Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heterodynprincipen - Heterofoni - Heterofyli - Heterogametisk - Heterogami - Heterogen - Heterogenes - Heterogoni - Heteroik - Heterokarpi - Heteroklini - Heteroklisi - Heterokromatin - Heterokton, heterochton - Heteromera - Heterometabola insekter - heteromi - Heteromorfi - Heteromorfos - Heteromyaria - Heteromyidae - Heteronomi - Heteronom segmentering - Heterophyllus - Heteroplasi - Heteroplastik, heteroplastisk transplantation - Heteroploidi - Heteropoda - Heteropolär el. polär - Heteroptera - Heterosexualitet - Heterosis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HETEROSIS
byggda efter denna princip, som i nu beskrivet
utförande är användbar endast för modulerad
sändning. Vid mottagning av ”CW”
(omodule-rad telegrafisändning) kunna de båda principerna
förenas, varvid en på mellanfrekvens arbetande
signalgenerator användes för åstadkommande av
hörbar interferenston. Jfr Radioteknik. A.Lg.
Heterofoni’ (grek. heterofoni’a, till heferos,
annan, och fone’, ljud), mus., av Platon
(”Lagarna”, VII, 812 D-E) begagnat uttryck för
avvikelser från unison melodik, vilka bestodo i
här och var inskjutna prydnadstoner, utförda av
de sången beledsagande instrumentalisterna,
kanske också i form av organum*. — Nutida
musikvetenskap förstår med h. samklangen av toner,
vilka utan kontrollerbar lagbundenhet ljuda
samtidigt från en el. flera ljudkällor, varvid uppstå
(från vår synpunkt sett) konsonanta och
disso-nanta klanger utan att någotdera slaget avsetts.
H. utmärker österländsk musik, men även de
medeltida europeiska ”flerstämmiga” formerna
para-foni, organum och faux bourdon (se dessa ord)
äro blott former av h. Först deras tillämpning i
medveten konstnärlig avsikt, reglerad av
förnuftiga lagar, ledde till äkta polyfoni*. C.A.M.
Heterofylli’, bot., se Blad, sp. 58.
Heterogame’tisk. Hos skildkönade organismer
med könskromosomer (se Könsbestämning) har det
ena könet två olika könskromosomer (X och Y) och
säges då vara heterogametiskt. Det andra
könet med två könskromosomer av samma slag (två
X)är homogametiskt. Hos människan liksom
hos däggdjuren, många insekter och skildkönade
växter är hankönet heterogametiskt. Hos bl.a. fåglar
och fjärilar äro däremot honorna heterogametiska.
Heterogami’ (till hetero-* och grek. gam’os,
äktenskap). 1) Bot., bildningsavvikelse hos
blommor, varvid dessa på olika sätt förvandlas, ss. från
tvåkönade till enkönade el. från enkönade till
två-könade el. slutl. från monoika till dioika och
omvänt. H. förekommer hos arter av pil och vide,
poppel, lönn, ask m.fl.
2) Ärftl., det förhållandet, att de fungerande
hanliga och honliga könscellerna äro olika med
avseende på sin ärftliga konstitution. Om en viss
organism bildar könscellerna A och B, kan det
således inträffa, att endast A fungerar på den hanliga
sidan och endast B på den honliga.
Heterogen [-je’n] (till hetero-* och grek. gen’os,
slag), olikartad, blandad. Motsats: homogen.
Heterogene’s [-je-], biol., dets. som mutation*.
Heterogoni’, zool., se Generationsväxling.
Heteroik [-åi’k], bot., se Synoik.
Heterokarpi’ (till hetero-* och grek, karpos’,
frukt), bot., det förhållandet, att de i luften
mognande frukterna ha å ett individ el. hos olika
individ av samma art olika gestalt och olika
sprid-ningssätt. H. förekommer hos ett antal
korgblommiga växter, t.ex. hos ringblomman, där i samma
korg vissa frukter äro platta, vingade och spridas
med vinden, andra äro försedda med hakar och
spridas epizoiskt genom djur, åter andra ha
larv-liknande gestalt och spridas endozoiskt genom
insektätande fåglar. Jfr Frukt- och fröspridning. W.
Heteroklini’, bot., se Korsbefruktning.
Heteroklisi’ (till hetero-* och grek. klis’is,
böjning), nominalböjning med inom samma paradigm
växlande stamavledningar, t.ex. grek. hyd’or,
vatten, gen. hyd’atos (av ud-n-t-os’), sanskrit uda’n-,
vilken växling avspeglas i t.ex. sv. vatten och ty.
Wasser. Se t.ex. H. Petersson, ”Studien über die
indogermanische Heteroklisie” (1921). — Adj.:
h e t e r o k 1 i’t i s k.
Heterokromatin, ärftl., se Kromosom.
Heterokton [-å’n], heterochton (till
he-tero-* och grek, chthon, jord, mark), uppvuxen
ur främmande mark; invandrare; fysiol., om
retningar, som komma från yttervärlden el. från
blodet (jfr Automati); zool., h. el. immigrant
kallas djurart, som invandrat till det område,
där den förekommer (motsats: au t okton).
Heterom’era, en serie av ordn. skalbaggar*
(h e t e r o m e’r a skalbaggar).
Heterometabola insekter, se Insekter.
Hetero’mi, underavd. bland benfiskarna,
omfattande ett fåtal fam., bl.a. nålfiskarna.
Heteromorfi’, miner., se Polymorfi.
Heteromorfos [-å’s], fysiol., se Regeneration.
Heteromya’ria, zool., se Asiphoniata.
Heteromy’idae, se Kindpåsmöss.
Heteronomi’, fil., se Autonomi.
Heteronom segmentering [-å’m], 200I., se
Homo-nom.
HeterophylFus, -a, -um [-f-] (till hetero-* och
grek, fyllon, blad), artnamn på växter med
olikformiga blad.
Heteroplasi’ (till hetero-* och grek. plass’ein,
bilda), bot., nybildning hos växtdelar, som
kommer till stånd genom abnorm celldelning och
vid vilken de bildade cellvävnaderna avvika från
de normala ant. till följd av hämning (kataplasm*)
el. på gr. av inträdande rikare differentiering
(prosoplasm). Med h o m o p 1 a s i menas
nybildning av vävnader, som överensstämma med de
normala.
Heteroplasti’k, h e t e r o p 1 a s’t i s k
trans-plan t a t io n, se Plastisk operation.
Heteroploidi’ (till hetero-* och grek, plois’ [se
Aneuploidi]), ärftl., förekomst av avvikande
antal kromosomer i cellkärnan. H. omfattar
aneuploidi*, då enstaka kromosomer äro över- el.
undertaliga, och p o 1 y p 1 o i d i*, då hela
kromo-somuppsättningen förekommer i större el. mindre
antal än normalt.
Heterop’oda, se Kölfotade snäckdjur.
Heteropolä’r el. polär, kem., om ett ämne, som
i fast tillstånd bildar ett jongitter och som även
i flytande tillstånd är dissocierat i joner och leder
elektriciteten. Salter, ss. koksalt, äro heteropolära.
Ämnen, som i fast tillstånd bilda ett atom- el.
molekylgitter, kallas h o m o p o 1 ä ra el. icke
polära. Dessa äro i flytande tillstånd icke-ledare
av elektriciteten, exempelvis klor. Jfr Valens.
Heterop’tera, zool., se Skinnbaggar.
Heterosexualitet, sexualdriftens (normala)
inriktning mot personer av motsatt kön. Jfr
Homosexualitet.
Heterosis [-å’-], ärftl., den vitalitetsstegring, som
ofta utmärker heterozygota individer i mots. till
homozygota. Urspr. trodde man, att
heterozygo-tien som sådan hade en stimulerande inverkan på
vitaliteten, senare har det blivit klart, att h. beror
på att de homologa kromosomerna hos de
heterozygota individerna ofta besitta olika vitalitets-
— 377 —
— 378 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
