Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 13. Hedeby - Högblad / 383-384 (1929-1955) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hettiter (hetiter, hittiter, hetéer, chetiter)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hieroglyfskrift, men deras historia kan delvis
rekonstrueras med hjälp av assyriska källor. Den
domineras helt av den assyriska stormaktens expansion,
som h. i längden icke kunde motstå. De blevo
i tur och ordning först tributärstater, sedan
assyriska provinser. H:s politiska historia avslutas
med Karkemisjs fall, 717 f.Kr. De senhettitiska
områdena blevo till stor del semitiserade. Där
så icke var fallet, antog det hettitiska
folkelementet småningom ant. grekisk el. iransk
karaktär. De sista spåren av hettitiskt språk försvunno
emellertid först i senantik tid.

        K.H.

Hettitisk keramik från Alişar.

Kultur. Genom den allt rikare arkeologiska
fyndmassan och den fortskridande tolkningen av
de skrivna dokumenten har forskningen på
senare tid börjat få en bättre kännedom om h:s
kulturliv. Hettitriket hade en egenartad och
högt utvecklad kultur, som ställer det värdigt
vid sidan av de övriga orientaliska staterna i
2:a årtusendet f.Kr. De utifrån kommande
elementen voro starka, och särsk. har den urgamla
babyloniska kulturen spelat en dominerande roll.
Viktiga inflytelser kommo också från hurriterna,
ett folk, vars insatser och betydelse äro ett av
de viktigaste problemen i Orientens äldre
kulturhistoria. Även egyptiska och egeiska inslag
finnas. Att h:s kultur trots detta uppvisar en
särpräglad karaktär, beror dels på den starka
inhemska, protochattiska traditionen, dels på de
invandrade h:s egna bidrag. Dessa bildade det
härskande samhällsskiktet, och det ligger i
sakens natur, att deras inflytande gjorde sig
starkast gällande inom samfundslivet och
rättsväsendet. Statens organisation var lös
och vilade i stor utsträckning på ett genomfört
länsväsen, särsk. i det äldre riket; i det yngre
ersattes länsväsendet delvis av en
centraliserad förvaltning efter de andra stormakternas
mönster. Politisk betydelse hade endast adeln;
bönder och hantverkare intogo en halvfri
ställning, slaveri förekom. Den hettitiska adeln var
å andra sidan mycket mäktig och bildade en
riksförsamling vid konungens sida. I det äldre
riket var kungamaktens beroende av
adelsförsamlingen påtagligt. Kungadömet var icke
ärftligt. Konungen föreslog visserligen en
tronföljare, men förslaget måste bekräftas av adeln för
att bli giltigt. Utvecklingen ledde emellertid till
ett stärkande av kungamakten, som i det yngre
riket i ceremoniell och titulatur anpassades efter
babyloniska och egyptiska förebilder. Enl.
Telepinus’ författning var kungadömet ärftligt, men
även nu var konungen underkastad
adelsförsamlingens domsrätt, kunde i vissa fall t.o.m. dömas
till döden. Någon absolut monarki av
orientalisk typ blev hettitriket icke. Anmärkningsvärd
är den relativt självständiga ställning, som
drottningen intog. — Den hettitiska rätten, känd
genom en delvis bevarad lagtext, är en av
forntidens märkligaste. Formellt starkt beroende av
den babyloniska rätten skiljer den sig från denna
genom en helt annan inställning till
rättsmedlen. Straffen äro påfallande humana och
dödsstraffet inskränkt till ett fåtal svårare
förbrytelser. — Den humana anda, som kännetecknade
h:s lagstiftning, kom också till uttryck i deras
krigföring. H. voro ett framstående
krigarfolk, och krigskonsten nådde i det yngre
riket en aktningsvärd utveckling. Det förnämsta
vapenslaget var adelns stridsvagnar, men
därjämte funnos infanteri och arbetstrupper. Lans,
båge, svärd och sköld utgjorde beväpningen. —
Det ekonomiska livet vilade i huvudsak
på åkerbruk och boskapsskötsel men var ganska
utvecklat. Som värdemätare användes silver,
beräknat efter vikt. Mått- och viktsystemet var
det babyloniska. Bland hantverksyrkena intog
smidet en rangplats, och bevarade texter ge
förhållandevis rika vittnesbörd om
metallproduktionens omfattning. Den viktigaste bruksmetallen
var brons, men redan på det äldre rikets tid
bearbetades även järn, som under det yngre
riket också i begränsad omfattning exporterades.
Konsten att utvinna och bearbeta mineraliskt
järn har, så vitt man kan se, utövats i
hettitriket tidigare än på något annat håll och torde
kunna anses som det hettitiska Mindre Asiens
förnämsta kulturinsats.

Den hettitiska religionen visar en
egenartad blandning av inhemska och införda kulter.
H. ha låtit de olika folkslagen inom riket behålla
sina gudar och upptagit dem i statskulten. Man
höll t.o.m. i liturgien fast vid det ursprungliga
ritualspråket. Härigenom kan det konstateras,
att det viktigaste elementet i h:s religion var det
ursprungligt mindreasiatiska, protochattiska. Rent
hettitiska gudar spela i de bevarade texterna en
påfallande obetydlig roll, medan däremot
hurritiska gudomligheter göra sig starkt gällande. I
spetsen för den månghövdade gudaskaran står
en solgudinna, vars namn ännu icke är med
säkerhet känt. Som hennes gemål men tydligt
underordnad henne gällde åskguden. Detta pars
hurritiska motsvarigheter äro den stora
gudinnan Chepat och åskguden Tešup. Ett
karakteristiskt drag i h:s uppfattning av gudarna
framgår därav, att de gärna framställas stående på
djur. Mytologien var rikt utvecklad, likaså
ritualväsendet, där inflytandet från den
sumerisk-babyloniska kulturkretsen är starkt framträdande.
Templen med deras ofta mycket talrika personal
spelade stor roll. — H. använde jämsides två
olika skriftsystem, dels en något
modifierad form av kilskriften, känd framför allt från
arkivet i Boğazköy, dels en bildskrift, den
hettitiska hieroglyfskriften, vars slutgiltiga tolkning
tack vare fynden i Karatepe (se ovan sp. 381)
numera torde ligga inom räckhåll.
Hieroglyfskriften är en självständig hettitisk skapelse, vars
sammanhang med andra skriftsystem ännu är
obekant. — På litteraturens område var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>