Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hiroshima - Hirota, Koki - Hirpiner - Hirs, hirssläktet - Hirsau - Hirsch, 1. Abraham - Hirsch, 2. Isaac - Hirsch-Pauli, 3. Hanna - Hirsch, 4. Axel - Hirsch, Samson Raphael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIRSCH
betong ha dock kunnat åter iståndsättas.
Platsen för bombfällningen markeras av ett ”fredens
torn” och flera kapell i en parkanläggning. —
Litt.: J. Hersey, ”H.” (1946). P.
Hirota, K o k i, japansk diplomat och politiker
(1878—1948), gjorde diplomatisk karriär och var
minister i Haag, innan han 1930 sändes som
ambassadör till Moskva, där han kvarblev till
1932. I sept. 1933 blev H. utrikesminister under
Saito, vilket innebar en skärpning av Japans
politik, då H. företrädde en ytterligtgående
nationalistisk riktning. H. kvarblev som
utrikesminister under Okada 1934—36 och blev efter
en militärkupp i febr. 1936 själv
ministerpresident. H. kunde ej, trots försök att vinna de
politiska partierna, i parlamentet genomdriva
sina vittgående äskanden på anslag till militära
ändamål och avgick i jan. 1937. Från juni s.å.
till maj 1938 var han ånyo utrikesminister under
Konoye. Efter Japans kapitulation i 2:a
världskriget ställdes H. inför allierad domstol, dömdes
skyldig till brott mot freden och
krigsförbrytelser samt avrättades. B.
Hirpi’ner (lat. Hirpi’ni), samnitisk folkstam i s.
Samniums bergstrakter, mellan apuliska och
kam-panska slätterna. H. tillhörde urspr. det
samni-tiska förbundet men utbrötos efter Pyrrhoskriget
ur detta (o. 270 f.Kr.) och bildade en egen
sammanslutning i förbund med Rom. Efter slaget
vid Cannae 216 f.Kr. avföllo de till Hannibal,
vilket efter dennes nederlag ledde till
inskränkningar i självständighet och område. I de italiska
bundsförvanternas uppror 90 f.Kr. (jfr
Bundsförvantkrigen 3) spelade h. stor roll men besegrades
89 av Sulla. De blevo därefter romerska
medborgare och försvunno som självständigt folk. K.H.
Hirs, hirssläktet, PaPnicum, släkte av fam.
gräs, omfattande o.
500 arter med små,
avrundade småax,
innehållande en
enda, av hårda,
glänsande agnar
omsluten frukt och
med utbredning i
tropikerna, en del
även i tempererade
zonerna. Flera
arter äro viktiga
kulturväxter. Vanlig h., v i p p h i r s
{P. milia’ceum),
sedan förhistorisk tid
i kultur, har
lång-skaftade, i gles,
hängande vippa
anordnade småax och
härstammar
möjligen från Ostasien,
där den allmänt
odlas, liksom i Kina, Japan, Sydryssland och
Rumänien. Arten har anträffats vid schweiziska
pålbyggnader från yngre stenåldern och i
Norden från bronsåldern. Till h. hör även g u i n e
a-gräs {P. altis/imum), ett i tropiska Afrika
inhemskt, ända till 3 m högt gräs, vilket odlas
Två former av vanlig hirs.
som foderväxt i tropikerna, särsk. Amerika.
Jfr Andropogon, Digitaria, Durra, Echinochloa,
Eleusine, Grönhirssläktet, Negerhirs och
Paspa-lum. [G.]W.
Hirsau [-zåu], kurort i Württemberg, vid
floden Nagold 30 km v. om Stuttgart; 1,240 inv.
(I933)- H- var fordom berömt för sitt
benediktin-kloster (från o. 830) och sina talrika kyrkor, av
vilka nu blott sparsamma rester återstå.
Aure-liuskyrkan och Peter-Paulskyrkan voro de äldsta
(av den senare är västpartiet bevarat).
”Hirsau-gruppen”, vars arkitektoniska system bildats efter
det äldre Cluny, har korparti med tre parallella
absider, svarande mot kyrkans tre skepp, som
uppbäras av enkla kolonner med tärningkapitäl.
Mittskeppet är flattäckt; västpartiet är högt
uppbyggt med kapell el. loge över förhallen, som
flankeras av två fyrkantiga torn. P.;E.W.
Hirsch. 1) Abraham (Abram) H.,
musikförläggare (1815—1900), skötte sedan 1830 östergrenska
musikhandeln i Stockholm, vilken även omfattade
lånbibliotek och förlag och som från 1837 gick i H:s
namn. H. var en av stiftarna av Musikaliska
konstföreningen (1860) och deltog i bildandet av Svenska
bokförläggarföreningen. Musikhandeln inköptes 1874
av J. Bagge, under det att instrumenthandeln 1880
övergick till sonen Ivar H. (1856—92) och
förlaget 1884 till sonen Otto H. (1858—1945). H.
har utg. verk av bl.a. I. Dannström, I. Hallström,
J. A. Josephson, H. Kjerulf, A. F. och O.
Lindblad, E. Sjögren, W. Stenhammar, A. Söderman,
G. Wennerberg (”Gluntarne”); även
manskörsamlingar (”Från Odinslund och Lundagård”,
”Studentsången” m.fl.). F.Sl.
2) Is aa c David H., den föreg:s brorson,
affärsman, filantrop (1843—1917), förtjänade en
betydande förmögenhet främst som förlagsman
åt olika byggnadsföretag i Stockholm och blev
ett av huvudstadens mest kända original.
Större delen av sin förmögenhet, c:a 5 mkr,
donerade han till Stiftelsen Isaac Hirschs
minne, som sedan starten 1920 berett hederliga
och behövande personer, vilka i minst 5 år varit
mantalsskrivna i Stockholm, bostäder i f.n. o.
400 lägenheter till väsentligt lägre hyror än de i
allmänna marknaden gängse. Th.
3) Hanna H.-P a u 1 i, dotter till H.i),
konst-närinna (1864—1940), se Pauli.
4) Axel Morris H., brorson till H.2),
fat-tigvårdsexpert (f. 15/s 1879), fil- kand, i
Uppsala 1903, led. av Folkbildningsförbundets
överstyrelse 1904—11, red. för ”Folkbiblioteksbladet”
1903—11, sekr. i Svenska fattigvårdsförbundet 1909
—22, dess ledare 1918. Efter Svenska
fattigvårds-och barnavårdsförbundets bildande 1925 var H.
dettas dir. till 1936. Han var 1910—26 utg. av
förbundets tidskr., som efter 1926 bar namnet
”Tidskr. för fattigvård o.a. hjälpverksamhet”. H.
är ordf, i stiftelsen Isaac Hirschs minne m.fl.
filantropiska företag. Han har utg. ”Levande och
bortgångna” (1943). [T.Er]A.E.
Hirsch, Samson Raphael, tysk teolog (1808
—88), rabbin i Frankfurt a.M., den tysk-judiska
ortodoxiens centrum. H. var motståndare till den
judiska reformrörelsen men delade med denna
uppfattningen, att judarna äro ett trossamfund,
— 485 —
— 486 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
