Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hieizan - Hiel, Emanuel - Hiemalis - Hien-feng - Hieracium - Hierapolis (Bambyke, stad i Syrien) - Hierapolis (stad i Frygien) - Hierarki - Hieratisk - Hierl, Konstantin - Hierochloë - Hieroduler - Hierofant - Hieroglyfter - Hieroglyf-orm - 1. Hieron I (grekisk furste i Syrakusa på Sicilien) - 2. Hieron II (grekisk furste i Syrakusa på Sicilien) - Hieronymos (Sicilien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIERONYMOS
brände 1571 alla templen på H. och dödade
prästerna. Blott ett fåtal tempel ha sedan
återuppbyggts. B.K.
Hiel [hil], Emanuel, flamländsk skald (1834
—99), 1867 prof, vid konservatoriet i Bryssel, en
av förkämparna för den flamländska rörelsen; av
betydelse äro hans kantater och oratorier, bl.a.
”De wind” (1864), ”De Schelde” (1867). H:s
”Vol-ledige dichtwerken” utkommo 1885 i 3 bd.
Hiema’lis, -e (av lat. hiems, vinter), artnamn på
växter, som växa el. blomma under vintern, och
på djur, t.ex. insekter, som uppträda på snön el.
visa sig i bebyggda trakter under vintern.
Hien-feng føiänn’-], kinesisk kejsare, regerade
1851—61, 4:e son till kejsar Tao-kuang. H. var
en svag och oduglig regent, under vilkens tid
Kina led av det fruktansvärda Tai-ping-upproret och
utkämpade två krig med England (se Kina,
historia). Som flykting under det senare dog H.
i Jehol.
Hiera’cium, bot., se Fibblesläktet.
Hiera’polis (grek., till hieros’, helig, och pol’is,
stad), namn på staden B a m b y k e (syr.
Ma-bog) i n. Syrien c:a 25 km s.v. om Eufrats
förening med Sadjur, huvudstad i landskapet
Kyrrhestike, av Seleukos I (o. 300 f.Kr.) kallad
H. som ett centrum för den syriska gudinnan
Atargatis’ kult (jfr Derketo).
Hiera’polis (se föreg. art.), stad i Frygien vid
Lykos, varav ruiner finnas bevarade vid det nuv.
Pambuk Kalessi. H. var centrum för kulten av
gudamodern Leto och omtalas i NT (Kol. 4:13)
som säte för en kristen församling.
Hierarki’ (grek. hierarchi’a, till hieros’, helig, och
ar’chein, leda, anföra), kyrkosystem, kännetecknat
av ett i skarpt skilda rangklasser organiserat
prästerskap, ofta med krav på inflytande även i
världsliga angelägenheter; själva prästerskapet i ett
dylikt kyrkosystem; i överfört bruk om andra
system med sträng rangskillnad och krav på sträng
lydnad mot förmän, t.ex. militärhierarki.
Hiera’tisk (av grek, hieratikos’, prästerlig, helig),
som hör till den religiösa kulten. — Hieratisk
skrift, se Egyptisk skrift, sp. 75. —
Hieratisk stil, en av kulten präglad och av den
beroende, gammaldags högtidlig och avmätt konst,
d.v.s. vad som huvudsaki. utmärker den arkaiska
konsten (se Grekisk konst), som därför stundom
kallas h.
Hierl [hi’rl], Konstantin, tysk politiker (f.
1875), kapten i generalstaben 1908, lärare vid
krigsakad., under i:a världskriget stabschef vid
en bayersk armékår, 1919 ledare för frikåren
”Detachement Hierl”. H. tjänstgjorde 1921—24 i
riksvärnsministeriet, tog 1924 avsked som överste,
blev 1929 2:e ledare för nazistpartiets
organisatoriska avd. i München med uppgift att förestå
uppbyggandet av Arbetstjänsten. Han blev 1930
led. av riksdagen och 1934 statssekr. för
Arbetstjänsten. I aug. 1943, då Arbetstjänsten
avskildes från inrikesministeriet som särskilt
ministerium, fick H. rang av riksminister. Sedan hans
förhållanden undersökts av en
denazifieringsdom-stol efter 2:a världskriget, kunde han skaffa sig
en mindre post i affärslivet. [Arrh.JS.Br.
Hieroch’loe (Hieroch’loa), se Myskgrässläktet.
Hierodu’ler (till grek, hieros’, helig, och dulos,
slav) kallades i antiken tempeltjänare av båda
könen, förrättande till kulten hörande lägre
sysslor. I sht nyttjas ordet om de slavinnor, som
stodo i den med vissa, särsk. orientaliska, kulter
förenade tempelprostitutionens tjänst. Av sistn.
slag voro h. (över 1,000 till antalet) vid Afrodites
tempel i Korint, besjungna av Pindaros.
Hierofant’ (till grek, hieros’, helig, och fal’nein,
visa), ”förevisare av det heliga”, titel för de
eleu-sinska mysteriernas överstepräst, liksom ämbetet
ärftlig inom eumolpidernas släkt.
HieroglyTer (till grek, hieros’, helig, och glyf’ein,
inrista), urspr. de antika förf:s beteckning för den
monumentala gammalegyptiska bildskriften (se
Egyptisk skrift), numera även om andra liknande
skriftsystem, t.ex. hettiternas och de
mellanamerikanska folkens bildskrifter.
Hieroglyf-orm, art av underfam. pytonormar*.
Hi’eron (lat.; grek. Hier’on), grekiska furstar i
Syrakusa på Sicilien.
1) Hieron I (d. 467 f.Kr.), bror till Gelon.
Då denne o. 485 f.Kr. erövrat Syrakusa och
flyttat sitt residens dit, överlämnade han regeringen
i fädernestaden Gela åt H., som sedan också
efterträdde honom som härskare (tyrann) i Syrakusa
(478 f.Kr.). H. fortsatte Gelons syrakusanska
stormaktspolitik på ett lysande sätt. Han
uppträdde med framgång som de västgrekiska
städernas beskyddare, och då Kyme hotades av
etruskerna, tillfogade han dessa 474 f.Kr. ett
förkrossande nederlag, som blev inledning till den
etruskiska maktställningens tillbakagång över
huvud taget. Syrakusa.pryddes med praktfulla
byggnadsverk, och vid H:s hov samlades de främsta
diktarna i hela den grekiska världen, bl.a.
Aischy-los och Pindaros. Den senare har förhärligat
honom i ryktbara bevarade dikter. Han
efterträddes av brodern Thrasybulos. K.H.
2) H i e r o n II (d. 215 f.Kr.) hade som
syra-kusansk officer utmärkt sig i kriget mellan kung
Pyrrhos och Kartago (278—276 f.Kr.). Då
förhållandena på Sicilien efter Pyrrhos’ avtåg blevo
mer och mer anarkiska genom mamertinernas
skräckregemente, utropades slutl. H. 269 f.Kr. till
statsledare av de syrakusanska trupperna. Efter
en lysande seger över mamertinerna 264 f.Kr.
antog H. titeln ”konung av Sicilien”, men hans
ställning var i själva verket beroende av hur
förhållandet mellan Kartago och den nya
stormakten Rom skulle utveckla sig. Sedan i:a
puniska kriget s.å. brutit ut, stod H. först på
kartagernas sida men anslöt sig 263 till romarna och
förblev sedan hela sitt liv deras trogne
bundsförvant och fick behålla s.ö. delen av Sicilien. H:s
ställningstagande fick avgörande betydelse för
Roms krigföring och seger i I :a puniska kriget,
och ännu under 2:a puniska krigets första skede
hindrade H:s konsekventa romarvänlighet
kartagerna från att till fullo utnyttja Hannibals segrar.
H. var i realiteten Roms vasall, men Syrakusa
upplevde under hans långa och kloka regering
ännu en lysande storhetstid, då bl.a. Arkimedes
verkade där. Liksom Hieron I gynnade han konst
och diktning och har hyllats av Theokritos. H.
efterträddes av sin sonson Hieronymos. K.H.
Hiero’nymos, härskare (tyrann) i Syrakusa på
— 413 —
— 414 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
