Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hildinger, Alf - Hilditch, Jacob - Hildur - Hilfeling, Carl Gustaf Gottfrid - Hilferding, Alexander Fjodorovitj - Hilferding, Rudolf - Hilfspolizei - Hilker, Georg - Hilkia - Hilkier, Knud Ove - Hill, 1. Carl Johan - Hill, 2. Carl Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HILL
H. har ivrigt deltagit i det frivilliga
folkbildningsarbetet och i det samnordiska arbetet samt
verkat inom nykterhetsrörelsen, bl.a. sedan 1939
som ordf, i Sveriges lärares nykterhetsförbund.
H. har bl.a. utg. ”Psykologi” (1922, 3 uppl.
1948), ”Folkskolepedagogik” (1923, 4 uppl. 1944),
”Moralisk fostran” (1925), ”Logikens grunder”
(1926), ”Grundlinjer för
modersmålsundervis-ningen” (1947). E.Bng.
Hilditch [-dic], Jacob, norsk författare och
journalist (1864—1930), vann stor popularitet
genom skildringar av livet bland småfolket i
öst-ländska bygder och småstäder och bland sjömän
(”Samlede fortællinger”, 7 bd, 1908—18) samt sina
tidn.-kåserier, delvis samlade i ”Trangviksposten”
(1900, 1901 och 1907), en norsk motsvarighet till
”Grönköpings veckoblad”.
Hildur, kvinnonamn, se Hild.
Hil’feling, Carl Gustaf Gottfrid,
tecknare (1740—-1823), fick sin huvudsakliga utbildning
av sin mor, miniatyrmålarinnan Anna Maria H.,
f. Lange (1714—83), var verksam ett tiotal år som
kungl. dansk antikvitetsritare och bereste på
danske kungens bekostnad Skåne och Blekinge för att
avteckna fornlämningar, särsk. arkitektur. 1788—
1801 hade H. en liknande befattning hos Per Tham
till Dagsnäs. Dagböcker med anteckningar och
ritningar från s. Sverige förvaras på Kungl. bibi.,
Stockholm. G.V.
HiTferding, Alexander Fjodorovitj,
rysk ämbetsman och författare (1831—72), utgav
ett rikhaltigt material av gamla hjältesånger
(by-linor), av H. upptecknade hos allmogen i
nordligaste Ryssland. Inspirerad av slavofila idéer
sysslade H. även med slaviska folks äldre historia.
HilTerding, Rudolf, tysk politiker (1877—
1941). H., som var av judisk börd och till 1920
österrikisk medborgare, var urspr. läkare. 1907
inträdde han i red. av ”Vorwärts” (dess chefred.
1907—15) och ansågs som en av
socialdemokraternas ledande publicister. Under 1 :a världskriget
intog han en pacifistisk hållning, slöt sig 1918
till de oberoende socialisterna men arbetade senare
för deras återförening med moderpartiet. H. blev
medl. av dettas förtroenderåd och
riksekonomirå-det, deltog som en av partiets förnämsta
finansexperter i Genuakonferensen 1922 och var
finansminister under Stresemann aug.—okt. 1923, varvid
han förgäves sökte stävja inflationen genom bl.a.
skärpt beskattning, vilket tillika med de borgerligas
oro inför den revolutionära aktiviteten ledde till
hans avgång. Sin post som finansminister under
Müller juni 1928—dec. 1929 måste han lämna på
gr. av inre splittring inom partiet. Efter Hitlers
makttillträde flydde han till utlandet och uppehöll
sig bl.a. i Tjeckoslovakien och Frankrike. Då han
1941 utlämnades till Tyskland av Vichyregeringen,
begick han självmord. G.Lbg.
HiKfspolizei [-tsai] (ty., hjälppolis), se HIPO.
Hilker, Georg Christian, dansk målare (1807
—-75), utförde jämte andra dekorationsuppdrag
tills, med C. Hansen dekoreringen av förhallen i
Köpenhamns univ.
Hilki’a (hebr., ”Jahve är min del”), överstepräst
i Jerusalem vid tiden för Josias* reformation och
den, som i 2 Kon. 22:8 säger sig i Herrens tem-
K. O. Hilkier: Golgata, 1926—27. Gustavskyrkan,
Köpenhamn.
pel ha funnit den lagbok, vilken lades till grund
för kultreformeringen. H. torde ha lett de
prästerliga reformsträvandena.
HiFkier, Knud Ove, dansk målare (f. 1884).
H:s studier vid Kunstakademiet 1902—07 leddes
av Viggo Johansen, vars dämpade färgsyn
påverkade hans första produktion, ss. de 1908 och
1909 utställda, ömsint utförda och karakteriserade
porträtten av föräldrarna. Intresset för
modellernas psykologi dröjde kvar i många senare
porträtt, även sedan H. o. 1920 börjat arbeta med
bredare, klangfullare färgverkningar; en bild av
impulsivt spelande ögonblicksliv, med både
godmodighet och lune, är sålunda porträttet av prof.
Victor Kuhr, som fångats i en munter pratstund
(1934). Men H. har målat andra ting, t.ex.
fri-luftsmotiv, köksinteriörer och religiösa
kompositioner, där den harmoniska uppbyggnaden av
form och färg är ledande. Ett huvudarbete med
ganska symmetriskt linjespel är den stora duken
”Golgata” (1926—27) i Gustavskyrkan,
Köpenhamn, där förgrunden upptages av en pietä-grupp,
gripande genom sin frasfria framställning av den
döde Kristus. Till favoritmotiven höra nakna,
kvinnliga modeller i friluft mot grönska med ett
rikt spel av sol och skugga, som återgivits med
livfullt borstande, bred pensel. H. hör till
Char-lottenborgs-utställarna. — Litt: Ch. Rimestad,
”K. O. H.” (1936). H.Ge.
Hill. 1) Carl Johan Danielsson H.,
matematiker (1793—1875), prof, i fysik vid Teknologiska
inst. i Stockholm 1827, prof, i matematik i Lund
1830—70. H. utövade en stor vetenskaplig
förf.-verksamhet huvudsaki. inom matematiken, där
hans viktigaste arbete är ”Matheseos fundamenta
nova analytica” (1848), vilket dock på gr. av
en svårtillgänglig form och ett originellt
beteck-ningssätt är föga känt.
2) Carl Fredrik H., den föreg:s son,
målare (1849—1911), vann under sin själshälsas kort
tillmätta tid föga erkännande, glömdes bort under
en lång sjukdomsperiod och blev först ett par
decennier efter sin död allmänt uppskattad som
— 433 —
— 434 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
