Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hazelius, 1. Johan August - Hazelius, 2. Artur - Hazelius, 3. Gunnar - Hazelius, 4. Fritjof - Hazeliusmedaljen, Artur Hazeliusmedaljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAZELIUSMEDALJEN
han 1851 ”Svenska tidningen”, där han intill tidn:s
upphörande 1859 talangfullt och energiskt
förfäktade i huvudsak konservativa åsikter. 1856 blev
H. chef för Topografiska kåren och påbörjade
utgivandet av kårens tidigare av politiska skäl
hemlighållna kartverk, 1862 generalmajor. — Vid
sidan av denna verksamhet utvecklade H. ett
livligt författarskap i åtskilliga ämnen. Särsk.
intresserade honom undervisningsfrågorna, där han
kämpade för de friare åsikter, som framlagts av
den av H. livligt beundrade J. P. Lefrén*: de
döda språkens undanskjutande till förmån för de
levande, ämnesläsning, fri flyttning, skoltukt utan
godtycklig aga m.m. 1846 inträdde han i Nya
elementarskolans direktion och blev 1862 dess
ordf. Sina sista år (1869—71) tillhörde H. F.k.
— Litt.: V. Söderberg, H. Olsson & G. Heckscher,
”J. A. H.” (1936). C.
2) Artur Immanuel H., den föreg:s son,
Nordiska museets och Skansens grundläggare (30/n
1833—27/s 1901), student 1854, fil. dr 1860, lektor
vid Högre lärarinneseminariet 1864—68. H:s
första offentliga framträdande skedde i samband med
rättstavningsstriden vid 1860-talets slut, där han
intog en radikal hållning. Sin museala verksamhet
började H. 1872. Denna äger givetvis ett
samband med det från 1800-talets mitt alltmer
vaknande intresset för Sveriges fornminnen och
folkmål. G. O. Hyltén-Cavallius’ grundande av ett
museum i Växjö för den småländska folkkulturen
var det närmaste förebudet till H:s öppnande av
Skandinavisk-etnografiska samlingen 1873. Genom
den breda inriktningen och det planmässiga
genom
förandet är dock H. den egentlige upphovsmannen
till museisamlandet rörande minnen av senare
tiders odlingshistoria. Med bondekulturen som
utgångspunkt vidgade H. sin insamlingsverksamhet
(som var inriktad på hela Norden) även till övriga
samhällsklasser. Han ville med sitt museum icke
blott åstadkomma en vetenskaplig
materialsamling utan också skapa en härd för nationell
väckelse och folkuppfostran. Museets popularisering
blev därför en viktig uppgift. Publikframgången
vann H. framför allt genom att utställa sina
samlingar i form av folklivsscener och miljöbilder.
Sitt främsta erkännande fick denna nya
utställ-ningsteknik vid världsutställningen i Paris 1878, där
H. grundläde sitt eget och sitt museums världsrykte.
Interiöruppställningarna ledde konsekvent till
genomförandet av friluftsmuseet; 1891 inköpte H.
det första området av Skansen. Genom att undan
för undan utvidga sin institution hade H. ständigt
att kämpa mot stora ekonomiska svårigheter. Det
statsanslag, som beviljades alltsedan 1875, räckte
icke långt, utan ekonomien måste i hög grad
baseras på sammantiggda medel. En fast organisation
gav H. sitt museum 1880, i det att han ombildade
inst., som då fick namnet Nordiska museet*, till
en stiftelse med egen styrelse (”nämnd”). Vid
sidan om Skansens planläggning var det framför
allt fullföljandet av den 1888 påbörjade nya
musei-byggnaden, som upptog H:s sista levnadsår. Som
resultat av H:s språkstudier föreligga ”Det
svenska bibelöfvers.-arbetet” (i ”Svensk
literatur-tidskr.”, 1868) och ”Om svensk rättstafning” (1870
—71). H. gjorde en betydande insats vid
utgivningen av ”Läsebok för folkskolan” och utgav
folkskrifter i flera serier samt redigerade senare
Nordiska museets skriftserier, ”Meddelanden”,
”Bidrag till vår odlings häfder” m.fl. — Litt.: F.
Böök, ”A. H.” (1923); G. Berg, ”A. H.” (1933). Sn.
3) Gunnar H., den föreg:s son (1874—1905),
fil. lic. i Uppsala 1901, deltog energiskt i sin
studentgenerations folkbildningssträvanden, övertog
vid faderns död i enlighet med dennes önskan
ledningen av Skansen och Nordiska museet men
lämnade den några mån. före sin död. H.
författade bl.a. ”Om handtverksämbetena under
medeltiden” (i ”Bidrag till vår odlings häfder”, 9,
1906; biogr. av V. Söderberg därst.).
4) Fritjof August H., den föreg:s syssling,
folkhögskollärare, hembygdsvårdare (f. V2 1882),
fil. lic. i Lund 1915, lärare vid Hvilans folkhögsk.
1909—43. H. har varit en av de ledande inom
den svenska hembygdsvården och har nedlagt ett
energiskt arbete på dess organiserande och
utveckling. H. var 1924—35 sekr. i Samfundet för
hembygdsvård och 1927—44 föreståndare för dess
byggmästarskola på Hvilans folkhögsk., som
tillkom på hans initiativ. Han har bl.a. utg. ”Skånska
gårdar och hus” (3 bd, 1916—28; jämte K. Berlin)
och ”Ritningar till skånska prästgårdar” (1919}
samt redigerade ”Tidskr. för hembygdsvård” 1920
—35. Sn.
Hazeliusmedaljen [-se’-], Arthur
Hazelius-medaljen, slogs 1893 med anledning av Arthur
Hazelius’ 60-årsdag och är försedd med dennes
bröstbild. H. utdelas av Nordiska museets nämnd
för insatser till museets och den svenska
folklivs-forskningens gagn.
— 1251 —
— 1252 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
