Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herakles - Herakles’ stoder - Heraklider - Heraklit - Heraldik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERALDIK
andra det kithaironiska lejonets) som pansar. 2)
Betvingandet av lerneiska hydran (se
Hydra). 3) Hemförandet av erymanthiska
vildsvinet (se Erymanthos). 4) Infångandet
av den guldhornade och kopparklövade k e r
y-nitiska hinden. 5) Rensandet av Au g i as’*
stall. 6) Nedskjutandet av stymfaliska
fåglarna (se Stymfalos). 7) Infångandet av
kretiska tjuren, på vilken Europa* färdats,
enl. andra fadern till Minotauros. 8)
Bortförandet av Diomedes’ hästar (se Diomedes 1).
9) Hämtandet av amasondrottningen H i p p o 1
y-t e s* gördel. 10) Bortförandet av G e r y
o-nes’* boskap (jfr Cacus). 11) Hämtandet av
hesperidernas* gyllene äpplen, som
plockades av H., sedan han dödat den över dem
vakande draken. Enl. en annan version hämtade
Atlas äpplena, medan H. i hans ställe bar
himlavalvet. Då Atlas vid sin återkomst vägrade återta
sin börda, lyckades H. övertala honom att ett
ögonblick taga fatt, medan han själv lade en dyna
över axlarna, varpå han hastigt försvann med
äpplena. 12) Upphämtandet av helveteshunden
Kerberos*. — Förutom de 12 storverken
(a’thloi) i Eurystheus’ tjänst, varvid H. endast
litade till egen hjältekraft, utförde han dels ett
antal ”tillfällighetsarbeten” (paPerga) i samband
med storverken, dels åtskilliga större företag
(pra’ xeis) ant. i spetsen för en här el. i förbund
med andra hjältar. Till parerga höra striden med
kentaurerna*, betvingandet av havsguden Triton*
och jätten Antaios*, befriandet av Prometheus*
och Theseus* o.s.v. (jfr även Alkestis, Kerkoperna
och Kyknos). Hit hör också äventyret med den
egyptiske kungen Busiris, som offrade varje
anländande främling åt gudarna. H. lät sig
fängslad föras till altaret men slet i sista ögonblicket
sina band, dräpte Busiris och hans folk samt lät
sig de uppdukade läckerheterna väl smaka, ett av
vasmålare och komediförf. omtyckt motiv. Till
praxeis höra härfärder mot Troja (se Hesione
och Laomedon) och mot amasonerna, deltagande
i argonauttåget och i gudarnas strid med
giganterna*, fejder i förbund med konung Aigimios
samt mot Pylos, Elis och Sparta (en återspegling
av de doriska inkräktarnas strider med den äldre
befolkningen) samt konflikten med Oichalias
konung Eurytos*. När H. i ett anfall av vansinne
dödat dennes oskyldige son Ifitos och för att
sona blodskulden vänt sig till oraklet i Delfi,
vägrade Apollon svara sin halvbror, som då grep
den heliga trefoten för att bortröva den.
Brödra-striden om trefoten (ett av den äldre konstens
favoritmotiv) slöts genom Zeus’ ingripande, och
H. blev till straff ålagd att låta sälja sig i
slaveri på 3 år. Den lydiska drottningen Omfale
köpte honom och lät hjälten i kvinnokläder
förrätta de omanligaste sysslor. Om H:s sista öden
se Deianeira. För att göra slut på de smärtor
Nessos-manteln vållade besteg H. på berget Oite
ett bål, ur vars lågor hans ande luttrad svingade
sig upp till Olympen, där han upptogs i de
odödligas krets och, försonad med Hera, erhöll
hennes och Zeus’ dotter, Hebe, till gemål.
H. är den forngrekiska sagans mest frejdade
gestalt, en nationalhjälte med rikare mytologi än
någon annan grekisk gud el. heros. I mytkretsen
om hans bragder, utan tvivel i sina grunddrag
utbildad redan i förhistorisk (mykensk) tid och
sedan vidgad till allt större omfattning, ingå
åtskilliga folksagomotiv, ss. den elaka styvmodern,
hjälten i tjänst hos en ”sämre man” o.s.v.
Moralen är i H.-myten densamma som hjältesagans
i allm.: efter mödor, lidanden och prövningar får
hjälten till slut sin välförtjänta lön. Kraftkarl
i allt vad han företar saknar H. ej heller folkligt
burleska drag, påminnande om Tor i nordisk
gudasaga. H. ägde en utbredd kult dels som
gud, dels som heros, dyrkad som segervinnare
(kallin’ikos), olycksavvärjare (alexik’akos) samt (i
senare tid) som idrottens beskyddare. En legend
låter honom t.o.m. instifta de olympiska spelen.
I konsten är H., särsk. i äldre tid, en
favoritgestalt, framställd som den starke mannen med allt
väldigare (”herkulisk”) kroppsbyggnad, korthårig,
ömsom skäggig, ömsom skägglös, med båge,
klubba och lejonhud till attribut. Bland
statuaris-ka bilder är den s.k. Farnesiske Herakles*
berömdast. — I Rom, där H. bl.a. även dyrkades som
handelns beskyddare, hade hans tidigt införda kult
från 399 f.Kr. ett centrum i det åt honom
helgade altaret (ara ma’xima) på Forum boarium.
— Litt.: U. v. Wilamowitz-Möllendorff, inledn.
till Euripides’ ”H.” (2 Aufl. 1895); P. Friedländer,
”H.” (i ”Philologische Untersuchungen”, i9, 1907);
C. Robert, ”Die griechische Heldensage”, 2 (1921);
B. Schweitzer, ”H.” (1922); M. P:n Nilsson, ”H.”
(i ”Nordisk tidskr.”, 1923), ”The Mycenæan origin
of Greek mythology” (1932); I. Harrie, ”Sju
grekiska sagor” (1939). H.Sj.
Herakles’ stöder, antik benämning på de båda
klippor (Calpe och Abila), mellan vilka Gibraltar
sund flyter, enl. myten resta av Herakles till
minne av dennes färd till sagoön Erytheia,
varifrån han bortförde jätten Geryones’ boskap. Jfr
Non plus ultra.
Heraklfder, ättlingar av Herakles, i sht hans
son Hyllos’ avkomlingar i 3:e led, Temenos,
Kres-fontes och Aristodemos, som i spetsen för
do-rerna* invandrade på Peloponnesos och
bemäk-tigade sig de viktigaste delarna av landet. Efter
Aristodemos’ sonsöner benämndes de två
spartanska kungahusen agiader och eurypontider. Den
på gränsen mellan saga och historia liggande
traditionen om H:s tåg (el. återvändande) till
Peloponnesos grundar dorernas rätt till halvön på
Herakles’ arvsanspråk, ett typiskt exempel på
mytbildning med politiskt syfte. HSj.
HerakliT, filosof, se Herakleitos.
Heraldi’k (av mlat. heral’dus, härold*), läran om
vapen, varmed menas ett efter vissa regler
sammansatt märke, som föres av viss person, släkt
el. samhälle. H. hör till de historiska
hjälpveten-skaperna och har ständigt varit en viktig källa för
den historiska och genealogiska forskningen. —
Symboliken har sedan urminnes tider spelat en
stor roll i människans liv. Redan i avlägsen
forntid finnas belägg för att konungen som folkets
representant upptager gudomlighetens el. annan
helig symbol som sitt märke, och detta blir sedan
besittnings- el. statsmärke. Så förde Alexander
den store en örn, och faraonerna i Egypten förde
den heliga lotusblomman, som blev märket för
rikets nordliga del. Verkliga statsvapen, ss. Atens
— 265 —
— 266 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
