Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heurlin, Sven - Heurlinger, Torsten - Heurteloup, Charles Louis Stanislas - Heurteloups igel - Heusler, 1. Andreas (jurist) - Heusler, 2. Andreas (filolog) - Heuslers legeringar - Heuss, Alfred - Heuss, Theodor - Heussi, Karl - Hevea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEVEA
oppositionen i bondeståndet. Den obligatoriska
folkskolan hade i honom en av sina varmaste
förespråkare. — Självbiogr. i ”Lefnadsteckningar
öfver Sveriges mest utmärkte bönder”, 3 (1852,
utg. av P. Thomasson). E.Bng.
Heurlinger [hö’-], Torsten Valter Fredrik,
fysiker (1893—1927), fil. dr i Lund 1918
(”Unter-suchungen über die Struktur der Bandenspektra”),
doc. vid Lunds univ. s.å. H. studerade teoretiskt
de galvano- och termomagnetiska effekterna hos
metaller. Berömda äro H:s arbeten över
bandspektra, för vilkas teoretiska utforskning H.
utförde ett grundläggande pionjärarbete på den
bohrska teoriens bas. Sina teoretiska arbeten
kompletterade H. genom experimentella
undersökningar över bandspektra. Re.
Heurteloup [örtalo’], Charles Louis
Statt i s 1 a s, fransk läkare (1793—1864), med. dr i
Paris 1823, grundade lithotripsien
(sönderstyck-ning av stenar i urinblåsan) och uppfann för denna
operation ändamålsenliga apparater.
Heurteloups igel [örtalo’s], med., instrument,
använt vid koppning*.
Heusler [håi’-]. 1) Andreas H., schweizisk
jurist (1834—1921), prof, i Basel 1863—1913,
författade flera värdefulla arbeten i germansk rätt,
bl.a. ”Die Gewere” (1872), ”Institutionen des
deut-schen Privatrechts” (2 bd, 1885—86).
2) A n d r e a s H., den föreg:s son, filolog (1865
—1940), prof, i Berlin 1894, i Basel 1919, började
som metriker (t.ex. ”Der Ljöbahåttr”, 1890), och
metriken, som han såg historiskt, behöll en central
ställning i hans forskning, varvid han alltid
bekämpade E. Sievers
såväl i dennes
tidigare som i hans
senare ”klanganalytiskt”
orienterade forskning.
Krönet av hans
verksamhet på detta
område bildar det
monumentala verket
”Deutsche Versgeschichte”
(3 bd, 1925—29). H.
var främst
litteraturforskare, men i
enlighet med tysk tradition
förenade han filologi
och lingvistik på ett i
Skandinavien sällsynt sätt. En glänsande
framställning av hela den germanska forndiktningen gav
han i ”Die altgermanische Dichtung” (1923, ny
om-arb. uppl. 1943). Eddaforskningen har han främjat
i en rad viktiga arbeten, framför allt det i
samarbete med W. Ranisch utgivna ”Eddica minora”
(1903). Bland hans övriga skrifter böra nämnas
”Lied und Epos in germanischer Sagendichtung”
(1905), efter ett uppslag av W. Ker,
”Nibelungen-sage und Nibelungenlied” (1921, 3 Aufl. 1929),
”Das Strafrecht der Isländersagas” (1911).
”Altis-ländisches Elementarbuch” (1913, 3 Aufl. 1932) är
grundläggande för de akad. studierna även i
Sverige. Ett urval av H:s stundom banbrytande
mindre uppsatser utgavs 1943 (”Kleine Schriften”; med
fullständig bibliografi). E.No.
Heuslers legeringar [hål’-], ett antal
ferromag-netiska legeringar mellan mangan, koppar och
endera av ämnena aluminium, zink, arsenik, bor,
antimon el. vismut. Den starkaste magnetismen
(med en permeabilitet = 236) har uppmätts hos
en legering av 61,5% koppar, 23,5% mangan och
15% aluminium. Jfr Magnetism.
Heuss [håls], Alfred Valentin, tysk
musikskriftställare och tonsättare (1877—1934), elev bl.a.
av H. Kretzschmar; red. för ”Zeitschrift der
In-ternationalen Musikgesellschaft” 1904—14, för
”Zeitschrift für Musik” 1921—31, där han bl.a.
sökte bekämpa moderna musikriktningar, ss.
atonalis-men. H. skrev åtskilliga vetenskapliga uppsatser,
t.ex. ”Über die Dynamik der Mannheimer Schule”
(i ”Riemann-Festschrift”, 1909) och utgav
analyser av olika verk av Bach, Händel, Beethoven,
Liszt, Bruckner m.fl. Han komponerade sånger,
ballader, körer m.m. A.D.
Heuss [håls], T h e o d o r, tysk statspresident
(f. 1884), dr rer. pol., chefred, för ”Neckarzeitung”
1912—18, lärare vid Berlins högsk. för politik 1920
—33, led. av riksdagen
1924—33. H. blev vid
nazistregimens
sammanbrott chefred, för [-”Rhein-Neckar-Zei-tung”,-]
{+”Rhein-Neckar-Zei-
tung”,+} var 1945—46
undervisningsminister
i Württemberg-Baden
och valdes sistn. år
till led. av lantdagen.
1948 blev han prof,
vid tekniska högsk. i
Stuttgart. H.
grundade efter 2:a
världskriget Liberaldemokratiska partiet och blev
dess ordf., spelade som led. av parlamentariska
rådet i Bonn en betydande roll vid utarbetandet av
författningen för Västtyska förbundsrepubliken
och valdes i sept. 1949 till dess förste president. H.
har utg. ett flertal politiska arbeten. S.Br.
Heussi [håi’si], Karl, tysk teolog (f. 1877),
prof, i kyrkohistoria i Jena 1924, har bl.a. utg.
”Kompendium der Kirchengeschichte” (1907—09,
9 Aufl. 1937), ”Altertum, Mittelalter und Neuzeit
in der Kirchengeschichte” (1921; sv. övers, och
bearb. 1923, 2 uppl. 1926) och ”Der Ursprung
des Mönchtums” (1936).
Hev’ea, tropisk-sydamerikanskt släkte av fam.
törelväxter med o. 20 arter, höga, mjölksaftrika
träd med 3-fingrade blad, små, obetydliga
blommor och stora, 3-rummiga kapselfrukter. Mest
bekant är H. brasilie’nsis,
paråkautschukträ-d e t, som är hemmahörande utmed Amazonfloden.
I början utvanns gummit från träd i de
vildväxande skogarna, men 1876 lyckades det engelsmannen
Wickham att medföra 70,000 frön till England.
Unga plantor sändes därifrån till engelska och
holländska Ostindien, där gummiträd sedan odlats
i väldiga plantager. Genom inskärningar i
stammen uttappas ur trädet en mjölksaft, som efter
koagulering bildar huvudmassan av världshandelns
råa kautschuk. Ett enda träd lämnar under den
6 mån. långa tappningstiden 3—5 kg råvara. Även
andra arter, ss. H. dis’color, H. Benthamia’na och
H. guyane’nsis, lämna en användbar
kautschukmassa. Fröna av H. brasiliensis innehålla c:a 42%
— 393 —
— 394 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
