Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hevea - Hevelius (Hevel, Höwelcke), Johannes - Heves - de Hevesy, George - Hevila - Hewitt, Henry - Hewittlampa - Hewlett, Maurice Henry - Hewson, William - Hex - Hexabiblos - Hexacorallia - Hexadekan, cetan - Hexaeder - Hexaëmeron - Hexaetyltetrafosfat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEVELIUS
olja, som liknar och även användes som bom- el.
linolja. [A.VeW.
Heve’lius (H evel, H ö w e 1 c k e),
Johannes, tysk astronom (1611—87), studerade först
matematik och juridik i Leiden, övertog faderns
bryggeri i Danzig men ägnade sig efter 1639 huvudsaki.
åt astronomiska studier med av honom själv
konstruerade teleskop. Bland H:s skrifter märkas hans
stora, under 100 år oöverträffade arbete om
månen, ”Selenographia sive lunae descriptio” (1647)
med 41 av honom själv utförda kopparstick över
denna himlakropps olika faser samt 3 kartor (c:a
16 cm i diam.) över fullmånen; hans övriga
astronomiska observationer publicerades bl.a. i
”Epis-tolae” (3 bd, 1654) och i ”Annus climactericus”
(1685). — Litt.: E. Przybyllok, ”H. und seine
Instrumente” (i ”Zeitschrift für technische
Phy-sik”, 1925). W.N.
Heves [hävv’äj], komitat i n.ö. Ungern, mellan
Matrabergen och Theiss; 3,758 km2; 325,124 inv.
(1941). H. är mycket fruktbart; odling av vete,
majs och tobak. Största stad är Eger.
de Hevesy [hävv’äji], George, ungersk-svensk
fysiker och kemist (f. 1885), Dr phil. i
Frei-burg i.Br. 1908, assistent vid tekniska högsk. i
Zürich 1909. 1911—
13 arbetade H. hos
Lord Rutherford i
Manchester, 1913 blev
han doc., 1918 prof,
vid univ. i
Budapest, 1920 prof, vid
univ. i Köpenhamn,
1926 vid univ. i
Frei-burg. 1935 återvände
H. till Köpenhamn
men flyttade, då
verksamheten under 2:a
världskriget hotades,
1943 till Stockholms
högsk.; fil.
heders
dr i Uppsala 1945, svensk medborgare 1945. H.
har utfört betydelsefulla arbeten inom
radiologien. Bl.a. har han studerat de radioaktiva
sön-derfallsprodukternas kemiska egenskaper och
visat, att isotoperna äro i kemiskt hänseende
besläktade. H. har utfört isotopseparationsförsök
och lyckades även delvis skilja kvicksilvrets
isotoper (1921). Jämte D. Coster upptäckte H. på
röntgenanalytisk väg grundämnet hafnium. Han
har även studerat kroppars ledningsförmåga för
värme och elektricitet. 1933 upptäckte H.
radioaktiviteten hos samarium. Redan 1912 började H.
utveckla idéen att utnyttja de radioaktiva
isotoperna som indikatorer vid kemiska processer. På
grundval därav har H. utfört ett stort antal
undersökningar, och för dessa arbeten erhöll han
1944 Nobelpriset i kemi för 1943. Metoden med
”märkta” atomer, som fått en utomordentligt stor
användning, har H. även använt för studium av
växt- och djurfysiologiska problem. Re.
Hevi’la, se Havila.
Hewitt [hjo’it], Henry Kent, amerikansk
sjö-militär (f. 1887). H. blev officer 1908 och
erhöll särsk. art.- och stabsutbildning. Han blev
konteramiral 1939, chef för atlantflottans
krys-sarförband 1941 samt i början av 1942 chef för
samma flottas landstigningsstyrkor, som då
tränades för den förestående
landstigningsoperatio-nen i Nordafrika, utförd 7/n s.å. Under företaget
var H. chef för den amerikanska sjöstyrka, som
ombesörjde transporten till och skyddade
landstigningen i Marocko (under general Patton).
Följ, år deltog H. med sin styrka under amiral
Cunningham i landstigningen på Sicilien 10/7 samt
förde befälet till sjöss vid landstigningen vid
Salerno 9/o. H. blev viceamiral i nov. 1943 samt
var chef för de allierades sjöstridskrafter under
invasionen i Sydfrankrike 15/s 1944. 1945 blev
H. amiral och chef för de amerikanska
sjöstridskrafterna i Europa. S.å. lämnade han aktiv
sjötjänst och blev i april 1947 amerikanska flottans
representant i FN:s militärstab samt erhöll
avsked % 1949- C.Sn.
Hewittlampa [hjo’it-], benämning på de äldre
typerna av kvicksilverlampa (se Elektrisk
belysning, sp. 385).
Hewlett [hjo’lit], Maurice Henry, engelsk
författare (1861—1923), är mest känd som förf, till
historiska romaner, ss. ”Forest lovers” (1899; sv.
övers. ”Riddar Prosper”, 1902), ”New Canterbury
tales” (1901), och de båda utmärkta
personteckningarna ”Life and death of Richard
Yea-and-nay” (1900) och ”The queen’s quair” (1904).
H. har också gett skildringar från Italien, t.ex.
”Little novels of Italy” (1899) och ”The fool
errant” (1905; sv. övers. 1907). H. var även en
betydande skald och essäist. A.Km.
Hewson [hjosn], William, engelsk läkare
och fysiolog (1739—74), elev av John Hunter.
H., som omkom efter likförgiftning, hann under
sin korta levnad göra viktiga rön om bl.a.
lymfkärlsystemet, blodets egenskaper, mjälten m.m.
Han var den förste, som beskrev lymfocyterna,
och han påvisade, att de röda blodkropparna
normalt hade formen av rundade plattor, ej
voro sfäriska som kulor, som man tidigare
antagit, och att de bibehöllo sin naturliga form i
saltlösningar men blevo sfäriska i vatten. Hans
viktigaste upptäckt var dock fibrinogenet el. den
”koagulabla lymfan”, som han kallade det, och
påvisandet, att blodets levring berodde på
utfäll-ning av detta ämne. A.G.
Hex, i sms. hexa- (grek.), sex.
Hexab’iblos (eg. de sex böckerna), en 1345 på
grekiska avfattad saml. utdrag ur den romerska
rätten i den form denna erhållit av de bysantinska
kejsarna. H. gällde som rättsbok för den grekiska
befolkningen på Balkanhalvön och i Mindre Asien
även under turkarnas herravälde och antogs till
lagbok för det nya Grekland 1835.
Hexacorall’ia, benämning, än omfattande alla
koralldjur* utom oktokorallerna, än endast
egentliga havsanemoner och stenkoraller, än liktydig
med Ceriantipatha’ria.
Hexadeka’n, c e t a n, kem., se Cetantal.
Hexae’der, geom., se Kub.
Hexaè’meron (till grek, hex, sex, och hemer’a,
dag), episk dikt, som berättar om de sex
skapelsedagarna, t.ex. dansken A. Arrebos ”H.”.
Hexaety’ltetrafosfa’t, insekticid, som under 2:a
världskriget tillverkades av tyskarna som
ersättningsmedel för nikotinpreparat. H. är mycket
giftigt, icke endast för insekter utan också för
— 395 —
— 396 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
