Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havslök, sjölök - Havslöpare - Havsmandel - Havsmossa - Havsmusfiskar, helhuvudfiskar - Havsmås - Havsnarv - Havsnate - Havsnejlika - Havsnålar - Havsormar - Havsormen - Havsorre - Havspärlmusslor - Havsregionen el. Kustområdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAVSREGIONEN
Havsmus, Chimaera monstrosa.
Havslök, s j ö 1 ö k, Urgi’nea, släkte av fam.
liljeväxter med 50 arter i Afrika, Medelhavsländerna
och Indien, örter med lansettlika blad, talrika små,
i terminal klase anordnade blommor och
tunnväg-gig kapselfrukt. H. (U. marifima, U. Scilla), i
Medelhavsområdet från Kanarieöarna till Syrien, har
en äggformig, av brunröda fjäll omgiven lök av
ända till 2 kg vikt, grågröna blad och stundom
meterhög stängel med vitaktiga, grön- el.
rödstrim-miga blommor. Löken, vilken innehåller en besk,
slemmig och så skarp saft, att den drar blåsor
på huden, har medicinisk användning som bulbus
ScilVae. Den innehåller sinistrin, scillipikrin,
scilli-toxin, scillin och scillain. Drogen är ett av de
äldsta egyptiska läkemedlen och användes av
greker och romare. Den har samma egenskaper som
hjärtdrogen digitoxin. — Hela lökar ha använts
i stor skala för utrotning av råttor. — Litt.: W.
Barthels, ”Über die Meerzwiebel” (1929). [G.]W.
Havslöpare, zool. 1) Fågelart av fam.
hägerlöpare*.
2) H., HalobaPidae, fam. av ordn. skinnbaggar.
H. ha sugsnabel och kort bakkropp. De leva
liksom de närstående vattenlöparna på
vattenytan men till skillnad från dessa i saltvatten i de
tropiska och subtropiska haven; de äro de enda
pelagiska insekterna. Näringen utgöres av döda,
kringflytande djur. Äggen fästas på drivande
fågelfjädrar. Hit hör släktet Halob’ates med flera
arter.
Havsmandel, snäckart av släktet Phili’ne*.
Havsmossa, se Korallmossa.
Havsmusfiskar, helhuvudfiskar,
Holoce-ph’ali, ordn. bland de eg. broskfiskarna, utmärkt
bl.a. av vissa särdrag i kraniets byggnad samt att
ryggsträngen är kvarstående, att kotkroppar och
revben saknas, gälspringorna täckas av ett gällock,
gälarna äro kamgälar och att huden är naken. De
nu levande formerna tillhöra fam. ChimaPridae.
Hos havsmusen, Chimaè’ra monstro’sa, har
hannen på pannan ett rörligt, taggbeväpnat
bi-hang. Den förekommer på djupt vatten i
Skagerack och Nordsjön samt i Atlanten, Medelhavet
och även vissa delar av Stilla havet. Längd c:a
1 m. Äggen av denna art äro omgivna av ett
smalt, på undersidan välvt, olivgrönt-brunt
hornskal, som är försett med fenliknande längsveck.
Släktet Callorhyn’chus omfattar endast en art,
C. antaPcticus, som förekommer i antarktiska
området och s. Stilla havet. Nosen är utdragen,
slutande med en nedåtböjd flik (antagl. ett
känselorgan). Äggkapslarna äro ända till 25 cm långa,
på ena sidan försedda med gula, hårliknande
trådar, varigenom de komma att se ut som en
samling alger och lätt undgå uppmärksamhet. N.Rn.
Havsmås, art av måssläktet*.
Havsnarv, bot., art av spergelsläktet*.
Havsnate, art av smörblomsläktet*.
Havsnejlika, zool., art bland havsanemonerna*.
Havsnålar, Nero’phis, fisksläkte av fam.
kantnålar, utmärkes av att stjärten är trådlikt utdragen
och användes mer el. mindre som griporgan, att
bröst- och analfenor saknas och att stjärtfenan
ant. helt saknas el. är rudimentär. Hannarna bära
äggen fastklibbade på buken, ej omgivna av något
skyddande hölje. I svenska vatten förekomma
följ, arter: stora h., Ä. (Entelu’rus) aequo’reus,
med rudimentär stjärtfena, till färgen olivbrun
med smala, ljusblå tvärband, utmed västkusten,
såväl bland alger i närheten av kusterna som
fritt-simmande längre ut, hannen 40, honan 60 cm lång;
vanliga h., N. ophi’dion, med rak nos, 20—30
cm lång, utmed västkusten, i Östersjön och upp i
Bottniska viken; k r u m n o s i g a h., N.
lumbri-cifo’rmis med uppåtböjd nos, 17 cm lång, mindre
allmän utmed västkusten. N.Rn.
Havsormar, Hydrophi’nae, underfam. bland
gift-snokarna, utmärkas av litet huvud, små ögon,
vaslik framkropp, en från sidorna vanl. starkt
sammantryckt bakkropp samt en kort stjärt, som
bildar en lodrätt stående fena. Huvudet är beklätt
med stora sköldar, kroppen med 6-kantiga fjäll,
överkäken är försedd med fårade gifttänder; även
de bakom dessa stående tänderna äro ofta fårade.
Alla föda ungar. H., som omfatta o. 50 arter,
fördelade på några släkten, leva under hela livet i
havet, vanl. nära kusterna. De vila på havsytan,
simma utomordentligt väl med högt upplyft
huvud men äro nästan hjälplösa på land. Ett
undantag bildar släktet Laticau’da, plattsvansarna,
vilka om dagen vistas på land (se Radorm). Det
mera bandlika släktet Pelamyd’rys och det artrika
Hydro’phis, årbladsormarna, äro mycket
giftiga (se Giftiga djur). H., som ibland uppträda
i stora skaror och kunna uppnå en längd av ända
till 4 m, ehuru de oftast äro under 1 m,
förekomma i Indiska oceanen och Stilla havet. De synas
huvudsaki. leva av fisk. O.Cn.
Havsormen, Stora h., se Sjöormen.
Havsorre, fågelart, se Sjöorre.
Havspärlmusslor, se Pärlor.
Havsregionen el. Kustområdet, ry. Pri-
Stor havsnål. Nummer två uppifrån är hanne med ägg,
de övriga äro honor.
— 1233 —
— 1234 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
