Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heyst - Heyward, Du Bose - Heywood - Heywood, John - Heywood, Thomas - Hf (kemi) - HFI - Hg (kemi) - hg - H.H. - Hiang- - Hiatus - Hiawatha - Hibaldeha - Hibbert, Robert - Hibbing - Hibernakel - Hibernation - Hibernia (Irland) - Hibernia (fjärilar) - Hibernicus - Hibiscus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIBISCUS
Heyst [héist], flaml. Heyst-aan-See, fra. Heyst
sur Mer, badort i prov. Västflandern, Belgien, vid
kusten av Nordsjön, n.ö. om Zeebrügge; 7,423 inv.
(1947).
Heyward [héi’Qad], Du B o s e, amerikansk
författare (1885—1940), född i Charleston, South
Carolina, där han till 1915 arbetade som
kontrollör vid ett skeppsvarv och i försäkringsbranschen.
H. fick här tillfälle att komma i intim kontakt
med negrerna, för vilka han arbetat socialt och
vilka han som förf, på ett sakkunnigt och
för-ståendefullt sätt skildrat. Han debuterade 1922
med ”Carolina chansons”, en saml. dikter med
motiv ur South Carolina-negrernas liv och
föreställningsvärld, utg. jämte Hervey Allen. Bland
H:s följ, skrifter märkas diktsaml. ”Skylines and
horizons” (1924) och ”Jasbo Brown and
selec-ted poems” (1931) samt romanerna ”Porgy”
(1925; sv. övers. 1930), dramatiserad och
omarbetad till opera, ”Porgy and Bess”, tonsatt av
G. Gershwin, ”Angel” (1926), ”Mamba’s
daugh-ters” (1929), ”Peter Ashley” (1932) och
”Star-spangled virgin” (1939). E.
Heywood [héi’Qod], stad i grevskapet
Lanca-shire, England, n. om Manchester; 25,290 inv.
(1938). H. har bomullsindustri, fabriker för
mekaniska vävstolar, masugnar, kemisk industri
samt fabriker för järnvägsvagnar. Kolgruvor i
närheten.
Heywood [héi’Qod], John, engelsk författare
(1497?—1580?), blev efter studier i Oxford anställd
vid Henrik VIH:s hov. Som diktare är han känd
genom ett stort antal epigram och framför allt
genom sina sex interludes (mellanspel), de äldsta
bevarade alster av detta slag, ett slags mellanting
mellan medeltidsmoraliteter och moderna farser.
Ämnena hämtade han ur vardagslivet el. från
skämtsamma anekdoter. Som hans bästa stycke
räknas ”The play of the wether” (1533). Stil
och komposition sakna ej förtjänster, men
skämtet är vanl. av grövsta slag. Hans ”Dramatic
writings” utgåvos av J. S. Farmer 1905. Stn.
Heywood [héi’Qod], Thomas, engelsk
författare (o. 1575—1648). Själv skådespelare och
teaterman besatt H. en levande insikt i dramats
möjligheter. Ett 40-tal stycken av H. äro bevarade. I de
flesta visar han sig som den sympatiske skildraren
av engelsk vardag med stark, realistisk
individua-liseringsförmåga. Hans bästa stycken äro ”A woman
killed with kindness” (1603) och ”The English
traveller”. Temat är i bägge den otrogna hustrun.
H. skrev ett intressant arbete om
skådespelarkonsten, ”Apology for actors” (1612). — Litt.: O.
Cromwell, ”T. H.” (1928). A.Pn.
Hf, kemiskt tecken för (1 atom) hafnium.
HFI, förk. för Hemmens forskningsinstitut.
Hg, kemiskt tecken för (1 atom) kvicksilver,
hg, förk. för hektogram.
H.H., förk. för bl.a. Hans Helighet (om påven),
Hans (Hennes) Höghet (om furstliga personer),
Hans Högvördighet (om biskopar), Högädle Herr(e);
förr även på gravstenar förk. för Här hvilar.
Hiang- [xiau’-], i kinesiska namn, se Siang-,
Hia’tus (lat., eg. gap, klyfta). 1) Arkeol. H.
benämndes den lucka i utvecklingen, som man länge
trodde sig spåra mellan den paleolitiska och den
neolitiska stenåldern. Vanl. tänktes urbefolkningen
ha följt den vid klimatets förmildring mot n.
bortdragande renen; i det helt el. delvis folktomma
landet skulle senare indoeuropéerna ha invandrat
från Orienten. Den långvariga striden om h. bilades
genom upptäckten av den mesolitiska stenåldern.
2) Metr., sammanträffandet av två vokaler i
slutet av ett och början av ett annat ord. H. undveks
i antik vers bl.a. genom utstötande (elision) av
slutvokalen el. genom kontraktion.
Hiawatha [håiaQåJra] (Haion hwa tha, ”han gör
floder”), indiansk reformator av mohawkernas
stam, vars verksamhet kulminerade o. 1570. H.
omfattade pacifistiska tänkesätt och samlade bl.a.
de tvistande irokesstammarna till ”de fem
nationernas förbund” — som det troddes genom
övernaturlig makt. H., som var en upphöjd karaktär
och framsynt statsman, omhändertogs snart av
legendbildningen och tillskrevs gärningar, som
tidigare ansetts utförda av irokesernas främsta
gudom. I denna gestalt förhärligades han av
Longfellow, som i sitt berömda epos ”Hiawatha”
fritt omdiktat algonkinernas mytvärld. ErM.
Hibaldeha, pseud. för förf., hertig Henrik
Julius av Braunschweig.
Hibbert [hibb’at], Robert, engelsk köpman
(1770—1849), donerade en fond för föredrag 1
religionshistoria, H. lectures, sedan 1902
offentliggjorda i ”The Hibbert Journal”. 1878 höll Max
Muller de första H. lectures.
Hibbing, gruvstad inom Mesabi Range,
järnmalmsfält i n. Minnesota, USA, c:a 150 km n.v.
om Duluth; 16,385 inv. (1940).
Hiberna’kel (av lat. hiberna’culum, vintertält, av
hibernare, övervintra), till övervintring och
förökning tjänande knopp, som förekommer hos
vattenväxter, t.ex. biåsörten. H. lossnar från
moderväxten, har klotrund, äggformig el. cylindrisk
form och består av en förkortad stam med därpå
sittande blad, vilka äro på särskilt sätt
metamor-foserade.
Hibernatio’n (lat. hiberna’tio, liggande i
vinterkvarter, av hiber’nus, vinterlig), om djur:
vintersömn*.
Hiber’nia, latinskt namn på Irland.
Hiber’nia, fjärilsläkte, se Lindmätare.
Hiber’nicus, -a, -um (lat., av Hibernia, Irland),
artnamn på växter och djur, först kända från
Irland.
Hibis’cus, tropiskt släkte av fam. kattostväxter
med o. 200 arter, örter, buskar el. träd med oftast
ensamma, i bladvecken sittande, stora, vackra
blommor. I Sydeuropa växa 2 ettåriga, 30—60 cm höga
örter, H. ros’eus med röda och H. Trio’num med
gula blommor, vilka som prydnadsväxter vunnit
stor spridning. Mest bekant och odlad är H.
ro’sa-chine’nsis, ibisros, kinesisk ros, som hör
hemma i Kina och har vackra, röda, gula el. vita
blommor. Bastfibrerna av H. cannabi’nus, en i
Afrika och Främre Indien inhemsk, inom
tropikerna mycket odlad, i-årig, intill 3 m hög ört
med om vanlig hampa påminnande blad och gula
blommor, lämna ett fint, vitt el. vitgrått
spånads-material, gambohampa, javajute, varjämte växtens
unga blad användas som grönsaker och fettet (o.
25 °/o) av de oljerika fröna till matberedning. Den
i Transkaukasien inhemska, intill 3 m höga busken
H. syri’acus, med olikfärgade, mest lila el. röda
— 405 —
— 406 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
