Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heterosis - Heterosomata - Heterospor - Heterostichus - Heterostraci - Heterostyli - Heterotanais - Heterotis - Heterotricha - Heterotrof - Heterotrop - Heterozygoti - Hetiter - Hetland - Hetluftsbehandling - Hetman - Hetsch, 1. Gustav Friedrich (arkitekt) - Hetsch, 2. Gustav (musikkritiker) - Hetsjakt - Hets mot folkgrupp - Hetsporre - Hettiter (hetiter, hittiter, hetéer, chetiter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vitalitetsgener, som förstärka varandras verkan. Se
Inavel.
Heteroso’mata, se Flundrefiskar.
Heterospo’r, bot., se Homospor.
Heteros’tichus, -a, -um [-k-] (till hetero-* och
grek, stichos, rad; olikradig), artnamn på växter
med blad el. blommor, sittande i ett skiftande
antal rader.
Heteros’traci, utdöd fiskgrupp, se
Ostrakodermer.
Heterostyli’, bot., se Pollination.
Heterotan’ais, zool., släkte av fam. tanaider*.
Hetero’tis, släkte av fam. bentungade fiskar*.
Heterot’richa [-k-], ordn. av klassen
infusionsdjur*.
Heterotrof [-å’f], biol., se Autotrof.
Heterotrop [-å’p], fys., se Anisotrop.
Heterozygoti’ (till hetero-* och grek. zygon’,
ok, par), ärftl., det förhållandet, att generna
inom ett allelpar äro olika varandra. Äro
däremot generna inom ett sådant par identiska,
föreligger homozygoti. En individ, som är
heterozygot i ett el. flera genpar, ger i sin avkomma
upphov till ärftlig variation
(kombinationsvariation). Föreligger homozygoti hos båda
föräldrarna, får däremot avkomman exakt samma ärftliga
konstitution i fråga om detta allelpar. Fullständig
homozygoti förekommer hos självbefruktande
växter, medan korsbefruktarna, inkl. människan, alltid
äro starkt heterozygota. Jfr Ärftlighet.
Mng.
Hetiter, se Hettiter.
Hetland, se Shetlandsöarna.
Hetluftsbehandling. Människans kropp kan tåla
torr, het luft vid en temp. av nära nog 100°,
däremot fuktig luft (ångbad) endast till c:a 60° och
varmvattenbad till föga över 450. Detta beror på
att den torra, heta luften både är en dålig
värmeledare och driver till en stark svettning, som
genom sin hastiga avdunstning skyddar mot
överhettning. H. gives ant. som hetluftsbad el. lokalt.
Hetluftsbaden gå vanl. under namn av
romerska el. turkiska bad, vid vilka man
under 15—30 min vistas i ett rum med till
60°—70° upphettad torr luft. Bäst är att dessförinnan
en kort stund ha uppehållit sig i ett förrum med
40°—50°. Efter badet tages avkylning genom dusch
el. i bassäng, helst efter ett kort uppehåll i
ångbad vid 45°—50°. Lokal h. kan ges som
elektriska ljusbad, där hela kroppen utom huvudet utsättes
för den heta luften, el. ock brukar man för detta
ändamål ett flertal apparaturer, avsedda för
behandling av olika partier av kroppen. Som
värmekälla användes härvid nu huvudsakl. glöd- el.
bågljuslampor el. noggrant reglerbara elektriska
motstånd.
T.Hn
He’tman (po.), ämbetstitel i det forna
Polen-Litauen intill 1792. Från 1539 fanns en
fälthetman (h. polny), något senare även en
storhetman (h. wielki), den senare var från 1581
arméns högste chef. Överhuvudet för de med
riket förenade kosackerna kallades
kronhetman (h. koronny), på ryska benämnd ataman
(lillrysk form även otaman). Benämningen h.
går ytterst tillbaka på en äldre tysk ordform,
motsv. nuv. Hauptmann. Den förste av Polen
erkände kronhetmannen var Chmielnicki (1649).
Jfr Kosacker.
Agr.
Hetsch. 1) Gustav Friedrich H.,
tysk-dansk arkitekt (1788—1864), bosatt i Köpenhamn
från 1815, prof. vid Tekniska skolan och direktör
för Den kongelige Porcelænsfabrik där, har bl.a.
byggt synagogan och katolska kyrkan i Bredgade
samt gjort inredningar i C. F. Hansens
Christiansborg.
2) Gustav Stefan Peter Nyeland H., den
föreg:s sonson, musikkritiker (1867—1935), elev av
O. Malling, sekr. i Dansk Musikselskab till 1925,
recensent i ”Nationaltidende” 1892—1925, bosatt i
Paris 1925—30. H. utgav biogr. om Haydn,
Beethoven och Heise samt ”Det kongelige danske
Musikkonservatorium 1867—1917” (1917). H.
verkade även som översättare.
Hetsjakt, jaktsätt, varvid ett uppstött villebråd
förföljes medelst snabba hundar, vanl. vinthundar,
tills dessa fånga el. döda detsamma el. i fråga om
större djur ställa det. Jägarna följa i regel jakten
till häst (parforcejakt; jfr Jaktridning).
Hets mot folkgrupp, jur., kallas från 1949 ett
i Strafflagen kap. 11 § 7 straffbelagt brott,
bestående däri, att någon offentligen (genom skrift
el. muntligen) hotar, förtalar el. smädar
folkgrupp av viss härstamning el. trosbekännelse
(t.ex. judar el. balter). Förtal föreligger blott,
om det som yttras är osant. Saklig kritik
drabbas alltså ej av straffbudet. Straffet är böter el.
fängelse. Jfr Folkmord.
Hetsporre (eng. hotspur, person, vars sporre är
het efter ständiga, häftiga ritter, tillnamn på Henry
Percy*), person, som hetsigt kämpar för en sak;
brushuvud.
Hettiter (även hetiter, hittiter, hetéer,
chetiter), forntida indoeuropeiskt folk i
Främre Asien, vars historiska betydelse först på
senaste tid börjat framstå för forskningen.
Tidigare kände man h. från GT (hebr. hittim, av
Luther återgivet med h.), där de omtalas dels
som bildande ett antal smärre stater i Syrien, dels
som utgörande en del av Palestinas befolkning
före den israelitiska invandringen. Vidare kände
man h. från egyptiska texter (egypt. cheta, varav
benämningen chetafolket) och från ett stort
antal assyriska inskrifter alltifrån Tiglatpileser I
(o. 1100 f.Kr.) t.o.m. Sanherib (705—681), i vilka
under benämningen chatti sammanfattas ett
antal mot Assyrien fientliga riken i Syrien och
Palestina. Ett antal monument med en okänd,
egendomlig bildskrift satte man i förbindelse
med detta folk, en hypotes, som senare visade
sig riktig. Men någon uppfattning om h:s
historiska roll fick man först genom upptäckten
(1887) och dechiffreringen av arkivet i
Tell-el-Amarna, i vilket ingingo två på h:s språk
avfattade dokument, de s.k. Arzawabreven*; h.
framträdde plötsligt som en med egypter och
assyrer sidoordnad faktor i Orientens
fornhistoria. Med utgångspunkt från den urspr. av A.
H. Sayce konstaterade identiteten mellan vissa
syriska och vissa mindre-asiatiska fornfynd
började H. Winckler 1906 sina utgrävningar vid
Boğazköy*; utgrävningarna ledde till påvisande
av det forna hettitrikets huvudstad och bragte
i dagen ett oerhört epigrafiskt material.
Dokumenten från Boğazköy, som äro skrivna med
kilskrift och därför kunnat tolkas, utgöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
