Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Helmholtz, Hermann - Helmholtz’ element - Helmholtzska resonansteorien - Helminter - Helminthiasis - Helminthosporium - Helmintika - Helmintocecidier - Helmintologi - Helmjölk, sötmjölk - Helmold - Helmond - van Helmont, Jan Baptist - Helms, 1. Jacob - Helms, 2. Otto - Helmstedt - Helneskyld - Helnot - Helo, Johan - Helobiae - Helodea - Heloderma - Heloffer - Helofyter, helofila växter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELMHOLTZ’ ELEMENT
ken. Bland övriga skrifter märkas
”Wissenschaft-liche Abhandlungen” (3 bd, 1882—95),
”Vorlesung-en über theoretische Physik” (6 bd, 1897—1907),
”Populäre wissenschaftliche Vorträge” (1865—71),
”Abhandlungen zur Thermodynamik” (nytr.
1921), ”Über Wirbelbewegung” (1896). — Litt.: L.
Goldschmidt, ”Kant und H.” (1898); T. Gross, ”R.
Mayer und H. v. H.” (1898); P. Lenard, ”Grosse
Naturforscher” (3 Aufl. 1937). Re.
Helmholtz’ element, se Galvaniska element, sp.
221.
Hel’mholtzska resonansteorien [-håltska], fysiol.,
se Hörsel.
Helmin’ter (av grek. heVmins, mask), förr bruklig
benämning på inälvsmaskarna.
Helminthi’asis, se Masksjukdomar.
HelminthospoTium, bot., se Pleospora.
Helmin’tika, farm., se Maskmedel.
Helmintoceci’dier, bot., se Gallbildningar.
Helmintologi’ (till grek. hel’mins, mask, och
logos, lära), läran om inälvsmaskarna.
Helmjölk, s ö t m j ö 1 k, oskummad mjölk, d.v.s.
mjölk i ursprungligt skick. Efter frånskiljande av
större delen av fettet (grädden) erhålles
skummjölk.
Helmold [häEmålt], medeltida tysk
historieskrivare, präst i Bosau nära Plön, skildrar i
”Chro-nica slavorum” (utg. av G. Schmeidler, 1909; da.
övers. 1881) slavernas historia från Karl den store
till 1172. För den yngre tiden äro H:s uppgifter
av stor betydelse såsom härrörande från en samtida.
För äldre tider är hans skildring frukten av lärd
forskarverksamhet. Mest använde han sig av
Adams av Bremen verk, men han har även
självständiga notiser av värde. H:s skrift är av stor
betydelse även för Nordens historia. B.
Helmond [häl’månt], stad i Nordbrabant i
Nederländerna, belägen vid Willemskanalen nära
belgiska gränsen; 32,880 inv. (1947). H. är ett
industricentrum i prov, och har textil-, tvål- och
tobaks-fabriker samt järn- och stålindustri. Slott.
van Helmont [fann häl’månt], Jan Baptist,
nederländsk läkare (1577—1644), med. dr i Löwen
1599, från 1605 bosatt i Vilvorde, var en av
företrädarna för iatrokemien, och utgående från
Pa-racelsus utvecklade han dennes lära om archeus*.
H. var en av sin tids mest betydande
naturforskare, införde begreppet ”gas” för det tredje
aggre-gationstillståndet, upptäckte kolsyran och skilde
mellan luft och de brännbara gaserna väte och
gruvgas. I läran om hälsobrunnar inlade H. ett
förtjänstfullt arbete genom att påvisa alkalier och
kolsyra i flera av dessa. H. var en motståndare
till tidens överdrivna laxeringskurer och
åderlåtningar och var den förste, som riktigt framställde
astman som en sammandragning av de finare
bron-kerna. ”Opera omnia” 1707. Å.Ch.
Helms. 1) Jacob H., dansk konsthistoriker
(1824—1906), kyrkoherde i Jylland och slutl. på
Fyn. Hans förnämsta arbeten äro ”Danske
Tuf-stenskirker” (2 bd, 1894) och det postuma verket
”Ribe Domkirke” (1906; jämte H. C. Amberg).
2) Otto H., den föreg:s kusins son, läkare och
ornitolog (1866—1942), uppehöll sig som läkare
1890—91 och 1893 på Grönland och var från 1903
överläkare vid Nationalföreningens Sanatorium. H.
var en utomordentlig kännare av Danmarks och
Grönlands fågelvärld, var red. för ”Dansk
Ornitho-logisk Förenings Tidsskr.” 1906—20 och
publicerade en mängd faunistiskt-biologiska arbeten, bl.a.
”Danske Fugle ved Hus og i Have” (1924; sv.
övers. ”Fåglar i våra trädgårdar”, 1925), ”Danske
Fugle ved Stranden” (1927), ”Danske Fugle i
Skov, Mark og Mose” (1930), ”Stæren” (1925),
”Nattergalen” (1926), ”Storken” (1927). Y.Ln.
Helmstedt [-Jtät], stad i Braunschweig i
Tyskland, 30 km ö. om staden Braunschweig vid
järnvägen till Magdeburg; 18,207 inv. (1939). H. blev
stad o. 1100 och anslöt sig 1457 till Hansan.
Av de gamla stadsmurarna kvarstå flera delar med
torn. Från äldre medeltiden härstamma ett
dubbelkapell och Ludgerikyrkan, fordom tillhörande
ett benediktinkloster, samt augustinklostret
Ma-rienbergs kyrka; Stefanskyrkan är byggd i gotik.
H. hade 1576—1809 univ.; dettas huvudbyggnad,
Juleum, är ett vackert renässanspalats från
1500-talets slut. H. har brunkolsgruvor, tegel-, textil-,
möbel-, glas- och maskinindustri. P./E.IV.
Helneskyld, se Helgonskyld.
Helnot (ital. och eng. semibreve, fra. ronde), mus.,
i vår nu brukliga notskrift tecken för enheten i
tidsmåttet, likvärdig med två halvnoter el. fyra
fjärdedelsnoter.
Hel’o, Johan, finländsk matematiker, jurist
och politiker (f. 1889), fil. dr 1914, jur. utr. kand.
1928, Helsingfors stads drätseldirektör 1922—25
och 1934—41 samt socialdirektör 1945—46,
Finlands sändebud i Paris sedan 1946;
socialdemokratisk led. av riksdagen 1919—22, 1924—34 och 1944
—45, socialminister 1926—27,
kommunikationsminister 1927, finansminister 1944,
undervisningsminister 1945. Vid krigsutbrottet 1941 stod H. nära
de oppositionella ”sexlingarna” inom
socialdemokratiska riksdagsgruppen, miste sitt
riksdagsman-dat och ådömdes straff för sin politiska
verksamhet men rehabiliterades 1944 och anslöt sig till
folkdemokraterna. H. har bl.a. publicerat ӆber
die Newtonsche Näherungsmethode” (dr-avh.,
1914) och en undersökning om den finska
riksdagens budgeträtt. R.R.
Heloblae (Fluvia’les’), ordn. av enhjärtbladiga
växter, i el. vid vatten uppträdande örter, ofta med
lineära—äggrunda, nedsänkta el. flytande,
snärp-försedda blad, cykliska blommor av mycket
växlande utseende, ståndare och fruktblad 1—många.
Till H. höra 11 fam.: Alismata’ ceae (svaltingväxter),
Aponogetona’ceae, Butoma’ceae (blomvassväxter),
Hydrocharita’ceae (dybladsväxter), Juncagina’ceae
(sältingväxter), Najada’ceae (natesärvväxter),
Pota-mogetona’ceae (nateväxter), Ruppia’ceae
(hårnate-växter), Scheuchzeria’ceae (myrsältingväxter),
Zan-nichellia’ceae (hårsärvväxter) och Zostera’ceae
(bandtångväxter). W.
Helo’dea, bot., se Vattenpestsläktet.
Heloder’ma, se Vårtödlor.
Heloffer, religionsv., se Brännoffer.
HelofyTer (till grek, hel’os, kärr, och fyton’,
växt), helofila växter, i sött vatten el.
på vattenrik mark förekommande växter, vilkas
skott i väsentlig grad utveckla sig ovan vattnet,
t.ex. bladvass och kaveldun.
— 147 —
— 148 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
