Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heliogabalus el. Elagabal(us) - Heliograf - Heliogravyr - Heliolites - Heliometer - Heliopolis (Egypten) - Heliopolis (Syrien) - Heliornis, Heliornithes - Helios - Helioscopia - Helioskop - Heliostat - Helioterapi - Heliotrop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELIOTROP
Vid 14 års ålder av legionärer upphöjd till
romersk kejsare 218 sökte han i Rom införa
dyrkan av den syriske solguden, Sol invictus
Elaga-bal, och göra dennes idol, en från Hemesa
importerad svart sten, till rikets högsta gudom. I
själva verket sökte H. införa en slags
mono-teism, men då kulten av hans gud var
synnerligen orgiastisk och han själv en fördärvad
vekling, kunde han icke genomföra sina planer.
Han mördades jämte sin moder, och sedan
trängdes kulten av den syriske solguden alldeles
undan. Efr.B.
Heliogra’f (till helio-* och grek. graf’ein,
avbilda) el. fotoheliograf, instrument för
fotografering av solen. För fotografering av solen
kan vilken fotografisk refraktor el. reflektor
som helst användas, blott den är försedd med en
momentslutare, som tillåter mycket korta
exponeringar (under V1000 sek). Vanl. giver man
emellertid h. en fast, oföränderlig uppställning, ant.
horisontell el. vertikal (tornteleskop), och kastar
solstrålarna in i instrumentet med hjälp av en
heliostat el. celostat. Den fasta uppställningen gör
det möjligt att bygga h. med mycket lång
brännvidd (upp till 50 m), varigenom stora solbilder
erhållas. Även för spektrografiska observationer är
en lång brännvidd fördelaktig. Om s p e k t r
o-h e 1 i o g r a f se d.o. M.
Heliogravyr, se Fotogravyr.
Heliolftes, korallsläkte av den under
ordovi-cium—devon levande gruppen H.elioli’tida, vilken
numera uppfattas som likställd med rugosa,
hexa-coralla och tabulata koraller. I de halvklotformiga
el. oregelbundna korallstockarna skiljas de
rör-formiga boningskamrarna, vanl. försedda med 12
septa och nående ett par mm i tvärsnitt, från
varandra av en vävnad, som uppbygges av polygonala
tuber med mindre diam. H. hade kosmopolitisk
utbredning med åtskilliga arter under ordovicium—
silur. G.R.
Heliome’ter (till helio-* och grek, metron, mått),
ett astronomiskt instrument, som tillåter en
ytterst noggrann uppmätning av små vinklar.
Det består av en refraktor, vars objektiv är
delat i två halvor, vilka kunna mätbart
förskjutas i förhållande till varandra längs snittdiametern.
Så länge de båda objektivhalvorna befinna sig i
sådant läge, att deras kanter bilda en sluten
cirkel, ser man, om instrumentet t.ex. riktas mot
solen, en bild av densamma; förskjuter man de
båda halvorna i förhållande till varandra, ser man
två solbilder, som mer och mer skiljas åt vid
växande förskjutning. Man förskjuter först så länge,
att de båda solbilderna tangera varandra, därefter
förskjuter man objektivhalvorna i motsatt
riktning, tills de båda solbilderna åter tangera
varandra; denna sista förskjutning, som mätes ant.
medelst mikrometerskruv el. också medelst en
noggrant graderad skala, är då lika med 2 ggr solens
diam, i vinkelmått. Man kan även på liknande sätt
mäta vinkelavståndet mellan två närbelägna
stjärnor. Det var med en h., som Bessel 1838 för första
gången lyckades att med säkerhet bestämma
avståndet till en stjärna (stjärnan 61 Cygni). Det
första uppslaget till h. stammar från Savery (1743)
och Bouguer (1748), som båda föreslogo
användandet av två i förhållande till varandra förskjutbara
objektiv. Tanken att dela objektivet i två halvor
framfördes av J. Dollond; Fraunhofer var den
förste, som byggde en h. efter denna princip. M.
Heliop’olis (lat.; grek. Heli’u pol’is,
solstaden), grekernas namn på den fornegyptiska
staden Anu, Bibelns On, huvudstad i 13 :e
nedre-egyptiska nomos, belägen ö. om Nilen. Av det
gamla H. finnas blott få rester kvar,
märkligast Sesostris III:s obelisk. H. var en av
Egyptens religiösa medelpunkter och ett av sätena
för solkulten. Här dyrkades solguden Re, som
tidigt undanträngde den gamle lokalguden Atum.
I den heliopolitanska teologien intar Re första
rummet; kring honom gruppera sig en rad
hu-vudsakl. kosmiska gudar, i enneader, det stora
och det lilla niotalet, upptagande de mest
betydande egyptiska gudarna. H:s präster lyckades
förskaffa sitt teologiska system insteg överallt i
Egypten. I H. tänktes guden Re manifestera sig
i gestalt av en tjur, Mnevis. -—- Jfr Bet-Semes 2).
— Litt.: E. A. W. Budge, ”From fetish to God”
(1934). O.K-P.
Heliop’olis, stad i Syrien, se Baalbek.
Helior’nis, Heliornfthes, se Dykhöns.
HeTios, grek, myt., solguden, son av titanen
Hyperion (även namn på H. själv) och Theia,
bror till Selene och Eos. Med ett fyrspann av
vita hästar far H. dagligen över himlavalvet från
ö. till v. för att om natten i en gyllene bägare
på oceanen segla tillbaka till utgångspunkten.
Med Okeanos’ dotter Klymene har han sonen
Faèton*. Mindre framträdande i kulten
dyrkades H. företrädesvis på Rhodos, där en av
Greklands förnämsta fester, HalieTa, firades till hans
ära och hans berömda kolossalbild, kolossen på
Rhodos, var uppställd. Som allseende
åberopades H. särsk. vid edgivning. Konsten
framställer H. som en skönlockig yngling i körsvennens
fotsida dräkt med strålkrans kring huvudet. H.Sj.
Helioscop’ia (till helio-* och grek. skopei’n,
skåda), artnamn på växten revormstörel, Euphor’bia
Helioscopia, och härstammande från Plinius, som
uppger, att blommorna vända sig mot solen.
Helioskop [-skå’p], anordning för försvagning av
solljuset vid solobservationer. Vid betraktandet
av solen är det nödvändigt att högst avsevärt
försvaga det ur kikaren utträdande ljuset, innan det
träffar ögat. Detta sker ant. genom att framför
okularet sätta en planparallell, mörkfärgad
glasplatta el. också genom särsk. konstruerade
helio-skopiska okular. I dessa försvagas ljuset ant.
genom upprepade reflexioner, genom polarisation
el. genom kombination av båda dessa principer.
Heliosta’t (till helio-* och grek, statos’, ställd,
stående) el. sider o sta t, en fullkomligt plan,
försilvrad glasspegel, som genom ett urverk kan
sättas i roterande rörelse på sådant sätt, att
strålarna från en himlakropp, t.ex. solen, ständigt
reflekteras i en viss oföränderlig riktning.
Helioterapi, med., se Ljusbehandling.
Heliotrop [-å’p]. 1) Bot., art av släktet
Heliotro’-pium*.
2) Geod., en av Gauss uppfunnen apparat, vars
väsentliga del utgöres av en vridbar spegel, som
med hjälp av en enkel, sinnrik riktanordning
manövreras för hand så, att solljuset ständigt reflekteras
i viss önskad riktning. H. användes som syftmål
— 117 —
— 118 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
