Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heydrich, Reinhard - Heyduk, Adolf - Heye, Wilhelm - Heyerdahl, Hans - Heyermans, Herman - von Heyking, Elisabeth - Heym, Georg - Heyman, 1. Elias - Heyman, 2. Hugo (industriman) - Heyman, 3. James
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEYMAN
H. Heyerdahl: Svart-Anna, 1887. Nasjonalgalleriet,
Oslo.
ett attentat och avled efter några dagar. Som
hämnd för hans död vidtog Hitler grymma
repressalier. S.Br.
Heyduk [häi’dok], Adolf, tjeckisk diktare (1835
—1923). H. gav sitt värdefullaste inom lyriken,
där han anslöt sig till folkvisan. Bland hans talrika
diktsaml. märkas ”Skogsblommor” (1873),
”Bortblåsta blad” (1886) m.fl. — Litt.: Monogr. på
tjeckiska av F. Tichy (1915).
Heye [håi’a], Wilhelm, tysk militär (f. 1869),
officer vid inf. 1889, var vid 1 :a världskrigets
utbrott överstelöjtnant och stabschef vid
arméavdelningen v. Woyrsch, blev 1916 överste och
1918 chef för operationsavd. i högsta
krigsled-ningen. Efter kriget inträdde H. i riksvärnet, blev
1921 generalmajor, 1926 general av inf. och 1928
generalöverste. Han var 1926—30 chef för
riksvärnet.
Heyerdahl [häi’-], Hans Olaf Halvor, norsk
målare (1857-—1913), stod samtidens friluftsmåleri och
naturalism nära men var också starkt påverkad av
äldre klassiska mästare. Bland hans verk märkas
”Adam och Eva utdrivas ur paradiset” (1877),
”Döende barn”, inköpt av franska staten, ”Arbetarens
död”. Från 1880-talet märkes ett flertal utmärkta
strandbilder med sol och nakna klippor. Mindre
lyckad var H. i den symboliska fantasikonst han
stundom utövade. H. är representerad i Göteborg
och Stockholm. M.Bjn.
Heyermans, Herman, skriftställare, se
Heijer-mans.
von Heyking [häi’-], Elisabeth, född
Flem-ming, tysk författarinna (1861—1925), nådde en
stor publiksuccé med romanen ”Briefe, die ihn nie
erreichten” (1902; sv. övers. 1903) och gav senare
ut noveller, ss. ”Der Tag anderer” (1905), ”Tschun”
(1914; sv. övers, s.å.) och ”Das vollkommene
Glück” (1920).
Heym [håim], Georg, tysk författare (1887
—1912). H. tillhörde en gammal schlesisk
präst-och ämbetsmannasläkt, utbildade sig till jurist och
fick anställning i Berlin; under skridskoåkning
drunknade han. Påverkad av Baudelaire och
Rimbaud blev H. trots sin korta verksamhet som
diktare en betydelsefull föregångare till den tyska
expressionismen, uppmärksammad även utanför
sitt hemland. Inspirerad av sina intensiva
upplevelser av den moderna storstaden återgav H.,
bestämd av sin djupa livsångest, sina djärva
visioner av det hemska och hårda i människolivet i
fast formade strofer, som påverkats av Stefan
George; han kände i förväg den katastrof, som
skulle gå över mänskligheten, 1 :a världskriget.
H:s produktion finns samlad i diktböckerna ”Der
ewige Tag” (1911) och ”Umbra vitae” (1912),
postumt utg., och novellsaml. ”Der Dieb” (s.å.).
”Gesammelte Gedichte” med inledn. av C. Seelig
(1947)- E-
Heyman [hej’-]. 1) Elias H., läkare (1829—
89), med. lic. 1857, med. dr 1877 i Lund (”Studier
i allmän helsovård, grundade på Göteborgs
mor-talitets-förhållanden”), var praktiserande läkare i
Göteborg 1862—78, blev 1878 prof, i allmän
hälso-vårdslära vid Karolinska inst. (den första svenska
professuren i hygien). H. publicerade i facktidskr.
talrika uppsatser rörande hygien.
2) Hugo Max H., den föreg:s kusins son,
industrimän (f. 18/e 1881), idkade praktisk
studieverksamhet vid verkstäder i Sverige och i
utlandet, examinerades 1909 från Chalmers tekniska
inst. och var 1909—11 anställd vid Atlas Diesels
utlandsavd. i Stockholm. H. kom 1911 till
Göta-verken, där han 1938 blev v. verkst. dir. och 1945
—47 var verkst. dir. efter H. Hammar, till vars
innersta krets av medarbetare han hört under en
lång följd av år, främst som ledare av
Götaver-kens inköps- och försäljningsrörelse. A.Lg.
3) Ernst James H., den föreg:s bror,
gynekolog (f. 13/n 1882), med. dr 1918, doc. i
gynekologi vid Karolinska inst. s.å., läkare vid
Radiumhemmets gynekologiska avd. 1915; prof:s namn
1938. H. har på grundval av G. Forssells
undersökningar utvecklat
tekniken vid
radiumbehandling av kräfta
i de kvinnliga
under-livsorganen samt
genom sin
behandlings-metodik nått
läknings-resultat vid dessa
sjukdomar, som överträffa,
vad kirurgien på detta
område kan prestera.
På gr. av hans
arbeten har också
strålte-rapien på detta
område i Sverige nått en
dominerande ställning.
Bland hans skrifter märkes främst ”Die
Radium-behandlung des Uteruskrebses” (i ”Archiv für
Gynäkologie”, 1918). H:s verksamhet har i hög
grad bidragit till den svenska radiologiens
internationella anseende. L-Eg-
— 401 —
— 402 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
