Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hesse, Hermann - Hesselaa, Peder - Hesselagergaard - Hesselberg, Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HESSELBERG
bli präst. Han rymde emellertid från
prästseminariet i Maulbronn; även försök i andra
undervisningsanstalter misslyckades. Samma brist på
anpassningsförmåga visade han i praktiska
sysselsättningar. Bl.a. var han en tid lärling vid en
mekanisk verkstad i hemstaden samt
bokhandels-biträde i Tübingen och Basel. Sin fritid delade
han mellan litterära studier och diktning. H. gifte
sig 1904 och var bosatt i staden Gaienhofen vid
Bodensjön de närmast följ, åren, nu som fri förf.
I sin ungdomslyrik anknöt H. till traditionen från
Hölderlin och Mörike, och ehuru hans eget liv
gestaltat sig i opposition mot samhälleliga
institutioner och mänsklig ordning över huvud,
präglades diktsaml.
”Roman-tische Lieder” (1899),
”Hinterlassene
Schrif-ten und Gedichte von
Hermann Lauscher”
(1901) samt
”Gedichte” (1902) av en med
romantisk
förgängelsekänsla blandad längtan
till barndomens
trygga värld, samlad i
bilden av modern.
Denna i vek, ren och ädel
form uttryckta känsla
av främlingskap fick
stå tillbaka för en
kärvare naturlighet i hans genombrottsverk,
bildningsromanen ”Peter Camenzind” (1904; sv. övers.
1905), som äger påtagliga likheter med G.
Kel-lers ”Der grüne Heinrich”. H. var dock mindre
epiker än stämningsfull naturlyriker. Inspirerade
av Kellers folklivsberättelser äro även
berättelse-saml. ”Diesseits” (1907), ”Nachbarn” (1908) och
”Umwege” (1912). Tecken till uppror och oro
saknades dock icke under denna tid, därom
vittnade romanerna ”Unterm Rad” (1906), en
sympatiskt förstående skildring av en ynglings
betryck och en vidräkning med föräldrar och
uppfostrare, ”Gertrud” (1910; sv. övers. 1913) samt
”Rosshalde” (1914), med bittra föraningar om
H:s eget äktenskapliga öde. En 1911 företagen
resa till Indien, skildrad i ”Aus Indien” (1913),
hade sin anledning i en kris. 1 :a världskrigets
barbari, efterkrigstidens vulgaritet och andliga
förvirring jämte personliga betingelser
åstadkom-mo en avgörande vändning i H:s diktning. Från
Bern, där han var bosatt under krigsåren, sökte
han mana sina landsmän till självbesinning men
väckte endast förbittring. I sin därur orsakade
isolering gav han ännu i berättelser och sagor,
”Knulp” (1915), ”Schön ist die Jugend” (1916)
och ”Märchen” (1919), uttryck åt sin längtan att
nå bort från verkligheten, men i romanen
”De-mian. Die Geschichte einer Jugend” (s.å.; sv.
övers. 1925), utg. först under pseud. Emil
Sinclair, tog han ett smärtsamt farväl av det
förgångna, ”den ljusa världen”, och sökte
förnyelse och försoning mellan ande och drift,
medvetande och upplevelse, i frigörelsen från gamla
ideal och tabuföreställningar. Krisen i H:s liv
avspeglas i en rad verk, ss. essäerna ”Zarathustras
Wiederkehr” (1920), ”Blick ins Chaos” (s.å.),
be-rättelsesaml. ”Klingsors letzter Sommer” (s.å.),
vari ingår den av musikalitet och melankoli
ge-nomandade berättelsen om en konstnärs livstörst
och dödsmedvetande, samt romanen om den sköne
bramansonen ”Siddhartha” (1922; sv. övers. 1946),
där H:s dragning åt magi och ockultism lett över
i buddistisk mystik; de båda sistn. verken
förenades 1931 under den betecknande titeln ”Weg
nach Innen”. Sitt djärvaste och märkligaste
försök att finna en väg ur kaos gjorde H. med ”Der
Steppenwolf” (1927; sv. övers. 1932), en närmast
psykoanalytisk journal om hur en människa för
att övervinna sin dualism ger sig hän åt ett
oreflekterat driftliv — bekantskapen med
freudianis-men har jämte inflytelser från Nietzsche och
Dostojevskij haft en avgörande betydelse för
verkets tillkomst. I ”Narziss und Goldmund” (1930),
med handlingen förlagd till en obestämd
medeltid, gav H. sin diktnings huvudproblem en lugnare
och mildare episk gestaltning. Inom lyriken fick
denna H:s och samtidens sjukdomshistoria sin
belysning i diktsaml. ”Trost der Nacht” (1929),
som i realism och djärvhet icke står prosaverken
efter. H:s strävan efter livsmöjligheter fick
härefter en indirektare karaktär, när han, ss. i ”Die
Morgenlandfahrt” (1932), med drömmens hjälp
flydde ur världen el., ss. i det episka storverket
”Das Glasperlenspiel” (2 bd, 1943), mot
bakgrunden av vår världs stillöshet och smuts, med
anti-realistisk stilisering formade den förandligade
kulturen i ett utopiskt Kastalien. I sammanhang
härmed kunna nämnas romanfragmentet ”Berthold”
(1945) samt ”Traumfährte” (s.å.; sv. övers. 1948),
som innehåller flera för H:s biografi och
utveckling värdefulla upplysningar. Av H. föreligga i sv.
övers, dessutom en saml. noveller från skilda
perioder i hans diktning under titeln ”Själens spegel”
(1939) samt ”Dikter” (1946). H. har sedan 1919
varit bosatt i Montagnola i Ticino vid Lugano
och är sedan 1923 schweizisk medborgare. 1946
erhöll han Nobelpriset i litteratur. — Litt.: R. B.
Matzig, ”Der Dichter und die Zeitstimmung”
(1944); J. M. L. Kunze, ”Lebensgestaltung und
Weltanschauung in H. H:s Siddhartha” (1946);
M. Schmid, ”H. H.” (1947), ”Konfliktwandel in
H. H:s neueren Werken” (s.å.); H. Bali, ”H. H.”
(neue Aufl. s.å.); G. Hafner, ”H. H.” (s.å.). R.L.A.
Hesselaa [-å], Peder, dansk journalist och
litteraturkritiker (f. 1900), cand. phil. 1922,
för-lagskonsulent i Jespersens & Pios Forlag sedan
1932, medarbetare i ”Nordisk tidskr.” sedan 1942.
H., som studerade litteraturhistoria för V. Vedel,
har bl.a. utg. ”Essays” (1924), ”Vor Tids
Dig-tere” (1926), ”Leo Tolstoy” (1928) och ”Marie
Bregendahl” (1939).
Hessela’gergaard [-går], danskt gods nära
Svend-borg, tillhörde från 1400-talets mitt till 1679 ätten
Friis. Huvudbyggnaden, som enl. inskrift
uppfördes i st.f. en äldre borg 1538 av Johan Friis, är ett
av Nordens äldsta renässansslott, enlängat med
två åttakantiga hörntorn på framsidan och ett
stort fyrkantigt trapptorn på baksidan; berömda
äro de efter venetianskt palatsmönster formade
gavlarna. — Bild se sp. 363.
Hesselberg, Hans T h e o d o r, norsk
meteoro-log (f. 1885), dr phil. i Oslo 1913, assistent hos
V. Bjerknes 1908—15, dir. för Det norske
me-teorologiske inst. sedan 1915. H. har förutom
— 361 —
— 362 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
