Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hettiter (hetiter, hittiter, hetéer, chetiter) - Hettitiska rasen - Hettitiska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den babyloniska påverkan synnerligen stark.
Fynd av ordlistor och texter visa, att man i
ledande hettitiska kretsar lärt sig babyloniska
och läst babylonisk litteratur. Men h. ha också
gjort en betydelsefull egen litterär insats. Deras
historiska texter höja sig högt över vad andra
fornorientaliska folk med undantag av
israeliterna förmått åstadkomma. De äro sakliga och
klara relationer över händelseförlopp, framställda
med utpräglat sinne för historiska sammanhang
och fria från svulstigt smicker för kungarnas
personer. — Hettitisk konst i egentlig mening
föreligger endast från det yngre rikets och de
senhettitiska stadsstaternas tid. Den visar starka
inflytelser från babyloniskt, nordmesopotamiskt,
egyptiskt och väl även från egeiskt håll men
bevarar liksom h:s kulturliv i allm. en utpräglad
egenart. Av arkitektur från stormaktstiden
finnas huvudsakl. fästningsverk kvar i någorlunda
bevarat skick. Andra byggnader, både offentliga
och privata, voro i regel uppförda av trä och
soltorkat tegel på ett fundament av sten, så att
visserligen planen bevarats men ingen säker
rekonstruktion av fasaduppbyggnaden låter sig
göra. Man vet dock, att husen haft platta tak
och fönster både åt gårds- och gatusidan.
Planerna ange fördelningen av bottenvåningens rum
kring gårdar med el. utan kolonnader. Från
senhettitisk tid är monumentbeståndet rikare.
Nu utbildades fullt det s.k. chilani-huset, en
hettitisk arkitekturform av speciellt intresse, som
övertogs av assyrerna och spelar en stor roll i
assyrisk arkitektur. Dess karakteristiska form
är en av två torn flankerad förhall med två
kolonner framför ett tvärlagt huvudrum.
Klarast framträder för oss den hettitiska konsten
i skulpturen, som finns rikligt företrädd både
från stormaktstiden och från senhettitisk tid.
Den utmärkes av en viss primitiv grovhet men
saknar ingalunda livfullhet och kraft.
Huvudmassan av de bevarade monumenten ha tjänat
arkitektoniska ändamål, dels som utsmyckning
av portaler, dels som reliefdekoration på
väggarnas bärande stenskikt, ortostaterna. De
viktigaste fyndplatserna för dyl. skulptur från
stormaktstiden äro Boğazköy och Alaca Höyük.
Andra viktiga monument från denna tid äro de
väldiga, i klippor uthuggna reliefer, som finnas
på ett flertal ställen i Mindre Asien men
framför allt i den ryktbara klipphelgedomen vid
Yazilikaya utanför Boğazköy. Den senhettitiska
skulpturen, som är en direkt fortsättning på
stormaktstidens, illustreras bäst av fynden från
Karkemisj, Zincirli och Karatepe. Från denna
tid finns även fristående monumentalskulptur
bevarad. Konsthantverket vittnar om högt tekniskt
kunnande. Keramiken söker verka mera genom
form än genom dekoration, och på detta område
ha h. åstadkommit produkter av hög
konstnärlig verkan.
K.H.
Litt.: J. Holt, ”Hittiterne og deres Sprog”
(1933); A. Götze, ”Kleinasien” (i ”Handbuch der
Altertumswissenschaft”, hrsg. v. W. Otto, Abt. 3,
T. 1, Bd 3, 3:1, 1933), ”Hethiter, Churriter,
Assyrer” (1936); L. Delaporte, ”Les hittites” (s.å.);
G. Furlani, ”La religione degli hittiti” (s.å.); H.
Th. Bossert, ”Altanatolien” (1942).
Hettitiska rasen, se Människan.
Hetti’tiska språket, beteckning för det officiella
språket i hettitriket. Under 1800-talets lopp
gjordes flerstädes i Mindre Asien och n. Syrien fynd
av inskrifter på ett egenartat hieroglyfliknande
alfabet, vilka misstänktes härröra från hettiterna,
men vilkas dechiffrering hittills ej varit möjlig;
de utgöra en säregen hettitisk utveckling av en
tidigare bildskrift. Nästa stadium i den hettitiska
språkforskningens historia var upptäckten av
några i Tell el-Amarna-arkivet ingående brev från
en furste i landet Arzawa; dessa identifierades
sedan som hettitiska, och deras idiom bestämdes av
utgivaren, J. Knudtzon, som indoeuropeiskt, en
åsikt som emellertid då ej slog igenom. Sin
egentliga grundläggning erhöll den hettitiska
språkvetenskapen genom de av H. Winckler och A.
Puchstein 1906—07 företagna utgrävningarna av
ruinerna av hettitrikets forna huvudstad vid
Boğazköy i Mindre Asien. Då upptäcktes ett arkiv
på ej mindre än c:a 10,000 lertavlor, där man
begagnat den inlånade och i någon mån modifierade
sumero-akkadiska kilskriften*. Den fortsatta
undersökningen av detta omfångsrika material har
kastat ett säreget ljus över hettitrikets
språkförhållanden. De undersökta texterna ha visat sig
innehålla fem (sex) språk: a) Det egentliga
h., det officiella språket, vars verkliga namn ännu
icke blivit känt genom inskrifterna. Dess
indoeuropeiska karaktär påvisades av F. Hrozný 1915
och torde numera vara allmänt antagen.
Indoeuropeisk är framför allt språkets morfologiska
karaktär, ordskatten synes däremot erbjuda endast
ett fåtal indoeuropeiska element. De främmande
beståndsdelarna utgöras förutom av ett
jämförelsevis stort antal lån från den sumeroakkadiska
språkkretsen och från chatti (se nedan) samt ev.
några från egyptiskan — till största delen av ännu
ej närmare bestämbara element, av vilka somliga
bära mindre-asiatisk prägel; andra åter torde ha
upptagits redan i hettiternas hemvist före
invandringen i Mindre Asien, b) Luiskan, ett med
all säkerhet med hettitiskan nära besläktat språk,
som synes ha talats av ett indoeuropeiskt folk,
som tillhörde en ännu tidigare invandringsbölja
än hettiterna; dess centrum i hettitisk tid var
landskapet Luya (ung. motsvarande v. Cilicien,
Isaurien och s. Lykaonien). c) Chatti, uppkallat
efter inskrifternas benämning, som återfinnes i
GT:s hittim och det moderna hettiter. Detta språk
är tydligt icke-indoeuropeiskt; det utmärkes
framför allt genom den rika användningen av prefix i
st.f. suffix. Det är med säkerhet de ursprungliga
invånarnas språk, men står i övrigt ännu isolerat,
d) Churri, uppkallat efter inskrifternas
benämning, synes vara nära besläktat med det i
Mitanniriket talade, icke-indoeuropeiska och ännu
isolerade språket (se Mitanni). e) Balai, ännu
förmodligen blott känt till namnet, f) I en
hippologisk traktat, som funnits bland lertavlorna i
Boğazköy-arkivet, vidare i ett fördrag mellan en
hettitkonung och en konung av Mitanni samt i
smärre inskrifter från Tell el-Amarna och Boğazköy
förekomma en del person- och gudanamn samt
termer av utpräglat arisk karaktär; de synas
närmast härröra från en västlig gren av de ariska
folken, som vid dessas framträngande i Främre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
