Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haysorganisationen (Motion Pictures Producers and Distributors, Inc.) - Hayworth, Rita - Haüy, 1. René Just - Haüy, 2. Valentin - Haüyn - Hazael - Hazaard, Paul - Hazebrouck - Hazelius, släkt - Hazelius, 1. Johan August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAZELIUS
fund, och dessa rekommendera i sin tur till sina
medlemmar filmer, som i hög grad vunnit H:s
gillande. Även betr, färdiginspelade och tidigare
i manuskript godkända filmer har H. absolut
vetorätt, och det har ofta hänt, att vissa partier på
gr. av dess ingripande måst inspelas på nytt efter
andra, mera moraliskt lämpliga linjer. President
1922—46 W. H. Hays, sedan 1946 Eric Johnston.
— Litt.: E. Nathorst-Böös, ”Om Amerikas
filmindustri” (1935). G.Wr.
Hayworth [héi^ap], Rita (eg. Margherita
Carmen Cansino), amerikansk filmskådespelerska
(f. 1918). 1935 engagerades H. till Hollywood,
där hon slog igenom i ”Blod och sand” (1941).
Hon har därefter medverkat i filmer som
”Bröllopsdansen”, ”Bröllop i Buenos Aires”,
”Manhattan”, ”Omslagsflickan”, ”Gilda”, ”Lady från
Shanghai”, ”Carmen” m.fl. — G.m. 1)
filmregissören och -skådespelaren Orson Welles, 2) 1949 prins
Ali, son av Aga Khan.
Haüy [agi’]. 1) RenéJustH. (abbé H.), fransk
mineralog (1743—1822), studerade särsk.
kristallerna och gav det första försöket att förklara en
kristalls byggnad. Han hade iakttagit, att en
kristall av kalkspat kunde delas i smärre kroppar av
romboederns form och dessa vidare i än mindre
dylika. Härav kom han till den åsikten, att
kalk-spatkristallen var uppbyggd av smådelar, som
själva voro romboedrar, ”integrerande molekyler”
kallade han dem. Dessa arbeten, som utkommo
1780, gjorde H. känd som vetenskapsman; 1802
blev han prof, i mineralogi vid Musée d’histoire
naturelle och senare vid univ. i Paris. Efter
Na-poleons fall blev H. avsatt och tillbringade sina
sista levnadsår i fattigdom. K.A.G.
2) Valentin H., den föreg:s bror,
blindpedagog, blindundervisningens grundläggare (1745—
1822). Påverkad av Diderots skrift ”Lettre sur les
aveugles” och den blinda sångerskan Maria
There-sia v. Paradis’ framgångar började H. 1784
undervisa en blind och kunde 2 år senare öppna en
sedermera statsunderstödd skola för blinda i Paris, som
blev upprinnelsen till Institution des jeunes
aveugles. I denna bedrev han ett framgångsrikt
arbete till 1802, då han entledigades av Napoleon.
På inbjudan av Alexander I flyttade han till
Ryssland för att grunda en blindanstalt i Petersburg
och blev 1806 kallad till Berlin för samma ändamål.
Tidpunkten för H:s återvändande till Frankrike är
oviss, och senare delen av hans liv synes ha
förflutit i obemärkthet. H:s förnämsta arbete, ”Essai sur
1’éducation des aveugles” (1786), som trycktes med
stora, upphöjda, svärtade bokstäver för att kunna
läsas av både seende och blinda, torde vara det
första blindtrycket. [G.Ekl.E.Bng.
Haüyn [ayji’n], miner., 3NaAlSiO4 • CaSO4, ett
reguljärt kristalliserande mineral, tillhörande
so-dalitgruppen. Färg vanl. blå. H. förekommer
endast i fonolit o.a. alkalieruptivbergarter, i regel
tills, med nefelin el. leucit.
Hazael, armenisk konung, se Hasael.
Hazard [aza’r], Paul, fransk
litteraturhistoriker (1878—1944), 1911 prof, i komparativ
litteraturhistoria i Lyon, 1925 vid Collège de France.
H., som var lärjunge till J. Texte, var under
mellankrigstiden vid sidan av F. Baldensperger
Frankrikes främste komparative litteraturforskare,
SU 12. — 1249 —
40 — Red. avsl. s/i 49.
specialist på interromanska litteraturförbindelser.
H., som 1932 var visiting professor vid Columbia
Univ., N.Y., underkändes 1941 av tyskarna som
rektor för Sorbonne, han undervisade i Paris och
Lyon och deltog i det hemliga motståndsarbetet.
Hans huvudarbeten äro ”La revolution fran^aise
et les lettres italiennes” (1910, thèse), ”Leopardi”
(1913), ”Stendhal” (1927), ”Études critiques sur
Manon Lescaut” (1929), ”Don Quichotte de
Cer-vantès” (1931), "La crise de la conscience
euro-péenne” (3 bd, 1935), en elegant och inträngande
studie över upplysningens framväxande under
tiden kring sekelskiftet 1700, och den postumt
utgivna forts. ”La pensée européenne au XVIIIe
siècle de Montesquieu å Lessing” (3 bd, 1946).
Av H:s övriga arbeten kunna nämnas ”Les livrés,
les enfants et les hommes” (1932) och ”Quatre
études” (1940), där han bl.a. behandlade
Baude-laire. H. var medred. för ”Revue de littérature
comparée” och utgav jämte J. Bédier ”Histoire
de la littérature fran<;aise illustrée” (1923—24).
— Litt.: ”Hommage å P. H.” (i ”Revue de
littérature comparée”, 1940—46, h. 3/4). E.
Hazebrouck [azbrokk’], stad i dep. Nord i n.
Frankrike, 35 km v.n.v. om Lille; 14,391 inv.
(1946). Järnvägsknut; textilindustri.
Hazelius [-se’-], sedan 1500-talets mitt känd släkt,
vars namn hämtats från hemsocknen Hassela, n.
Hälsingland.
1) Johan August H., militär, författare
(1797—1871), 1814 underlöjtnant vid
Ingenjörkårens fältmätningsbrigad, 1821 löjtnant, 1829
kapten, 1830—57 lärare i
taktik, strategi och
krigshistoria vid
Högre art.-lärov. på
Marie-berg, inrättade 1831 i
Stockholm en privat
läroanstalt för
utbildning av officerare,
vilken han ledde till
1856, utgav under
1830-talet en rad
läroböcker i krigskonstens
olika delar och hade
betydande andel i
tillkomsten av den för
arméns utbildning
vik
tiga författningen av 1835, genom vilken bl.a.
studentexamen gjordes obligatorisk för dem som
önskade bli officerare. Under ungdomsåren var H.
starkt litterärt intresserad och tillhörde de unga
entusiaster, som sågo sin ledare i C. J. L.
Almqvist (se denne, sp. 698), men snart övergick
hans intresse till samhälleliga och politiska frågor.
Sedan hans plan att utge en ny tidn., organ för
”de åsikter, som innebära medlandet mellan de
två stora eviga politiska världsgrundsatserna:
bibehålla och förbättra”, 1844 strandat, medverkade
han i den några år av Wallmark ledda
”Post-och inrikes tidn.”, samtidigt med att han bedrev
krigshistoriska forskningar; efter att redan
tidigare ett par år (1833—35) ha red.
”Krigsveten-skapsakad:s tidskr.” övertog han ånyo 1844 denna
tidskr., som han ledde till 1860 och där han
publicerade en mångfald art.; 1843—68 var han
även akad:s sekr. 1850 överste i armén grundade
— 1250 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
