Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hercegovina - Herculaneum - Herculano de Carvalho e Araujo, Alexandre - Hercule - Hercules - Hercynia - Hercyniska bergskedjesystemet - Hercyniska skogen - Hercynit - Herczeg, Ferenc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERCZEG
med Ragusa och Sarajevo. — H:s historia som
en i förh. till Bosnien självständig enhet började
1448, då Stefan Vukcic lät utropa sig till hertig
i s. Bosnien, hans område erhöll den ungerska
benämningen H. (”hertigdömet”). H. nåddes
tidigt av den turkiska expansionen och införlivades
1483 helt med det turkiska väldet. 1875 utgick
från H. den upprorsrörelse, som slutl. 1878 ledde
till den österrikisk-ungerska ockupationen av
Bosnien och H. Efter 2:a världskriget bildar H. tills,
med Bosnien en delstat i den av marskalk Tito
nyorganiserade jugoslaviska förbundsrepubliken
(jfr Bosnien, historia). J.F.;C.F.
Hercula’neum, grek. Hera’kleion, ital. Ercolano,
kampansk småstad vid foten av Vesuvius,
Italien. Måhända urspr. en grekisk stadsgrundning
anslöt sig H. till Rom 307 f.Kr. och indrogs
efter medborgarkrigen 89 f.Kr. under direkt
romersk styrelse. 63 e.Kr, skadades H. liksom
Pompeji av en stor jordbävning och begravdes
vid Vesuvius’ utbrott 79 e.Kr. Det exakta
förloppet vid H:s förstöring är omstritt. Från 1738
ha utgrävningar företagits, sedan man
tillfälligtvis under nuv. köpingen Resina påträffat H:s
teater under c:a 20 m tjocka vulkaniska lager.
Genom tidigare utgrävningar har teatern gjorts
tillgänglig, ett stort antal skulpturer ha
upptagits och förts till museet i Neapel, en gata i
staden har frilagts, varjämte bl.a. i en villa
utanför staden en samling förkolnade men dock
läsbara papyrusrullar med filosofiska arbeten
påträffats. I vår tid har arbetet med stor kraft
och modern teknik återupptagits under ledning
av A. Maiuri. Husen återuppbyggas så långt
man kan göra det med ledning av observationer
i de mäktiga lagren, och funna målningar,
takrester, trävirke (varpå H. är synnerligen rikt)
bibehållas och skyddas i ursprungligt höjdläge.
1932 frilädes en parallellgata till den tidigare
gatan. Båda löpa från den dåtida havskusten
(nu betydligt framskjuten) upp emot staden.
Längs sandstranden ha legat eleganta hus med
terrasser mot havet, skyddade mot vågorna
genom vågbrytande terrassmurar. Vid gatan i
övrigt ha tydligen småborgare bott, som ordnat
stora delar av sina hus till uthyrning.
Utomordentligt välbevarade atrier och bostäder av
mera grekisk typ omväxla, som naturligt är i
grannskapet av den grekiska storstaden Neapel.
Atrierna förete många intressanta, förut ej
kända drag, bl.a. påverkan från basilikan (i ett hus
de tre rummen bakom atriet, tabli’num med
omgivande smårum, omformade till en treskeppig
hall som i vissa senare romerska palats).
Särskilt intresse tilldrar sig den i vissa rum
bevarade, förkolnade möbleringen. Av småfolkets
bostäder, butiker och smärre lägenheter i andra
el. tredje våningen ger H. en mycket intressant
bild. — Litt.: A. Boèthius, ”H.” (i ”Jorden runt”,
1934); J- Bergman, ”Pompeji och H.” (1938). Ax.Bs.
Herculano de Carvalho e Araujo [irkolu’no da
kurvadio i Brau’zo], Alexandre, portugisisk
författare (1810—77). H. var lyriker på religiös
grund (”Voz do propheta”, 1836, ”Harpa do
cren-te”, 1838), roman- och novellförf. med Walter
Scott som förebild (”O Monasticon”, en historisk
trilogi, 1846—53, ”Lendas e narrativas”, 1851),
framför allt historiker (”Historia de Portugal”, 4
bd, 1846—53, 7 uppl. 8 bd, 1914—16, ”Historia da
inquisiqäo em Portugal”, 3 bd, 1855—59, båda av
det största värde såväl genom kritisk
källforskning som pregnant personlig stil). Dessutom
behandlade H. filosofiska, pedagogiska och
litteraturkritiska frågor i en mängd avh. (”Opusculos”,
8 bd, 1876—1901), redigerade tidskr. ”O
Panorama” och det storartade verket ”Portugaliae
monumenta historica” (från 1856). H. framstår givet
för den europeiska uppfattningen som Portugals
störste förf., en kulturbärare av verkligt stora
mått. — Litt: J. Vising, ”Den portugisiska
litteraturens pånyttfödelse i det ipæ årh.” (i ”Ny
svensk tidskr.”, 1890). J.V.
Hercule [ärkyll’], franskt mansnamn, av lat.
Hercules.
Hercules, myt., se Herakles.
Hercy’nia, latinskt namn på Harz.
Hercy’niska bergskedjesystemet, geol., urspr. av
L. v. Buch 1824 infört begrepp, betecknande
Mellaneuropas i n.v.—s.ö. el. hercynisk
riktning strykande bergskedjesystem. Senare har
uttrycket hercynisk också använts i samma betydelse
som va riski sk (se Variskisk veckning),
betecknande alla Europas under senare delen av den
paleo-zoiska eran bildade bergskedjor (se Altaiderna).
Hercy’niska skogen, antikens sammanfattande
benämning på skogarna och bergen n. om Donau.
Namnets ursprung är kanske keltiskt. Enl.
Caesars och Strabons uppgifter omfattade den alla
berg mellan Rhen och övre Donau, enl. Plinius
räckte den ända till Nordsjön. Dess bredd (i n.—s.)
anges till c:a 9 dagsresor till fots, dess längd till
c:a 60. Efter romarnas uppträdande i dessa
trakter benämndes de olika delarna av H. med egna
namn: Taunus, Sudeterna o.s.v.
Hercyni’t, miner., se Spinell.
Herczeg [här’tsäg], Ferenc (Franz), ungersk
författare (f. 1863), framträdde 1889 med
berättelser i tidn. ”Budapesti Hirlap” och blev snart
nog ledande kraft i
den rörelse, Det unga
Ungern, som inletts av
G. Csiky och K.
Mik-szäth och i st.f. den
rena fantasikonsten av
efterromantiskt snitt
(M. Jokai) ville sätta
en konst, som i
anslutning till de
litterära landvinningarna i
Västeuropa direkt
avspeglade den ungerska
folksjälen. Med detta
i ögonsikte
utvecklade H. en rastlös
verksamhet som förf, dels av eleganta noveller,
i sht ur provinsmagnaternas och militärkretsarnas
liv, dels och främst av romaner, historiska såväl
som social- och individualpsykologiska: ”Fenn és
lenn” (1890), den från 1893 fortlöpande serien
”A Gyurkovicsleånyok” (sv. övers. ”Flickorna
Gyurkovics”, 1903), ”Mutamur”, ”Napnyngati
me-sék” och ”A Gyurkovics-fiük” (sv. övers.
”Gyur-kovicsarne”, 1901), vidare ”Simon Zsusza” (1894),
”Pogänyok” (1902), ”Aranyhegedü” (1919; sv.
— 277 —
— 278 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
