Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hellström, 2. Gustaf - Hellström, 3. Nils (kemist) - Hellström, Kristian - Hellström, Alice - Hellström, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELLSTRÖM
en antydan om frigörelse från determinismen.
Denna frigörelse är fullbordad i
londonberät-telsen ”Kuskar” (1910), H:s verkliga
genombrott, där huvudpersonerna, tre kuskar, var på
sitt sätt genom sitt handlande länka skeendena
och ta de praktiska konsekvenserna därav.
Berättelsen har nära samband med den vändning åt
livsbejakande realism, som under stark påverkan
av H. Bergsons viljefilosofi ägde rum inom svensk
litteratur o. 1910, men för H:s del torde den starka
upplevelsen av England, dess nykterhet och
praktiska moralism, ha betytt mera. Redan här
lämnade H. prov på sin förmåga att snabbt leva sig
in i främmande miljöer och träffsäkert återge
nationella egenarter; härpå ge hans politiska essäer
ytterligare bevis: ”Vår tids ungdom” (1914),
”Kulturfaktorn” (1916), ”Joffre” (s.å.) och ”Förenta
staterna och världsfreden” (1919). Även de under
samma tid skrivna romanerna ”Kring en kvinna”
(2 bd, 1914), en bred skildring i freudiansk
terminologi om en kvinnas fatala ställning till en rad män,
”Bengt Blancks sentimentala resa” (1917) och
”Ett rekommendationsbrev” (2 bd, 1920)
kännetecknas av levande och trovärdiga interiörer ur
engelsk, fransk, resp, amerikansk miljö. 1921
gjorde H. ett besök i hemlandet, där
konfrontationen med det egna ursprunget aktualiserade ett
behov att efter allt sysslande med frågor och
händelser av internationell karaktär fördjupa sig
i det egna livsödet och den egna generationens
problem. Härmed hade H. funnit temat för sitt
följ, författarskap. Detta skedde först i den
självbiografiska serien om Stellan Petreus, H:s
alter ego, med undertiteln ”En man utan humor”:
”Dagdrömmar” (1921), ”En mycket ung man”
(1923) och ”Sex veckor i Arkadien” (1925), som
berättar om Stellans barndom, ungdom samt
studentår i Lund. Först 13 år senare återvände
H. till denna motivkrets med ”Det var en
tjusande idyll” (1938), som återger Stellans väg från
akademien via studier i Stockholm till det
praktiska livet, som utrikeskorrespondent. ”Kärlek
och politik” (1942) tecknar hans öden i London.
I ”Den gången” (1944) bildar Paris bakgrunden.
I mitten av 1920-talet utgav H. novellsaml.
”Olsson går i land” (1924) och ”Mannen vid ratten”
(1926). — Under åren o. 1930, då Petreus-serien
fick vila, gjorde H. sin stora insats som
berättare. ”Snörmakare Lekholm får en idé” (1927)
har ett starkt självbiografiskt inslag, men H. har
inarbetat sina minnesbilder i en mera objektiv
form, den breda realistiska romanens efter
närmast engelsk modell. Den med smittande glatt
humör berättade krönikan om en typisk
medelklassfamilj är den svenska ståndscirkulationens
stora epos. H. utnyttjade härvid sin unika
ställning av på en gång svensk och kosmopolit; icke
minst framträder detta i den virtuositet, varmed
han individualiserat romanens stora persongalleri.
”Polismästaren och riddaren Carl Heribert
Malmros” (1931) är först och främst en personlig
uppgörelse. Han har i teckningen av huvudpersonens
tragiska livsöde velat förklara och försvara sina
egna och sin generations förutsättningar och gav
därmed en djuplodande tidsanalys. I ”Storm över
Tjurö” (1935), H:s konstnärligt mest fullgångna
roman, tecknade han livet på en ö i Stockholms
skärgård som en mikrokosm, där det upprörda
tillståndet i världen reflekteras. H:s journalistik
och reportage under 1920—30-talen återfinnas i
saml. ”Från redingot till kavajkostym” (1933), ”Det
tredje riket” (s.å.) och ”Vägen till paradiset”
(1937). 1947 debuterade H. som dramatiker med
”Han träffas inte här”. För Svenska akad:s
räkning har H. skrivit minnesteckningen ”Adolf
Hedin” (1948). — Litt.: H. Ahlenius, ”G. H.”
(1934); A. Werin, ”G. H. som berättare” (i
”Svensk litteraturtidskr.”, 1943). R.L.A.
3) Egon Nils Erik H., son till H.i), kemist (f.
10/i2 1905), fil. dr i Lund 1936, doc. i organisk kemi
vid Tekniska högsk. 1935—38, prof, i
träföräd-lingskemi vid Norges tekniska högsk. i
Trondheim 1938—40, föreståndare för
Ingenjörsveten-skapsakad:s träforskningslaboratorium 1940—42,
tf. prof, i organisk kemi vid Tekniska högsk.
1943—45, iæ avd.-ingenjör vid Statens
provnings-anstalt 1947—49, lektor vid Tekniska läroverket
i Hälsingborg sedan 1949.
Hellström, Kristian, idrottsman,
idrottsledare, affärsman (1880—1946), stiftade
idrottsföreningen Sleipner i Stockholm 1897 och var dess
sekr. 1897—1903 samt 1924—32, var en av
initiativtagarna till Stockholms idrottsförbund (1898)
samt innehade 1910—13 den krävande posten som
generalsekr. vid Olympiska spelen i Stockholm.
H. var 1910, 1913 och 1914 medl. av
Riksidrotts-förbundets överstyrelse (1912—13 av dess
förvaltningsutskott) samt 1935 till sin död
styrelse-medl. i Centralföreningen för idrottens främjande.
Han var även framstående aktiv idrottsman och
under början av 1900-talet Sveriges bäste
medeldistanslöpare. Han införde terränglöpningen i
Sverige och tog 1901 initiativ till Sleipners
terränglöpning och 1913 till ”Svenska dagbladet”s
stafettlöpning. O.Kgh.
Hellström, Alice Ulrika Charlotta,
barnläkare och psykolog (f. 20/i 1886), utexaminerad
från Högre lärarinneseminariet 1907, fil. mag.
1915, med. lic. 1921; praktiserande läkare i
Stockholm sedan 1924, skolläkare vid olika skolor där
sedan 1925, lärare i psykologi vid Slagsta
seminarium sedan 1928 och vid Socialpolitiska inst.
sedan 1930. På gr. av sin dubbla utbildning har
H. varit särsk. lämpad att ta hand om barn med
olika uppfostringssvårigheter. H. startade 1928
Mellansjö skolhem för psykopatiska barn och
utgav 1943 en svensk övers, och bearb. av
Terman-Merrills intelligenstestskala. E.Bng.
Hellström, John
Gustav Leonard,
läkare (f. 25/e 1890), med.
lic. i Stockholm 1917,
med. dr 1924 (”Beitrag
zur Kenntnis der
Sta-phylokokkenpyelitis”),
doc. i kirurgi vid
Karolinska inst. 1927,
prof, i kirurgi där 1939,
överläkare vid Maria
sjukhus’ kirurgiska avd.
1939—40 och därefter
överläkare vid
Karolinska sjukhusets ki-
— 141 —
— 142 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
