Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Herder, Johann Gottfried - Herderoman - Herdestund - Herdinna i Norden, En - Herdla - de Hérédia, José - Hereditas - ab. Hereditas - Hereditet - Hereford - Herefordboskap - Herefordshire - d’Herelle, Felix - Herero (ova-herero)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERERO
danken” (1923); V. Grönbech, ”Mystikere i Europa
og Indien”, 4 (1934); A. Blanck, ”Den nordiska
renässansen” (1911). E.Ek.
Herderoman, en som längre prosaberättelse
utförd herdedikt*. Redan under antiken uppträder
denna litteraturform med Longos’* ”Dafnis och
Chloè”. Oberoende av denna föregångare och som
ett parallellfenomen till den då moderna
herdelyriken framväxte h. under den italienska
renässansen; den pastorala miljöns verklighetslöshet
frestade till allegorisering och indiktande av aktuellt
ga-lanteri. Genrens första verk äro Boccaccios
”Ame-to” (1341, tr. 1478) och Sannazaros ”Areadia” (1502).
Med den sistn. som mönster skrev spanjoren
Mon-temayor sin ”Diana enamorada” (1542). En
engelsk h. framkom med Philip Sydneys postuma
”Areadia” (1590). På fransk botten förnyades
och vidgades konstarten genom Honoré d’Urfés
”Astrée” (5 bd, 1610—27), där inflytande från
Longos (fra. övers. 1559) och riddarromanen spelat
in, och där stort utrymme ägnats åt subtil
problemkonversation. I denna form har h. påverkat
den följande tidens heroiska roman. I Tyskland
framkom en lägre avart av h. i den kortare, mera
erotiska ”Schäferey”-berättelsen. G. Am.
Herdestund, kärleksstund, urspr. med tanke på
de i 1600- och 1700-talens ”herdediktning”
populära skildringarna av älskande par av herdar och
herdinnor.
Herdinna i Norden, E n, pseud. för
författarinnan Hedvig Charlotta Nordenflycht.
Herdla, ö n.v. om Bergen vid inloppet till
Hjeltefjorden och Herdlafjorden; 1,62 km2, 120 inv.
(1946). De relativt mäktiga lösa avlagringarna
på H. höra till den yttersta moränrand, som kan
konstateras i Bergendistriktet. Här har därför
kunnat anläggas en flygplats, som liksom H.
sjöflyghamn sorterar under norska luftförsvaret. Den
havsbiologiska stationen (se Bergens museum),
som öppnades 1922, blev starkt ramponerad under
den tyska ockupationen och flyttades 1949 till
Espegrend i Fana omedelbart s. om Bergen. —
Litt.: N. H. Kolderup, ”H.-trinnet” (i ”Norsk geol.
tidsskr.”, 17, 1937). F.I.
de Hérédia [da eredja’], José Maria, fransk
skald (1842—1905), född på Cuba av spansk fader
och fransk moder; ättling i rakt nedstigande led
av en av Cortes’ följeslagare. H. kom tidigt till
Frankrike och slöt sig till parnassdiktarna, bland
vilka han snart blev en av förgrundsfigurerna.
Hans poetiska alstring rymmes i den enda
diktsamlingen ”Les trophées” (1893), innehållande 118
sonetter och en dikt på
terziner. H. är
sonettens store mästare i
den franska poesien
och driver denna
diktform i enlighet med
de strängaste
parnas-siska regler; den äger
hos honom icke
längre något av
stäm-ningsutbrott utan är
alltigenom objektiv,
visuell och statuarisk,
malmrikt sonor och
tekniskt driven till en
färgrik fulländning. De flesta av hans
sonetter ha historiska ämnen, övervägande antika
;-därtill sluter sig en avd. av naturmålande art
med ämnen från Bretagne. H. utgav dessutom
en med yttersta precision och finess utförd övers,
av Bernal Diaz del Castillos krönika om Mexicos
erövring: ”La véridique histoire de la conquète
de la Nouvelle-Espagne” (4 bd, 1878—87), tyvärr
efter en delvis förvanskad avskrift av det i
Guatemala befintliga, då ännu otillgängliga
originalmanuskriptet. 1894 invaldes H. i Franska akad.
”Poé-sies complètes” (1924) innehålla utom ”Les
trophées” alla av H. utmönstrade sonetter samt det
fåtal, som tillkom under hans senaste år. — Litt.:
M. Ibrovac, ”J. M. de H.” (1923). F.G.B.
Here’ditas, ”genetiskt arkiv”, tidskr. för
ärftlighetsforskning, grundad 1920 på initiativ av prof.
H. Nilsson-Ehle och utgiven av Mendelska
sällskapet i Lund. H. offentliggör på engelska, tyska och
franska språken originalavh. inom teoretisk
genetik och angränsande områden, varvid
undersökningsmaterialet utgöres av både växter, djur och
människor. Tidskr. är öppen för svenska forskare
och i mån av utrymme även för medborgare i
övriga nordiska länder. 1949 hade 35 bd utkommit.
ab. Here’ditas tillkom 1926 genom att det 1915
grundade Centralgruppens emissions-ab.* då
ändrade sitt firmanamn till H. Genom utbyte av
aktier i Skellefteå gruv-ab. och Västerbottens
gruv-ab. mot aktier i H. blev Skandinaviska
banken ab. innehavare av hela aktiekapitalet i H.
(1,2 mkr).
Heredite’t (fra. hérédité, av lat. her F dit as, arv),
ärftlighet. — Adj. h e r e d i t ä’r, ärftlig, ärvd.
Hereford [herräfad], huvudstad i grevskapet
Herefordshire i v. England vid floden Wye;
25,830 inv. (1938); gammal stad, fordom
gränsfästning mot Wales; biskopssäte (sedan 676). H:s
största märklighet är katedralen, som under sin
långa byggnadstid (1079—*53°) upptog alla
varandra avlösande stilarter; i det inre rika
inventarier och gravminnen; i katedralens bibi, förvaras
den berömda s.k. H e r e f o r d-k artan, en
världskarta, ritad 1313 av en kanik (se bild å följ. sida).
Det biskopliga slottet, rådhuset m.fl. härstamma
från medeltid och renässans. E.Sz;E.W.
Herefordboskap [herräfad-], nötkreatursras, se
Nötkreatur.
Herefordshire [herräfadjia], grevskap i v.
England på gränsen mot Wales; 2,182 km2; 108,660
inv. (1938); vackert och bördigt landskap,
bestående av slätter, dalar och höjder; betydande
odling av humle, vete, korn och frukt; berömd
nöt-kreatursavel; ekskogar. Huvudstad: Hereford.
d’Herelle [deräll’], Felix, amerikansk
bak-teriolog (f. 1873), assistent vid Pasteur-inst. i
Paris 1908—14, laboratoriechef där 1914—21, chef
för bakteriologlaboratoriet vid univ. i Leiden 1921
—23, prof, i bakteriologi vid Yale Univ. 1928.
H. har utg. ett stort antal bakteriologiska
arbeten, mestadels berörande bakteriofagproblemet.
Herero’ (eg. ova-herero), bantutalande
negerstam i f.d. tyska Sydvästafrika, dit h. för ett
par årh. sedan torde ha invandrat från s.
Kongo-bäckenet och Angola. Sannolikt ha de emellertid
kommit länge uppifrån n.ö., enär de rasligt sett
urspr. äro etiopider (östhamiter), om än med
— 285 —
— 286 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
