Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herbert, 1. Edward, of Cherbury - Herbert, 2. George - Herbert, Victor - Herbert, Sir Alan Patrick - Herberts pendel - Herbestus (Herbst), Johannes - herbette, 1. Jules - Herbette, 2. Maurice - Herbicider, ogräsbekämpningsmedel - Herbider, örtväxter - Herbivorer - Herblay, V. H. - d’Herbois, Jean Collot - Herbst, Johannes - Hercegovina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERBERT
religione gentilium”. H:s självbiogr. är utg. av
bl.a. S. L. Lee (3 ed. 1904). — Litt.: Monogr. av
C. de Remusat (1874), C. Güttler (1897) och O. W.
R. Sorley (1894); Å. Petzäll, ”Begreppet medfödda
idéer i 1600-talets filosofi” (1928). A.Pz.
2) George H., den föreg:s bror, skald (1593
—1633), tillhör den s.k. metafysiska skolan i
engelsk 1600-talspoesi; i känsliga dikter, som dock
tyngas av konstlad symbolik, har han analyserat
sina religiösa erfarenheter. H:s dikter utkommo
först efter hans död: ”The temple; sacred poems
and private ejaculations” (1633). Ännu en saml.
vers och prosa utkom 1652: ”Herbert’s remains”.
Samlad uppl. av A. B. Grosart (1874) och G. H.
Palmer (3 bd, 1905). — Litt.: I. Walton, ”Life
of Mr G. H.” (1670); A. G. Hyde, ”G. H. and
his times” (1907). A.Km.
Herbert [ha’bat], Victor, irländsk-amerikansk
cellist, dirigent och tonsättare (1859—1924),
studerade i Baden-Baden och Stuttgart, där han
1883—86 var 1 :e cellist
vid hovorkestern. 1886
flyttade han till
Amerika med sin hustru,
Therese Foerster, som
var operasångerska
vid Metropolitan, där
H. blev cellist. Han
blev s.å. lärare vid
konservatoriet i New
York och skrev
under de följ. åren
bl.a. en serenad för
stråkorkester samt två
cellokonserter. 1894
slog han om stil,
bör
jade ägna sig även åt den lätta musiken, blev
kapellmästare för en militärorkester och
debuterade som operettkomponist med ”Prins
Ananias”. 1898—1904 var han dirigent för Pittsburghs
symfoniorkester och komponerade även två
operor, ”Natoma” och ”Madeleine”, den symfoniska
dikten ”Hero och Leander” m.m. Efter 1904
ägnade han sig helt åt operetten och skrev ett
40-tal inom denna genre, vilka snart
förskaffade honom en vidsträckt popularitet. Bland dem
må nämnas ”The red mill”, ”Babies in Toyland”,
”Eileen” samt den mest kända och populära
”Naughty Marietta”. H:s musik är enkel och
troskyldig, ofta festlig och pompös och gärna
med ett stänk av sentimentalitet. P.L.
Herbert [ha’bat], Sir Alan Patrick,
engelsk jurist och författare (f. 1890). H. blev efter
juridiska studier i Oxford anställd i ”Punch” och
har bakom sig en omfattande och mångsidig
produktion, bestående av dikter, romaner,
humoristiska essäer, parodier och revyer. Han är sedan
1935 led. av parlamentet som ombud för Oxford
Univ., oberoende. Av hans arbeten kunna
nämnas ”The house by the river” (1921; sv. övers.
1934), en psykologisk roman, ”The water gipsies”
(1930; sv. övers. ”Tre män och Jane”, 1931), som
ger bilder ur londonlivet, ”Holy deadlock” (1934;
sv. övers. ”Det oheliga äkta ståndet”, 1935),
”Siren song” (1941), ”Bring back the bells” (1943),
”Light the lights” (1945) och ”The point of
par-liament” (1947). E.
Herberts pendel [ha’bats], tekn., se Hårdhet.
Herbes’tus (H e r b s t), Johannes, polsk
präst på 1500-talet, hovkaplan hos Johan III:s
gemål Katarina Jagellonica. H. angrep den 1572
antagna kyrkoordningen, vilket bemöttes av
ärkebiskop Laurentius Petri. Uppgiften om hans
medar-betarskap i ”Röda boken” är däremot oriktig.
Herbette [ärbätt’]. 1) Jules Gabriel H., fransk
diplomat (1839—1901), inträdde 1860 i utrikesdep.
och blev efter konsulattjänstgöring 1871 sekr. i
dep. 1876 blev han delegerad i
Donaukommissio-nen, 1880 personalchef i utrikesdep. och 1886
ambassadör i Berlin, där han bl.a. fick avveckla
Schnæbele-affären. H. tog avsked 1896.
2) Maurice Lucien Georges H., den föreg:s
son, diplomat (1871—1929), inträdde 1889 i
utrikesdep., var till 1896 anställd vid ambassaden
i Berlin, blev 1911 kabinettschef i dep., 1922
ambassadör i Bryssel. H. utgav
historisk-diploma-tiska arbeten samt ”L’avenir de la France” (1918).
Herbici’der, ogräsbekämpningsmedel,
se Ogräs.
Herbi’der (av lat. herba, ört), örtväxter, ha
ovanjordiska stamdelar oförvedade, i mots. till
ligniderna, vedväxterna. H. kunna indelas i t e
r-riherbider, landörtväxter, vilka i sin tur
utgöras av euherbider, örter i egentlig
mening, och graminider, gräs, de senare med
skott av grästyp (strå), samt i aquiherbider,
vattenörtväxter, vilka kunna indelas i n y
m-p h a e i d e r (flytbladväxter), e 1 o d e i d e r
(rotfasta i bottnen och med långa böjliga skott),
i s o e t i d e r (rotfasta, helt nedsänkta
rosettväxter) och 1 e m n i d e r (fritt simmande med korta
skott). W
Herbivorer [-vå’-] (till lat. herba, ört, och
vo-ra’re, sluka), växtätande djur.
Herblay [ärblä’], V. H., pseud. för tonsättaren
Henri Hirschmann.
d’Herbois, Jean Marie C o 11 o t, politiker, se
Collot d’Herbois.
Herbst, Johannes, präst, se Herbestus.
Hercegovina [härtsegåvv’-], ty. Herzegowina,
turk. Hersek, landskap i Jugoslavien, mellan
Bosnien, Dalmatien och Montenegro (se karta vid
Jugoslavien); 9,138 km2; c:a 300,000 inv. H. når
med två smala flikar mellan dalmatiskt område
ned till Adriatiska havet. Det uppfylles helt av
Dinariska alperna, som här äro utbildade som
kalkstensplatåer, utgörande vidsträckta
karstland-skap, vilka nästan helt sakna rinnande vatten.
Den enda större floden är Neretva (Narenta), som
i en trång dal leder ned till havet. V. om
densamma utbreder sig den 2,228 m höga Cvrstnica
Planina, på ö. sidan Prenj Planina (2,102 m). I
kalkplatåerna äro doliner och framför allt poljer
nedsänkta, som delvis äro mycket fruktbara. Till
dem är kulturjorden lokaliserad. H:s klimat är
hett om sommaren, kallt och blåsigt om vintern.
Längs Neretva-dalen tränger en vegetation av
delvis mediterrana element rätt långt in i landet.
F.ö. är kalkplatån delvis täckt av skogar av ek,
alm, ask, avenbok, bok och på högre nivåer av
tall. Huvudnäring är åkerbruk (särsk. tobak) och
boskapsskötsel. Huvudstad är Mostar vid
Neretva. En järnväg, som följer floddalen, är H:s
viktigaste samfärdsled och förbinder huvudstaden
— 275 —
— 276 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
