Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helsingfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELSINGFORS
by i Helsinge sn vid mynningen av Vanda å dels
för att skapa en medtävlare till Reval i fråga om
det internationella varuutbytet vid Finska viken,
dels för att stävja den omfattande
allmogesegla-tionen. Den först valda platsen visade sig dock
vara olämplig, och 1640 flyttades staden närmare
havet till udden Estnässkatan, där flera havsvikar,
skyddade av holmar, erbjödo goda hamnplatser.
Staden tillväxte dock även härefter långsamt.
1713 nedbrändes H. efter en förbittrad kamp mot
överlägsna ryska landstigningsstyrkor under
Peter I:s och Apraksins befäl. Då Sveaborg
började anläggas i slutet av 1740-talet, upplevde
staden en blomstringstid men ödelädes av en
eldsvåda 1808. Efter Finlands förening med
Ryssland utsågs H. till det autonoma
stor-furstendömets huvudstad, de centrala
förvaltningsmyndigheterna överflyttades till staden, och
1828, efter Åbo brand, flyttades även univ. till
H. Från att ha varit i huvudsak ett administrativt
och kulturellt centrum utvecklades staden
därjämte under senare hälften av 1800-talet till
landets största handels- och industristad i samband
med moderniseringen av handelsflottan och
anläggandet av järnvägsnätet. H. var
utgångspunkten för den första järnvägen i Finland 1862.
Under frihetskriget 1918 besattes H. av röda
trupper och befriades av den tyska
expeditionskåren 12A—13/4. Under 2:a världskriget utsattes
staden för flera luftbombardemang, särsk.
förödande 30/ii 1939 samt V2 och 26/a 1944. Tekniska
högsk. skadades allvarligt två gånger, vidare
skadades univ., gardeskasernen, en del folkskolor o.a.
offentliga byggnader. C:a 1,800 bostäder
förstördes. Bombningsskadorna ha dock efter hand i
huvudsak reparerats.
Stadsområdets areal är 165 km2. Intill mitten
av 1800-talet utgjordes området av de
ursprungliga donationshemmanen, på vilkas område staden
grundats. Efter hand införlivades en del
områden i n.v. och n.: Mejlans, Grejus, Böle och
Gumtäkt gård. Vid i:a världskrigets utbrott var
arealen c:a 29 km2. Under de första decennierna
av 1900-talet hade en vidsträckt förortsbebyggelse
uppstått i angränsande kommuner. Större delen
av detta område utom de västligaste förorterna
inkorporerades 1946, varvid stadsområdet växte till
det femfaldiga. Grannkommunerna Hoplaks,
Åg-gelby och Brändö villastad samt Haga köping
införlivades härvid, vidare ung. Vs av Helsinge.
— Terrängen på stadsområdet är synnerligen
omväxlande. Ytterst mot havet ligger ett bälte
av holmar med Melkö, Rönnskär, Sveaborgs
fästningsholmar, Sandhamn och Villinge, räknat
från v. till ö. På ömse sidor om den stora, av
talrika större och mindre vikar sönderskurna
udden, till vilken den nuv. tätare stadsbebyggelsen
är förlagd, ligga de stora öarna Drumsö, Degerö
och Brändö samt talrika mindre holmar. Vid v.
stadsgränsen skjuter Bredviken djupt in, i mitten
Gammelstadsviken, i vilken Vanda å mynnar,
vid ö. stadsgränsen Botbyviken. Efter ett
kuperat och delvis skogsbevuxet bälte, sträckande
sig från Sockenbacka i v. till Hertonäs i ö.,
följer n. därom en vidsträckt slättbygd kring
Malm och Staffansby. I n. utgör Vanda å på
en sträcka en naturlig gräns för staden. Av
mer betydande höjder på stadsområdet kunna
nämnas Observatorieberget i s. (32 m ö.h.),
Berghäll, höjden vid Vattenborgen (43 m),
Himmels-berget i Kottby (56 m) samt en höjdsträckning
ö. om flygplatsen invid ö. stadsgränsen (62 m).
Genom landhöjning och utfyllning har
strandlinjen flerstädes starkt förändrats. Holmar ha
förenats med fastlandet (Busholmen,
Sundholmen, Broholmen m.fl.), och vikar ha försvunnit
(Gloviken).
Vid utgången av 1947 var stadsplan fastställd
för 25 stadsdelar. Den ursprungliga stadsplanen
från 1810-talet följer rutsystemet och är ett verk
av J. A. Ehrenström. Den har med smärre
ändringar följts för större delen av de områden,
som bebyggts under 1800-talet. Med undantag
för den centralaste delen av staden dominerades
stadsbilden intill senare hälften av 1800-talet av
en låg trähusbebyggelse. Då denna efter hand
ersatts av höga stenhus, har bebyggelsen
flerstädes fått en rätt kompakt karaktär. Den
kuperade terrängen samt det öppna läget vid havet
och de talrika i stadsområdet inskjutande
vikarna göra dock stadsbilden mycket omväxlande.
I de efter 1 :a världskriget tillkomna stadsdelarna
ha, i sht sedan 1930-talet, modernare
stadspla-neringsprinciper tillämpats med öppna kvarter
samt lamellhus- och punkthusbebyggelse. En del
områden, ss. Kottby, Brändö och Munksnäs, äro
delvis planerade som trädgårdsstäder, Haga,
Drumsö, Äggelby, Boxbacka, Degerö m.fl. som
villaområden av anspråkslösare karaktär. De
periferiska delarna av stadsområdet ha ännu
ställvis en landsbygdsmässig bebyggelse med spridda
agglomerationer kring järnvägslinjerna och
hu-vudutfartsvägarna, omväxlande med
skogsområden och odlade fält. Speciella större
industriområden ha uppstått, bl.a. i Sörnäs, Vallgård,
Sockenbacka, Drumsö och Hertonäs.
I arkitektoniskt hänseende är H. en
övervägande modern stad. Från svenska tiden finnas i
den egentliga staden endast ett par stenhus, bl.a.
det sederholmska huset (1757) samt en del
byggnader på Sveaborg. Stadens administrativa
centrum domineras helt av empirbebyggelsen kring
Senatstorget (Stortorget; arkitekt C. L. Engel),
en monumental stadsbild av sällsynt enhetlig
och ädel karaktär. De förnämsta av Engels
skapelser äro Storkyrkan med en ståtlig fritrappa,
statsrådsborgen, univ., univ.-bibl., rådhuset, f.d.
militärsjukhuset, gamla kliniken, Gamla kyrkan
samt en del kasernbyggnader. Även den vackra
husräckan längs salutorget vid S. hamnen med
presidentens palats och stadshuset är uppförd i
empirstil av Engel och hans efterföljare. Ett
undantag bildar svenska beskickningens hus
(arkitekt T. Grut) med fasad i svensk barock. Bl.a.
monumentala byggnader i grannskapet av
Senatstorget må nämnas riddarhuset i venetiansk
gotik (G. Chiewitz), ständerhuset och riksarkivet
(G. Nyström), Finlands bank (L. Bohnstedt)
samt grekisk-ortodoxa katedralen (A. M.
Go-lostejeff) på en dominerande höjd på Skatudden.
Det ena av stadens äldre huvudstråk, N.
Espla-nadgatan, är bebyggt med affärshus i
traditionell 1880—1890-talsstil. Däremot är bebyggelsen
vid S. Esplanadgatan och Alexandersgatan del-
— 151 —
— 152 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
