Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heminredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMINREDNING
mål funnos utplacerade i interiören: av möbler
bord av ofta ansenliga dimensioner och ibland
skulpterade, stolar, pallar och taburetter, bänkar
och vilosäten, bäddställ och soffor, av övriga
föremål allehanda kandelabrar, rökelsefat och fyrfat
samt en mängd skulpturer o.s.v. Rummens
användning var starkt differentierad: sovrum, bibliotek,
matsal, sällskapsrum samt stor ekonomiavd. och
badrum m.m., allt av nästan modern prägel.
Dageröppningarna voro ofta gallerförsedda, rummen i
regel ganska mörka men öppnande sig, oftast utan
dörr, mot stora, ljusa gårdar. Golven voro i
brokig el. svart-vit mosaik el. av stenplattor. Taken
kunde vara rikt sirade bjälktak med stuck el.
metallprydnader mellan bjälkrutorna. — Den
bysantinska kultur, som delvis tog arv efter den
klassiska, begagnade trol. i större utsträckning
textilier i h., rika och tunga draperier, kuddar, dynor,
småningom även väggbeklädnader (se Vävda
tapeter). Möbelkonsten var tung och stel i formerna
och rik i dekoren. Orienten började åter dominera
i t.ex. mosaikerna och i konsthantverket, liksom
i hela byggnadskonsten.
I Nordeuropa utvecklades, sedan man kommit
över de primitivaste bostadsförhållandena (grottan,
pålbyggnaden), en h., vars viktigaste element voro
härden och liggplatsen (se Eldstad och Bädd),
detta oberoende av hustypen. Den nordiska hallen
saknade äldst möbler i egentlig mening, ehuru väl
små fällstolar äro kända redan från vår bronsålder
och ehuru några enklare pallar väl funnos för
placering intill härden. Inredningen bestod av en
härd mitt på golvet samt runt väggarna vid
stengrunden el. vid syllen (i liggtimmerhus) fästade
lavar el. bänkar för bädd- och sittändamål. Trol.
mycket tidigt uppstod seden att i ett hörn nere vid
ingången, som var på gaveln, samla och uppstapla
kärl och husgeråd på och under bänken och på
någon primitiv hylla. Ur detta har småningom
utvecklats en enkel kärlbänk och sedermera
allmogens köksskänk och diskbänk, som till senaste
tid bibehållit sin urgamla plats. De bortre delarna
av vägglaven (från ingången räknat)
differentierade småningom ut sig till mera permanenta
sängplatser; ännu i senaste tid har i bondstugan denna
plats varit den typiska för sängarna. Fristående,
flyttbara sängar voro därjämte kända redan sedan
järnåldern och begagnades vid sidan av de
väggfasta, trol. dock mest i gäststugor, då med
bibehållen placering i bortre hörnet. Framför
väggbänkarna framsattes vid behov flyttbara bord, särsk.
vid fest, medan man till vardags länge åt vid
mindre skivor. Framför borden tillkommo lösa
långbänkar. Mitt på långsidan var högsätet, oftast
även väggfast och med snidade stolpar; man
känner dess plats både genom sagorna och genom
fynd. Kistor av tidigast stock- el. lårform voro
kända. Väggbonader av långsmal form och med
bildframställning begagnades. I sängarna lågo
djurfällar och säkert även vävda täcken. — Under
äldre järnåldern voro väggarna mycket låga,
takresningen hög och vilande oftast på stolprader.
Senare sköto väggarna i höjden med det tilltagande
bruket av liggtimmer. Golvet var vanl. av stampad
lera el. med enkel stensättning.
Redan kejsartidens Rom kände och utvecklade
starkt en regelrätt och storartad stadsbyggnads-
konst med högbyggda våningshus. Trots
förfalls-perioder och återgång till kåkstaden då och då
voro medeltidens stadsbyggnader en direkt
fortsättning därav, dess inredningskonst en
fortsättning och utbyggnad av romerska och bysantinska
traditioner. Södern begagnade sig i större
utsträckning än Norden av lösa möbler. Tidig
medeltida (karolingisk, romansk) möbelkonst var tung
och tekniskt valhänt och bestod av stolp- och
slåverk med insatta svarvade balusterdockor.
Stenhusets väggfasta inredning utgjordes främst av
fönstersmygarnas bänkar samt nischskåpen, men
även fasta, löpande väggbänkar funnos. Ibland
kunde ett fast bord anordnas vid en vägg el. kring
en pelare (Glimmingehus, dock senmedeltida). —
Fr.o.m. iioo-talet men framför allt på 1200-talet
kom profan stenbyggnad att även betyda något för
Norden. Klostrens inredning, det utifrån införda
riddarväsendet, handeln och det uppblomstrande
stadsväsendet äro starka faktorer att räkna med
inom h. Allmogekulturen löpte dock på en annan
linje med konservativare kynne, och ännu långt
in på 1500-talet får man föreställa sig även
herremannens bostad på landet som mera
allmogebeto-nad till möbler och h., liksom till material och
husgruppering. Senmedeltidens stil, gotiken,
blomstrade rikast i Tyskland och Frankrike samt
England och utvecklade inom h. både form- och
typförrådet. Skåpet var en av de viktigaste nyheterna,
till en början rakt och oprofilerat och möjl. ett
på golvet utflyttat väggskåp. Skänken (kredensen,
anrättningsbordet) var en annan nyhet. Kistan
tilltog i storlek och prakt och förenades med skåpet,
med skrivpulpeten, bänken och bordet, allt
möbelformer, som utvecklades under följ, perioder. —
Med Italiens ungrenässans kan man säga, att
modern tid och åtm. huvudsaki. drag i modernt
möb-leringssystem började, åtm. på kontinenten. Tysk
sengotik och tidig renässans hänga ännu i mycket
kvar vid gamla heminredningsformer med de
väggfasta bänkarna. Många nya bordsformer
utvecklade sig dock och började tillhöra den permanenta
inredningen. — I nordisk renässans (Kronborg,
Kalmar, Gripsholm m.fl.) ser man ännu tydligt,
hur det urgamla systemet i Norden med hela h.
byggd i ett block kvarlever, trots en högmodern
dekor. — Barocken, utgående från Italien,
Frankrike och Holland, införde i sina senare skeden en
fullkomlig nyhet, dit renässansen nått blott i den
fasta inredningen, näml, det hela möblemanget,
utfört enhetligt i samma stil. Systemet nådde Norden
med 30-åriga krigets väldiga invasion av former,
idéer och vanor och översattes snart på landets
form- och materialspråk vid inhemska verkstäder
(ex. Skokloster). Efter fransk förebild inreddes
den karolinska tidens praktinteriörer. I
prakthemmen täcktes nu väggarna efter utländsk förebild
med storartade serier vävda tapeter, medan
renässansen, åtm. i Norden, brukat mindre sådana samt
enklare mönstrade vävräckor vid sidan av målad
dekor på muren och praktfulla väggpaneler. Även
ylletapeter och gyllenläder inkommo på 1600-talet.
Under senbarocken kommo stofftapeterna samt
sammet och siden i praktfullare interiörer, allt
förut känt utomlands. Eldstäderna voro viktiga
heminredningsdetaljer under renässans och barock.
Taken, som under medeltiden och renässansen hade
— 181 —
— 182 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
