri-ca’ta, som lämnar råmaterialet till
sköldpaddsar-beten, och den oäkta karetten, C ar ett’a
caretta, vars ryggskal är fullst. förbenat hos äldre
individ, samt soppsköldpaddan, Chelonia
mydas, av vilken äkta sköldpaddsoppa beredes.
Den sistn. arten kännetecknas av överkäkens
framtill avtrubbade hornskida, ryggpansarets
bredvid varandra liggande plåtar samt av att de fenlika
frambenen blott ha i klo; pansarlängden uppgår
till i,i m, vikten till 450 kg; färgen är på ryggsidan
vanl. brungrön med gula teckningar, på buken vit.
Soppsköldpaddan är en utpräglad havsform, som
allmänt förekommer i tropiska och subtropiska
hav, framför allt vid kusterna, och lever av tång.
Den jagas ivrigt för det värdefulla köttets och
äggens skull och fångas ant. i vattnet med nät el.
harpun el. på land på de öde sandstränder, där
honorna lägga sina (300—400) ägg. Alla 3 arterna
leva i tropiska och subtropiska hav, den oäkta
karetten även i ö. Medelhavet. Den största av
alla h. är lädersköldpaddan, Dermoch’elys
coria’cea av fam. havslädersköldpaddor*. H.
simma synnerligen väl men röra sig klumpigt
på land, dit de endast gå för att lägga ägg.
De leva av tång el. lägre havsdjur. — Bland
utdöda former märkes fam.
fornlädersköld-paddor*. O.Cn;H.Bn.
Havsspergel, bot., art av spergelsläktet*.
Havsspindlar, Pantop’oda el. Pycnogon’ida, klass
av leddjuren, utmärkas av en smal, ledad
fram-kropp och en oledad, rudimentär bakkropp, 4,
sällan 5, oftast mycket långa benpar, i vilka
blindsäckar från tarmen (fig.) och könsorganen utlöpa.
Munnen ligger i framändan på en konisk
sugsna-bel; bakom denna finnas högst 4
extremitetliknan-de utskott, av vilka det första har en saxklo i
spetsen och det tredje hos hannen bär äggen;
bägge dessa kunna
dock saknas. Inga
särskilda
andningsorgan finnas.
Ungarna leva ofta
parasitiskt på lägre djur.
H. förekomma i alla
hav och livnära sig
av bl.a.
havsanemoner och
hydroidpo-lyper, som de
utsuga med snabeln.
I djuphaven kunna
h. uppnå en storlek
av ända till 0,5 m,
inberäknat benparen.
Ett par släkten,
däribland Nymphon* och Pycnog’onum*, finnas vid
Sveriges västkust. O.Cn.
Havssträtta, bot., art av släktet Angel’ica*.
Havsströmmar, oceano gr., se Hav, sp. 1200 ff.
Havsstör, se Hajar.
Havssulor, Su’lidae, fam av ordn. årfotade fåglar,
ha en lång, stark näbb med hos gamla fåglar
igenvuxna näsborrar, rudimentär tunga samt alla fyra
tårna förenade med simhud. Vingarna äro långa
och spetsiga. Fam. omfattar ett dussin arter i alla
världsdelar utorp polartrakterna. Havssulan,
Sula bassa’na, häckar i stora kolonier på klippiga
kuster på Brittiska öarna, Färöarna, Island samt
Newfoundland. De gamla fåglarna äro vita med
ockragul anstrykning på huvud öch hals,
handpennorna svartbruna. Ungfåglarna äro svartbruna
med vita fläckar. Längd 85 cm. Könen lika. Sitt
bo bygger den av havstång och lägger ett enda
blåvitt ägg. Den förekommer om vintrarna vid
Sveriges västkust, följande sillstimmen. Den
lever av fisk, som den fångar genom
störtdykning. Bilder se sp. 1237—38. Y.Ln.
Havssälting, bot., art av sältingsläktet*.
Havssärv, art av fam. natesärvväxter*.
Havstand, art av ordn. tandsnäckor*.
Havstensfjorden, vattnet mellan n. delen av
Orust och fastlandet. En förgrening av H.,
Byfjorden, går åt ö.n.ö. till Uddevalla.
Havstenssund, municipalsamhälle (sedan 1927),
fiskläge och lotsplats i Tanums sn, Bohuslän, 10
km n.n.v. om Grebbestad; 0,97 km2; 229 inv.
— 1235 —
— 1236 —
Havsspindeln Ammothea.
a tarmblindsäckar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
