Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedeby (Slesvig)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedeby, forndansk stad, även kallad S 1 e s v i g,
belägen 2 km s. om nuv. staden Schleswig vid
Haddeby Nor, där ännu en ringvall och en
forntida borg markera stadens läge. Under formen
Sliasthorp omtalas orten redan under 800-talets
första decennium; i Rimberts Ansgarslegend
näm-nes den Sliasvic. Angelsaxiska och tyska krönikor
från 900- och 1000-talen beteckna orten dels som
Sliasvic, dels som H. Sliasvic har — säges det —
varit det tyska namnet, H. det nordiska. Frågan
om när och av vem H. grundats har varit ett inom
vetenskapen ytterst omdebatterat spörsmål; ännu
pågående, omfattande grävningar torde redan ha
lämnat tillräckligt material för att besvara
detsamma. Det lär kunna anses som säkert, att redan
under 800-talet området inom ringvallen varit
bebyggt samt att staden H. varit en urspr. dansk
stad. Uppgifter hos Adam av Bremen göra det
sannolikt, att o. 900 en svensk vikingahövding
Olav varit konung i landet kring H. Dennes son
Gnupa regerade 934, då strider mellan daner och
kejsar Henrik I äro bestyrkta. H. och landet
däromkring indrogs i det tyska väldet; staden blev
948 biskopssäte; i trakten därav anlades 974 en
tysk borg, som 983 erövrades av Harald Gormsen,
varefter H. åter kom under danskt välde. När
staden definitivt gick under, är ännu omöjligt att
avgöra; med dess storhet lär det ha varit förbi
o. 1000. Båda dess namn, H. och Slesvig,
överflyttades på nuv. staden Schleswig. Först efter
medeltidens slut gick namnet H. ur bruk. 800—
1000 var H. Danmarks viktigaste och jämte Birka
Nordens mest betydande stad. Dess storhet
berodde på dess gynnsamma läge som knutpunkt för
östersjö- och nordsjöhandeln. Dess roll som sådan
understrykes väl av vad de berättande källorna
och fornfynden ha att förtälja om förbindelser
med Birka och svearna, Dorestad och friserna. —
Utgrävningar, dock endast av gravar, företogos i
omgivningarna av H. redan under 1880-talet.
Sedan genom Sophus Müller uppmärksamheten
riktats på stadsanläggningen (1897), företogos fr.o.m.
1900 mindre grävningar även inom denna. På
initiativ av historikern, prof. O. Scheel påbörjades
1930 systematiska undersökningar av Museum
va-terländischer Altertümer i Kiel under ledning av
dess chef, prof. G. Schwantes. Då från vissa håll
uttalats, att här endast var fråga om ett befäst
sommarläger, ägnades de 5 första åren huvudsaki.
åt upptagandet av två undersökningsschakt över
hela området i riktning v.-—ö. och s.—n. Dessa
blottade överallt husgrunder, brunnar och andra
vittnesbörd om permanent bebyggelse. Sedan 1938 ha
smärre områden frilagts samt stadsvallen på två
ställen genomskurits för utrönande av dess
konstruktion. Med en längd av 1,330 m och höjd av
6—11 m omsluter den i en halvcirkel ett område av
c:a 28 ha, som i sin helhet upptagits av staden, i
varje fall under dess slutskede. N. om staden,
utanför vallen låg borgen på en höjd. I vallens
byggnadshistoria kunna urskiljas 9 stadier, alla
kännetecknade av mer el. mindre rik förekomst
av träkonstruktioner samt framförliggande grav
(numera försvunnen). Genom staden löper i
riktning n.—s. en väg, som förenar de båda
stadsportarna. I v. genombrytes vallen av en bäck, som
med sitt lopp åt ö. delar staden i två ung. lika
stora delar. Kulturlagret, som i mäktighet växlar
mellan 20 cm och 4,5 m, har befunnits
utomordentligt innehållsrikt. I n. delen av staden har man
funnit spår av en omfattande industri. Massor av
hjorthorn ha kommit i dagen samt ornerade
knivskaft, kammar m.m. i olika stadier av tillverkning,
vidare lämningar av metallarbetares verkstäder
med hel- och halvfärdiga redskap, samt smycken.
Lerkärl, vävtyngder och husgeråd av olika slag
ingå även i fynden. I de högre liggande delarna
av staden ha konstaterats lämningar av
källar-liknande boningshus, stundom ända till 2 m
nedgrävda i jorden och med rektangulär grundplan
(3X4 m). Tack vare förkolnade rester efter
eldsvådor ha även kunnat klarläggas grundplaner till
större hus i fackverkskonstruktion och med
väggfyllning av lerklenat flätverk. Andra ha haft
liggande plankor under lerkleningen. De lägre
liggande stadsdelarna uppvisa tack vare grundvattnet
husrester, bevarade till en höjd av 0,5 m. Här
ha bl.a. spårats hus i primitiv
stavverkskonstruk-tion med resvirket nedpålat i jorden. Av dessa
hustyper är den sistn. nordisk, de andra
västger-manska. Västliga inflytelser visa även en del
element, t.ex. växtmotiven, i metallföremålens
orna-mentik. Till sin allmänna typ äro dessa f.ö. nästan
undantagslöst rent nordiska. De i H. funna
mynten äro däremot i övervägande grad
efterbildning-ar av Karl den stores i Dorestad präglade
silver-denarer. Fornsakerna härröra till avsevärd del
från de båda i H. (på folkspråket kallas H.
Olden-burg el. Oleburg) funna gravfälten. Det ena av
dessa har de till övervägande del manliga skeletten
inneslutna i timrade gravkammare, liknande dem i
Birka*. över en av dessa, inneslutande lämningar
av 2 el. 3 män, var stjälpt en båt. Det andra
gravfältet företer träkistor, orienterade i v.—ö. Dessa
kistor ligga i rader ovan varandra och ha
uppskattats till 3 å 4,000. Om dessa gravfält urspr.
SU 13.
i — Red. avsl. 8/s -49.
— I —
— 2 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
