Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemingway, Ernest - Heminredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMINREDNING
solen har sin gång”, 1929 och 1947), en skildring
av hur ”den förlorade generationen” upplevde
mellankrigstidens Paris. ”A farewell to arms”
(1929; sv. övers. 1932) blev H:s definitiva
genombrott. Romanen beskriver ett djupgående
kärleksförhållande mellan en amerikansk
ambulansofficer och en engelsk sjuksköterska med den
italienska frontens sammanbrott som bakgrund.
Under den cyniska, kallhamrade ytan är boken en
berättelse om livets stora ögonblick, om tillvarons
ohyggliga grymhet och storartade frikostighet.
”To have and have not” (1937; sv. övers. 1939)
är ytligt sett en rafflande gangsterhistoria men
kan också läsas som en hyllning till det brutalt
maskulina, ett fascinerande bidrag till våldets
psykologi. ”For whom the bell tolls” (1940; sv.
övers. ”Klockan klämtar för dig”, 1941) är H:s
hittills sista roman. I denna skildring från
spanska inbördeskriget har H:s kyliga
verklighetsuppfattning i viss mån fått vika för ett varmare,
nästan romantiserande betraktelsesätt. — H. har
utövat ett enormt inflytande på den samtida
litteraturen, och enbart i Sverige kunna de förf.,
som mer el. mindre anammat hans stil, räknas i
10-tal. Särsk. i den komprimerade, hårt
stiliserade men dock dynamiskt levande replikföringen
framträder H:s särart. Som miljöskildrare är H.
journalistiskt skolad, dock förfaller han aldrig till
massiv inventarieuppräkning ä la Dreiser utan
beräknar även här omsorgsfullt effekten av varje
enskilt ord. Utmärkta ex. härpå utgöra hans
noveller i saml. ”Men without women” (1927) och
”Winner take nothing” (1933). I sv. övers, finns
ett urval i ”Snön på Kilimandjaro” (1942). I
så gott som alla dessa noveller och i samtliga
romaner är det våldet och döden, som direkt el.
indirekt äro föremål för behandling, och tills,
med William Faulkner är H. USA:s store
skildrare av perverterad ondska och omåttlig grymhet.
Detta tills, med H:s säregna, något sterila
berättarteknik gör, att han ibland betraktas som ”den
hårdkokta skolans” främste talesman. H. har
även utg. en reseskildring, ”Green hills of
Af-rica” (1935), och en synnerligen initierad
redogörelse för tjurfäktningen i vår tid, ”Death in
the afternoon” (1932). — Litt.: N. K. Johansen,
”E. H.” (1940); T. Jonsson, ”6 amerikaner”
(1942); A. Lundkvist, ”Diktare och avslöjare i
Amerikas moderna litteratur” (s.å.); S. Möller
Kristensen, ”Amerikansk Litteratur 1920—1947”
(1948). L.E.H.
Heminredning har i olika kulturområden och på
olika stadier av utveckling gestaltat sig
synnerligen olika. H. hänger alltid på det intimaste
samman med bostaden* och dess typ. Både vid dennas
och h:s utveckling ha materiella faktorer som
klimat, natur, materialtillgångar o.s.v., likaväl som
andliga (sociala förhållanden, familjetyp, religiösa,
estetiska och allmänna folkpsykologiska
omständigheter), spelat oerhörd roll. Som ex. kunna
nämnas japanernas lätta bambuhus, vilkas tunna,
skjutbara väggar motiverats av de många
jordbävningarna; huset har här i sin tur betingat en lätt och
primitiv inredning av stråmattor, kuddar, små låga
bord, skärmar o.s.v. Folkets estetiska läggning har
skänkt det hela dess luftiga, lätta behag, dess
utsökta dekor; religiösa vanor ha framkallat bruket
av altarnischen, tokonoman; folkets förnöjsamma
inställning och härdande liv har vant det vid enkelhet.
Om man bortser från kulturstadier, där verklig
bostad saknas, och blott tänker på mera
framskridna kulturfolk, kan generellt sägas, att h. i
Södern, där permanent värmekälla i rummen var
obehövlig och rummets ombonade slutenhet icke
var ett nödvändigt villkor, kom att gestalta sig
ganska olika mot i Norden, där härden alltid
kommit att utgöra centrum. — Om h. i det forna
Egypten vet man, att där fanns en högt
uppdriven möbelkonst* och att egypterna kände
fristående sängar, stolar och taburetter, kistor och
skrin, det mesta av behagliga former och
hantverksmässigt framstående arbete. — För
passage- och dageröppningar begagnades i st.f.
dörrar och fönster både i Egypten och Främre
Orienten samt den klassiska Södern huvudsaki.
draperier. — Även Främre Orienten hade trots
avvikande dekorativ stil många drag gemensamma
med Egypten, men även här (Assyrien, Babylonien,
Persien) är det främst palatset man känner, icke
hyddan. Möbelkonsten hade ett stelare och
klumpigare tycke. Glacerat tegel ingick i stor skala i
väggdekoreringen, åtm. i praktbyggnaderna.
Färgprakten var säkert ofta stor. Det senare persiska
rikets (sassanidernas) vävnadskonst tillförde rika
tillskott i h. — I stora delar av mellersta Asien
bevaras ännu hos mongoliska folk en säkert
uråldrig h. hos såväl tältboende som husbyggande
folk, där de kring väggarna anordnade och högt
uppstaplade bäddarna äro karakteristiska.
Turkarnas divaner äro samma företeelse. Huvuddragen
gå igen hos nutidens arabiska och övriga
muhammedanska folk i Orienten och Nordafrika. — Kinas
gamla hantverksskicklighet tog sig uttryck även
inom h., som hade ett mera stabilt tycke än Japans.
Det kinesiska hemmets förnämsta pjäs var en
möbel, uppbyggd som en plattform och brukad som
både sitt- och liggplats. Stora, skulpterade
stenbord och praktfullt snidade el. ofta i lackfärger
(med svart el. rött som dominanter), målade
möbler äro kända sedan gammalt och ha utövat stort
inflytande på västerländsk stil.
Det forna Greklands hus känner man ganska väl
genom både fynd, avbildningar och beskrivningar.
Utom de enstaka runda el. rektangulära husen
känner man från förhistorisk tid de stora
borgpalatsen, t.ex. i Knossos, med en mångfald
rektangulära rum, alla med endast en ingång på
smalsidan el. gaveln. Vackra väggmålningar och
stuck-tak äro bevarade (se Egeisk kultur). Ett starkt
inslag i h. genom hela Greklands historia måste de
alltifrån stenåldern begagnade målade ”vaserna”,
kärl av olika användning, ha utgjort, likaså det
konsthantverk, som tog sig uttryck i småskulptur,
metallsmide o.s.v. Den klassiska grekiska tiden
hade en högt utvecklad och vacker möbelkonst i
trä och metall, dels av stela, orientaliska former,
dels av mera lätta och eleganta, vilka senare
nästan oförändrade återupptogos av empiren. Stolar,
pallar och taburetter, liggsoffor och bäddställ, bord
och skrin äro kända. — Inom romersk h. känner
man bäst republikens och i sht kejsartidens smak;
dess väggdekorationer äro bäst kända genom oet
79 e.Kr. förstörda Pompeji, där olika stilar
framträda och avlösa varandra. En mångfald lösa
före
— 179 —
— 180 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
