Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hellenistisk religion - von Hellens, ätt - Hellens, Franz (Frédéric van Ermengem) - Heller - Heller, Frank - Heller, Johann Florian - Heller, Stephen - Heller, Hermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELLENS
antika religionernas präster. De senare voro, i
sht i Grekland, vanliga medborgare, som efter
fullgörandet av sina kultiska plikter drogo sig
tillbaka till det borgerliga livet. I h:s mysterier
bildade prästerna däremot en särskild kast, som
både genom sitt utseende, sin klädedräkt och sitt
levnadssätt skilde sig från andra människor.
Deras tjänsteåligganden voro också betydligt mera
omfattande. De voro icke endast utövare av
kulten utan verkliga själasörjare, som hade att
vägleda och hjälpa människorna i deras andliga liv.
För första gången i religionshistorien uppstod
verklig själavård.
Slutl. är det ännu ett drag, genom vilket h:s
fromhet skiljer sig från de antika religionerna:
förkunnelsen om frälsning från döden. Ångesten
för döden var under hellenismen starkare än
någonsin förr. De gamla föreställningarna om
Ha-des som det dystra skuggriket levde delvis kvar,
men därjämte utbredde sig i allt vidare kretsar
tron på att döden medförde fullständig
tillintet-görelse. Här kommo mysterierna med sin
viktigaste förkunnelse. Den, som invigdes i dessa,
”föddes på nytt”; själva invigningen bestod av en
symbolisk död och uppståndelse till ett nytt liv, som
icke skövlades av döden. Denna pånyttfödelse
tänktes rent fysisk: mysten fylldes med det eviga
livets krafter och gudomliggjordes därigenom.
Genom de hellenistiska mysterierna uppstod i
Västerlandet ett helt nytt fromhetsideal. Att vara
from var icke längre att fullgöra sina kultiska
plikter, som staten ålade den enskilde, el. att med
hela sin kraft tjäna fosterlandets intressen. I
stället blev målet den enskilda själens förening med
Gud och dess frälsning undan syndens och dödens
makter. Individualismen segrade över
kollektivismen och universalismen över nationalismen. Det
betydde icke längre något, vilket land el. folk man
tillhörde. Slaven knäböjde i mysterierna vid sidan
om sin herre, och den vanlige borgaren kunde
inom de religiösa sammanslutningarna stiga lika
högt el. högre än aristokraten. ”Här är icke jude
el. grek, här är icke träi el. fri” etc., dessa Pauli
ord (Gal. 3:28) ha i högsta grad sin tillämpning på
mysteriefromheten. Det var icke längre
fosterlandsvännen, som levde och dog för sitt land, som
var människornas ideal, utan helgonet och
eremiten, som föraktade jorden och levde i hänryckt
strävan efter en högre verklighet. — Litt.: A.
Loisy, ”Les mystères paiens et le mystère
chré-tien” (1914); G. Wetter. ”Det romerska
världsväldets religioner” (1918), ”H.” (1926); M. P:n
Nilsson, ”Den romerska kejsartiden”, 2 (1921); S.
Angus, ”The mystery-religions and christianity”
(1925); E. Briem, ”Zur Frage nach dem Ursprung
der hellenistischen Mysterien” (1928); H.
Gress-mann, ”Die orientalischen Religionen im
helle-nistisch-römischen Zeitalter” (1930); F. Cumont,
”Les religions orientales dans le paganisme
ro-main” (4 éd. 1929; ty. övers. 3 Aufl. 1931). Efr.B.
von Hellens, finländsk adlig och friherrlig ätt,
stammande från prof, i naturalhistoria vid Åbo
akad. Carl Niclas Hellenius (1745—1820), 1816
adlad v. H. Dennes sonson presidenten i Åbo
hovrätt Lars Theodor v. H. (1826—96) blev 1895
friherre. Bland den sistn:s söner märkas O
s-kar Johannes v. H. (f. 1867), 1919—34 prof, i
hygien vid Helsingfors univ., och Albert
Alexander v. H. (f. 1879), 1919—30 landshövding
i Tavastehus, 1920 inrikesminister, 1922 och 1924
—25 justitieminister, sedan 1930 president i Åbo
hovrätt. C.
Hellens, Franz, pseud. för Frédéric van
Ermengem, belgisk författare (f. 1881). H.,
som är född i Gent, blev efter univ.-studier i
hemstaden anställd vid Bibliothèque royale i
Bryssel. H. har nära förbindelser med fransk
litteratur och har medarbetat i en rad franska
kulturtidskr. I ett flertal romaner och noveller
har han givit inträngande psykologiska
männi-skostudier. Handlingen har underordnad
betydelse i hans skildringar, han söker sig ned
under den yttre verkligheten med fint sinne för
det undermedvetnas spel. Det är främst som
novellist han gjort en insats. Han har bl.a. utg.
romanerna ”Mélusine” (1921), ”La femme
parta-gée” (1927; sv. övers. ”Två mäns kvinna”, 1948),
”Le magasin aux poudres” (1936), ”L’enfant au
paradis” (1942) och ”Naitre et mourir” (1947)
samt novellsaml. ”Les réalités fantastiques” (1932),
”Fraicheur de la mer” (1933) och ”Fantömes
vivants” (1945). E.
Heller. 1) Tyskt mynt. H. började präglas i
riksmyntverkstaden i Schwäbisch-Hall (därav
namnet) i slutet av noo-talet (finvikt 0,371 g).
Myntet vann hastigt vidsträckt utbredning i s.
och mell. Tyskland. H. var från början en lätt
utmyntad pfennig men erhöll från 1300 karaktären
av en halv dito. Finvikten hade o. 1400 sjunkit
till o,ii8 g. Från 1500-talet slogs h. som skiljemynt
mest av koppar. — 2) Mynt i Österrike-Ungern
= V100 av den 1892 införda Krone å 0,757 kr.
Heller, Frank, pseud. för förf. G. M. Serner.
Heller, Johann Florian, österrikisk
läkare och kemist (1813—71), sysslade framför allt
med urinens patologiska beståndsdelar; klassisk
är H:s metod att med salpetersyra påvisa äggvita
i urinen (H:s prov).
Heller, Stephen, ungersk pianist och
tonsättare (1814—88), utbildad i Wien med Czerny
och Anton Halm som lärare. Från 1838 levde
H. i Paris, där han blev högt skattad som
virtuos och lärare. H:s kompositioner, uppgående
till ett opustal av över 150, äro samtliga skrivna
för piano. Tills, med H. W. Ernst utgav han
även ”Pensées fugitives” för violin och piano.
Han anslöt sig till den
Schumann-Mendelssohns-ka riktningen och odlade med förkärlek den
musikaliska genrebilden. Numera torde H. vara
mest bekant genom sina etyder. N.B.
Heller, H e r m a n n, tysk statsvetenskapsman
(1891—1933), från 1928 prof, vid Berlins univ.
Bland H:s arbeten märkas ”Hegel und der
na-tionale Machtstaatsgedanke” (1921), ”Sozialismus
und Nation” (1925), ”Die politischen Ideenkreise
der Gegenwart” (1926), ”Europa und der
Fascis-mus” (1929), ”Rechtsstaat oder Diktatur” (1930),
”Staatslehre” (1934, utg. efter H:s död av
Ger-hart Niemeyer). H. var en skarpsinnig kritiker
av Kelsens formalistiska statslära och reagerade
skarpt mot Carl Schmitts statsuppfattning, som
direkt förberett nationalsocialismens genombrott
i Tyskland. H. visade sig som en framstående
kännare av de politiska ideologiernas historia;
— 131 —
— 132 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
