Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helsingfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELSINGFORS
vis av modernare datum. Vid den förstn. gatan
märkas pappersföreningens hus (K. Lindahl)
samt affärshus av B. och V. Jung, J. S. Sirén
och U. Ullberg, vid Alexandersgatan Nordiska
föreningsbanken (O. Gripenberg), Fazers hus
(G. Juslén), Pohjolas hus (H. Gesellius, A.
Lindgren och Eliel Saarinen), Helsingfors
aktiebank (P. Blomstedt), Stockmanns varuhus (S.
Frosterus). Kring det stora Järnvägstorget
gruppera sig byggnader av mer oenhetlig karaktär:
konstmuseet Ateneum (Th. Höijer), finska
nationalteatern (O. Tarjanne) och den ståtliga
centralbangården (Eliel Saarinen).
Stadens nyaste trafik- och affärsstråk är
Man-nerheimvägen med öppna perspektiv. Vid dess
början, delvis inne i Esplanaden, ligger svenska
teatern (Eliel och Eero Saarinen, J. Eklund),
längre mot n. gamla studenthuset (A. H.
Dalström), nya studenthuset och Kalevas hus (A.
Lindgren), Sokos’ hus (E. Huttunen) och
posthuset (E. Borg, J. Järvi och E. Lindroos). En
av H:s mäktigaste monumentalbyggnader är
riksdagshuset (J. S. Sirén) i ljusröd granit med
hög fritrappa. I dess grannskap ligger det i
romantisk stil uppförda nationalmuseet
(Gesellius, Lindgren och Eliel Saarinen). Bland
offentliga byggnader kunna vidare nämnas
stadens enda skyskrapa Hotel Torni i 13 våningar
(B. Jung), Berghälls och Mikael Agricola kyrkor,
börshuset och folkpensionsanstaltens hus
(samtliga av L. Sonck), det vackra Stadion (Y.
Lindegren och T. Jäntti) med ett djärvt torn på
en dominerande höjd i Djurgården n. om
Tölö-viken m.fl. — Stadens egentliga cityområde
bildas av trakterna kring Alexandersgatan,
centralbangården och s. delen av Mannerheimvägen
med smärre utlöpare kring St. Robertsgatan och
Broholmen. Sjöfart och partihandel ha
koncentrerats kring S. hamnen och Skatudden.
Typiska arbetarstadsdelar äro trakterna n. om
Långa bron: Berghäll, Sörnäs och Vallgård samt
de n.ö. delarna av det inkorporerade
förortsområdet, medan medelklassen spec. befolkar de s.ö.
delarna av staden samt Tölö, Mejlans, Munksnäs,
Haga och Drumsö.
H. har flera välskötta parker och planteringar.
Det vackraste läget har Brunnsparken med
härliga strandpromenader och en stor
sommarrestaurang från den tid staden var badort i
mitten av 1800-talet. Villakvarteren i ö. delen av
parken ha blivit H:s diplomatstad med talrika
utländska beskickningshus. I s. delen av staden
finnas ytterligare planteringar: på
Observatorie-berget (med R. Stigells stora bronsgrupp ”De
skeppsbrutna”) samt i Eirastadsdelen. Centrala
planteringar äro Esplanaden med J. L.
Runebergs staty (av V. Runeberg). På Salutorget
står V. Vallgrens graciösa fontän, av folkhumorn
kallad ”Havis-Amanda”. I en mindre plantering
invid Johanneskyrkan står Z. Topelius’ staty (V.
Vallgren) och n. om Gamla kyrkans lummiga
öppna plats E. Lönnrots staty (E. Vikström).
Senatstorget prydes av Alexander II :s staty (V.
Runeberg), planteringen utanför Finlands bank
av J. V. Snellmans staty (E. Vikström), den
öppna platsen utanför studenthuset av gruppen
”Tre smeder” (F. Nylund) och Järnvägstorget
Presidentens palats.
av Aleksis Kivis staty (V. Aaltonen).
Stränderna kring Tölöviken kantas av gröna bälten, det
traditionsrika Kaisaniemi, Hesperiaparken med
stadsmuseet och Djurgården. Sistn. park bildar
jämte stadionområdet och övriga
idrottsanläggningar (simstadion, bollplan och Djurgårdens
sportplan) s. delen av ett vidsträckt park- och
friluftsområde, vars n. del är avsedd att bilda
en stor centralpark. I v. delen av stadsområdet,
från Lappudden och begravningsplatserna norrut
bilda planteringarna ett sammanhängande
parkområde med Sandudds stora friluftsbad,
rodd-stadion, Sibeliusparken och Mejlansområdet. På
sistn. område ligga de väldiga moderna
univ.-klinikerna. Bland folkparker märkas Högholmen
med zoologisk trädgård, Blåbärslandet,
Rönnskär och Ugnsholmen med havsbad och Fölisön
med etnografiskt museum. En speciell sevärdhet
är Sveaborg med pittoreska fästningsanläggningar
och historiskt museum.
Stadens folkmängd steg under de första årh.
mycket långsamt. Ännu 1808 var folkmängden
c:a 2,800, 1825 var den 9,263, i mitten av årh.
20,745 och 1875 33,602. Härefter ökades takten
i befolkningstillväxten, vid sekelskiftet var
invånarantalet 93,576, 1925 212,909 och 1947 377,367.
Spec. stor har folkökningen varit under och
efter 2:a världskriget, då en betydande del av
befolkningen i Viborg och flyktingar från övriga
delar av det till Sovjetunionen avträdda området
flyttat till H. På det 1946 införlivade
förortsområdet bodde 51,054 personer, av vilka dock
en del redan tidigare voro kyrkskrivna i själva
staden. — H. grundades på ett urspr.
svensk-språkigt område, och ännu i mitten av
1800-talet var dess befolkning i huvudsak
svensktalande. 1870 utgjorde de finsktalande 26%,
1890 46 % och några år därefter majoriteten av
befolkningen. Genom den allt starkare
inflyttningen av finsktalande har proportionen mellan
språkgrupperna efter hand alltmer förskjutits
till de finsktalandes förmån. Någon fullt
tillförlitlig utredning om språkfördelningen föreligger
icke f.n. (1949). En viss ledning ger resultatet
av stadsfullmäktigevalet 1947. Då avgåvos för
svenska listor inom olika partier 22,7 % av
samtliga avgivna röster. Antalet svenskar överstiger
i varje fall 80,000. Rikssvenska gudstjänster
bör
— 153 —
— 154 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
