Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heine, Thomas Theodor - Heine-Medins sjukdom - Heinertz, Otto - Heinesen, Mogens - Heinesen, William - Heinicke, Samuel - Heinkel, Ernst - Heinola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEINOLA
— 1914 var du kejsartrogen, 1918 var du kommunist,
1933 var du nazist, och nu vill du bli demokrat, kallar
du det för konsekvens?
— Ja, det är så klart, jag har alltid hållit fast vid
min övertygelse, att den starkaste har rätt.
Teckning av Th. Th. Heine.
litiskt radikala hållning och de utmärkta
medarbetare, som knötos dit, kom att spela en
internationell roll fram till 1933. D.å. tvangs H.
att lämna Tyskland på gr. av sin skarpa kritik
mot de nationalsocialistiska makthavarna och
kom efter uppehåll i Tjeckoslovakien och Norge
till Sverige, där han tillbragte sina sista år som
svensk medborgare. — H:s satirer beröra särsk.
de sociala missförhållandena samt den tyska
mi-litarismen, vilken senare han skoningslöst
angrep. Hans stil är expressiv, yt- och linjebetonad
med stora, hela plan och gör sig ypperligt
grafiskt, vilket ledde till att den redan från
början väckte uppmärksamhet och snart
efterbildades i olika typografiska sammanhang. Formen
underordnades hos H. alltid innehållet och nådde
en påfallande idémässig slagkraft. Redan i
Tyskland utgav H. en serie album; under hans sista
år utkommo i Sverige de symboliska skildringarna
av byråkratien och militarismen i Tyskland: ”Jag
väntar på under” (1944) och ”Sällsamt händer”
(1947). SSm.
Heine-Medi’ns sjukdom [hai’na-], se
Barnförlamning..
Heinertz [häi’nerts], Nils Otto, filolog,
skolman (f. 5/ii 1876), fil. dr och doc. i tyska
språket vid univ. i Lund 1906, lektor i Malmö 1919,
i Stockholm 1922—41; har skrivit talrika
vetenskapliga avh., bl.a. ”Eine
Lautverschiebungstheo-rie” (1925) och ”Etymologische Studien zum
Althochdeutschen” (1927), samt smärre,
värdefulla bidrag till framför allt frisisk och lågtysk
språkhistoria. Jämte skoluppl. av klassiska förf,
m.fl. har H. utg. ”Kortfattad tysk grammatik”
(1936). Sedan 1912 utger H. (till 1945 jämte
H. Söderbergh) tidskr. ”Moderna språk”. H.
var 1926—28 ordf, i Stockholms läraresällskap
och 1940—47 censor i studentexamen. [Rth]E.Bng.
Heinesen [hai’-], Mogens, dansk-norsk
ka-pare (1548—89). Född på Färöarna ägnade sig
H. urspr. åt skeppsfart mellan Färöarna och
Bergen, erhöll efter några år i holländsk tjänst
1579 av Fredrik II handelsmonopol på Färöarna
med rätt att bestycka sina skepp och uppgift
att uppbringa alla sjörövare samt holländska
fartyg på vägen n. om Norge till Ryssland. H:s
äventyrliga strider blevo ryktbara, men han
riktade sig oredligt på öboarnas bekostnad. Åtalad
för bedrägeri av sin antagonist, räntmästaren K.
Walkendorff i Köpenhamn, flydde H. till
Holland men återvände i förlitan på Fredrik II :s
gunst till Danmark. Vid konungens frånfälle
blev H. på engelsk tillskyndan anklagad för
sjö-röveri, dömdes till döden och avrättades 1589. —
Litt.: F. Troels-Lund i ”Historiske Fortællinger”,
1 (1910). P.Dhl.
Heinesen [häi’-], William, färöisk författare
(f. 1900). H. är född i Thorshavn på Färöarna,
studerade efter skolgång i hemstaden vid en
handelsskola i Köpenhamn, var ett slag journalist
vid ”Ringsteds Folketidende”, har vistats mycket
på resor, bl.a. i Norge. H., som skriver på danska,
har bl.a. utg. diktsaml. ”Arktiske Elegier” (1921),
”Höbjergning ved Havet” (1924), ”Sange mod
Vaardybet” (1927), ”Stjernerne vaagner” (1930),
”Den dunkle Sol” (1936) och romanerna
”Blæ-sende Gry” (1934; sv. övers. ”Gryningsvindar”,
I935), nutidsroman från Färöarna, och ”Noatun”
(1938). H. har också framträtt som målare och
tecknare. E
Heinicke [hai’-], Samuel, den tyska
döv-stumundervisningens grundläggare (1727—90),
folkskollärare och kantor i Eppendorf vid
Hamburg 1768—77, upprättade 1778 i Leipzig den
första tyska dövstumskolan, vilken han förestod
till sin död. Livligt intresserad för införandet av
ljudmetoden vid undervisningen i folkskolan,
till-lämpade han den under inflytande av schweizaren
C. J. Amman även vid undervisningen av
dövstumma. Därvid vann han så lysande resultat
och gav tillika en så god vetenskaplig
motivering för denna metod, att han vann en mängd
efterföljare och betraktas som ”den tyska
metodens” el. talmetodens skapare. H. försvarade
med iver sin metod mot angrepp från ”den franska
metodens” grundläggare, de L’Épée. H. utgav
ett flertal betydelsefulla skrifter. — Litt.: P.
Schumann, ”Geschichte des Taubstummenwesens”
(1940). [J.Bt]E.Bng.
Heinkel [häi’-], Ernst, tysk
flygplankonstruktör (f. 1888), tidigare chefskonstruktör hos
Hansa-Brandenburg Flugzeugwerke, varvid han 1914—
18 skapade ett flertal goda sjöflygplan. 1922
bildade han Ernst Heinkel
Flugzeugwerke G.m.b.H., Warnemünde. Huvudfabriken
flyttades sedermera till Rostock. Ett flertal
dotterbolag funnos intill 2:a världskrigets slut, i
Warnemünde, Travemünde, Jenbach i Bayern och
Mielec i Polen. — H:s skaparkraft har omfattat
flygplan av de mest skilda konstruktioner och
typer. Under 2:a världskriget uppmärksammade
typer äro He III, tvåmotorigt bombflygplan,
He 114, spaningssjöflygplan, He 115,
torpedbärande tvåmotorigt sjöflygplan, samt He 177,
tvåmotorigt bombflygplan, där varje motorenhet är
hopbyggd av två motorer. H.Kn.
Heinola [héi’-]. 1) Stad i S:t Michels län,
Finland, vid Kymmene älvs övre lopp; 27 km2,
4,025 inv. (1947), finsktalande. H. utsågs 1776
— 77 —
- 78 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
