Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hessler, Carl Arvid - Hessling, Daniel - Hesslunda - Hessonit - Hess’sk strålning - Hester - Hestia (Vesta) - Hestmannöy - Heston and Isleworth - Hestra (socknar) - Hestra (samhälle) - Hesychasm(us) - Hesykaster - Hesykios från Alexandria - Heta - Heta fläcken - Hetairia - Heta stenen, brudstenen - Hetéer - Heterangium - Heterecisk - Hetero- - Heteroatomer - Heteroauxin - Heterocera - Heterocerk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HETEROCERK
sala univ. 1947. Inom
H:s produktion
dominerar ”Geijer som
politiker” (dr-avh., 1937,
2, 1947), vari förf,
under sorgfälligt
aktgi-vande särsk. på
utländska idéströmningar följer skiftningarna
i E. G. Geijers
politiska utveckling.
Dessutom märkas
”Engelskt statsliv” (1940),
”Staten och konsten i
Sverige” (1942), ”För-
bundsstaten, organisation och befogenheter” (1943;
tills, med Brita Skottsberg) och ”Demokrati i
västeuropeisk mening och i rysk” (1948). F.Lth.
Hessling, Daniel, medaljgravör, se Hæsling.
Hesslunda, sn i Skåne, se Hässlunda.
Hessoni’t, miner., se Granatgruppen.
Hess’sk strålning, fys., se Kosmisk strålning.
Hester (ty. heister, fra. hètre, av oklart ursprung),
i åtskilliga ortnamn i framför allt Västergötland
och Småland, Hestra, Erikshester, Örshestra,
His-tert o.s.v. Ordet, tidigare tolkat som bokdunge,
torde icke ha haft avseende på ett visst bestämt
trädslag men brukats om småskog av huvudsaki.
fruktbärande träd, bok, ek, äpple, möjl. tidigast
om planterad dunge av dylika träd. — Litt.: V.
Ekenvall, ”De svenska ortnamnen på h.” (1942).
Hesti’a (romarnas Ve sta*), grek, myt.,
härdens gudinna, Kronos’ och Rheias äldsta, evigt
jungfruliga dotter. En personifikation av härden
med dess låga, husets heliga medelpunkt och asyl
är H. hemmets och familjelivets skyddande
gudomlighet, vars hägn även omfattar staten som
en familj i stort med statshärd i rådhuset
(pry-tanefon). Genom namn och kult oupplösligt
förbunden med härden (grek. hesti’a), har H. som
personligt gudaväsen hämmats i sin utveckling
och framträder föga i myt och konst. Säkra
bilder av H. kan endast vasmåleriet uppvisa. H.Sj.
Hes’tmannöy, ö i Nordland fylke, Norge, under
polcirkeln; 13,25 km2; 188 inv. (1930). H. har en
egendomligt utbildad bergformation, Hestmannen
(568 m ö.h.), som från s.v. liknar en ryttare, vars
vida mantel ligger utbredd över hästen.
Heston and Isleworth [hes’tan and äi’zlQa|)], v.
förstad till London i grevskapet Middlesex mitt
emot Kew Gardens; 101,500 inv. (1938); tillhör
Londons Police District.
Hestra (se Hester), socknar i Jönköpings län,
se Norra Hestra och Södra Hestra.
Hestra, samhälle i Norra Hestra*.
Hesychas’m(us) [-k-] (till grek. hPsychos, lugn,
ostörd), en mystisk riktning inom den
grekiskortodoxa kyrkan, som särsk. utvecklats bland
munkarna på Athos*. Den går tillbaka till
Sy-meon, ”den nye teologen” (963—1041), en av den
ortodoxa kyrkans främsta mystiker. För honom
bestod höjdpunkten av den extatiska upplevelsen
i skådandet av ett inre ljus, som helt fyllde
honom och alstrade en översinnlig lyckokänsla. Detta
ljus tydde Symeon som Kristi härlighet och ett
återsken av Guds eviga ljus. Hesykasterna sökte
nå fram till dessa extatiska upplevelser genom
inre koncentration och — liksom de buddistiska
munkarna — oavlåtligt stirrande på naveln. På
1300-talet gick striden het om h.; sedan har den
återupplivats på 1700-talet av athosmunken
Nikodemus av Naxos, och h. gäller nu som ortodox
rättrogenhet. — Litt.: N. v. Arseniew, ”Ostkirche
und Mystik” (1925); I. Hausherr, ”La méthode
d’oraison hésychaste” (1927). Efr.B.
Hesykas’ter, anhängare av hesychasmus*.
Hesy’kios från Alexandria, grekisk
grammatiker (o. 500 e.Kr.), är känd som förf, till ett
rikhaltigt lexikon över sällsynta grekiska ord
och ordformer (utg. i 5 bd av M. Schmidt 1857
—68; senare handutgåvor), vilket är av
betydande värde för skilda grenar av den grekiska
språkforskningen.
Heta, tekn., benämnes det rödvarma
arbets-stycket vid varmbearbetning av metaller.
Heta fläcken, motortekn., se Hot spot.
Hetairi’a (grek., kamratskap, förening), i
forntidens Grekland beteckning dels för underavd.
av borgerskapet (t.ex. på Kreta), dels vanl. för
hemlig klubb med politiskt syfte. — Ordet h.
nyttjas även som namn på nygrekiska hemliga
sällskap för politisk agitation och höjande av
nationalkänslan. Sådana voro H. ton filomu’son
(”filomusernas samfund”), stiftat 1812 med flera
europeiska furstar och statsmän (tsar
Alexander, greve Kapodistrias) bland sina medl., H.
ton filikon’ (”vänskapsförbundet”) av 1814 samt
Ethnike’ H. (”nationalföreningen”); sistn. h.
störtade genom sin agitation Grekland i det
olyckliga kriget med Turkiet (1897). H.Sj.
Heta stenen (”stå på h.”), brudstenen, en
sten, som fanns vid vissa kyrkor och på vilken
brud el. brudpar brukade stiga upp för att visa
sig för menigheten.
Hetéer, se Hettiter.
Heteran’gium, fossilt släkte av fam.
Lyginopteri-da’ceae bland fröormbunkarna, omfattande stammar
från undre karbon till perm. De voro höga och
smala, blott intill 2 cm i genomskärning, med på
längden gående åsar efter de nedlöpande bladen.
Märg saknades; den primära barkens inre del
bestod av tunnväggiga parenkymceller och
horisontella band av sklerenkym. Den viktigaste
typen är H. Grie’vii från Skottlands
underkar-bon. — Blad av H. äro ej kända, men man
antar, att sådana, som kallats Sphenop’teris
adian-toi’des (S. elegans), höra hit. Skaftens
barkstruktur överensstämmer näml, med stammarnas
hos H. — Till H. höra sannolikt också frön,
funna i Englands underkarbon och benämnda
Sphaeros’toma ova’le. De äro omgivna av en
tunn kupula; spetsen av nucellus når ej upp till
mikropyle, varför pollenkornen ej komma direkt
in i pollenkammaren. W.
Hetere’cisk, biol., se Autoxen och Synoik.
Het’ero- (grek, heferos) i sms.: annan, olik-.
Heteroatomer, andra atomer än kolatomer, som
tills, med dessa bilda en heterocyklisk förenings
ringsystem. De vanligaste h. äro kväve, syre och
svavel.
Heteroauxin, biol., se Indolylättiksyra.
Heteroc’era, se Nattfjärilar.
Heterocerk’, om en viss form stjärtfena (se
Fenor).
— 373 —
— 374 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
