Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hirsch, Samson Raphael - Hirsch, Samuel - Hirsch, August - Hirsch, Moritz - Hirsch, Max - Hirsch, Johan - Hirsch, Charles Henry - Hirsch, Emanuel - Hirschauer, Auguste Édouard - Hirschberg - Hirschberg, Julius - Hirsch-Dunckerska fackföreningsrörelsen - Hirschfeld, Christian Cajus Laurenz - Hirschfeld, Otto - Hirschfängare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIRSCH
ej en nation. GT och Talmud ägde enl. H. för
alla tider gällande auktoritet.
Hirsch, Samuel, tysk-judisk religionsfilosof
(1815—89). Formellt och metodiskt i nära
anslutning till Hegels religionsfilosofi kommer H. i sitt
verk ”Religionsphilosophie der Juden” (1842) dock
till en från denne rätt avvikande uppfattning om
religionens väsen. För H. är sålunda religionen
icke blott innesluten i föreställningens
ofullkomliga form utan därutöver som ren känsla identisk
med filosofiens spekulativt härledda sanningar. Den
som uppnått den sedliga, d.v.s. konkreta, frihetens
stadium och därigenom identifierat mänsklig och
gudomlig vilja, förmår också att fatta den religiösa
sanningen i dess absoluta innehåll, en aktiv
religiositet, vari H. ser judendomens speciella
funktion. H.Wsn.
Hirsch, August, tysk läkare (1817—94), med.
dr 1843 på en avh., som blev grundläggande för
den geografiska och historiska patologien,
kallades 1863 till prof, i Berlin och var 1873—74 medl.
av såväl den tyska som den internationella
kolerakommissionen. H. har desutom utg. ett flertal
värdefulla arbeten över medicinens historia.
Hirsch, Moritz, baron, tysk filantrop (1831—
96), tillhörde en judisk bankirsläkt och förtjänade
på bankrörelse i Bryssel och Paris samt på
järnvägsanläggningar i Turkiet, Ryssland och
Österrike en väldig förmögenhet, som han mestadels
använde till olika judiska välgörande ändamål, i
sht yrkesskolor i Galizien och USA samt främjande
av judisk kolonisation i Argentina, för vilket syfte
H. 1891 grundade Jewish Colonization Association
(ICA), som av honom efter hand erhöll 180 mill.
francs. C.V.J.
Hirsch, M a x, tysk socialpolitiker (1832—1905).
Under studieresor i England och Skottland lärde
H. känna den engelska fackföreningsrörelsen och
sökte jämte F. Duneker efter hemkomsten 1868
skapa en tysk motsvarighet. Den Hirsch-Dunckerska
fackföreningsrörelsen var liberalt och nationellt
färgad och förlorade åtskilligt av sin betydelse,
sedan socialistlagen 1890 upphävts. H. tillhörde
1877—93 riksdagen och anslöt sig till
framstegspartiet. Han var en av stiftarna av Verein für
Sozialpolitik. H. utgav ett flertal socialpolitiska
skrifter. T.Er.
Hirsch, Johan Leuthäuser, norsk
lantbruks-lärare (1843—1923). Efter agronomexamen 1865
upprättade H. 1871 egen lantbruksskola på
Jöns-berg, blev 1895 dir. för Den höyere landbruksskole
i Aas samt var 1898—1904 dir. för den där
upprättade Landbrugshöyskolen. H. ivrade
framgångsrikt för renavel av de lokala kreatursraserna och
-stammarna samt deras förbättring genom urval.
Hirsch [irj], Charles Henry, fransk
författare (f. 1870), debuterade som lyriker med
”Légendes naives” (1894) och ett par s.k.
dramatiska poem (1895, 1897) men övergick vid
sekelskiftet till prosan och har sedan dess utg. ett
10-tal novellsaml. och bortåt 40 romaner. Han
har även framträtt som dramatiker. H. är en
eklektiker, som med samma talang anslår
romantikens och naturalismens strängaspel. — Litt.:
F. Carco, ”C.-H. H.” (1914).
Hirsch, Emanuel, tysk teolog (f. 1888),
prof, i kyrkohistoria i Göttingen 1921, lärjunge
till K. Holl. H. ägnade sig först åt studiet av
den tyska idealistiska filosofien (särsk. Fichte)
i dess förhållande till kristendomen, vidare har
han behandlat reformationens idéhistoria och är
dessutom framstående kännare av S.
Kierke-gaard. Av H:s rikhaltiga produktion må bl.a.
nämnas ”Fichtes Religionsphilosophie” (1914),
”Die Theologie des Andreas Osiander” (1919),
”Der Sinn des Gebets” (1921; sv. övers. 1930),
”Die idealistische Philosophie und das
Christen-tum” (1926), ”Kierkegaard-Studien” (2 bd, 1930
—33), ”Die Umformung des christlichen
Den-kens in der Neuzeit” (1938) och ”Das Wesen
des Christentums” (1939). H. tillhörde från 1933
de s.k. ”tyska kristna”. R.Br.
HiPschauer, Auguste É d o u a r d, fransk
militär (f. 1857), officer vid ingenjörvapnet 1878,
överste 1909, brigadgeneral 1912 och
divisionsgeneral 1916. H. ägnade sig särsk. åt flygväsendet
och blev 1912 dess inspektör. Vid krigsutbrottet
var han ingenjörbefälhavare i Paris men kallades
därifrån till Bordeaux för organiserandet av
arméns flygväsen, blev 1915 brigadchef och 1916
chef för 18 :e armékåren, som han ledde under
Sommeslaget s.å. och vid Chemin des Dames
1917. I nov. 1918 förflyttades H. som chef för
2:a armén till Argonnerna och blev därefter s.å.
guvernör i Strasbourg och högste befälhavare i
Elsass. E.Bz.
Hir’schberg [-bärk] (ty.), po. Jelenia Göra,
stad i Niederschlesien vid Zackens inflöde i
Bo-ber; s.s.v. om Liegnitz; 35,543 inv. (1939).
Järnvägsknutpunkt. Järn-, glas-, textil- och
pappersindustri. Utgångspunkt för turisttrafiken till
Riesengebirge. H. var en gång berömt för sin
tyg- och vävnadstillverkning, men mot slutet av
1700-talet gick denna starkt tillbaka.
Hir’schberg [-bärk], Julius, tysk ögonläkare
(1843—!925)» e.o. Pr°f i Berlin. H., som 1877
grundläde ”Zentralblatt für Augenheilkunde”, är mest
känd för sitt värdefulla arbete om
ögonläkekons-tens historia från äldsta tider intill våra dagar,
vilket med 9 bd ingår i Graefe-Saemischs handbok.
Hirsch-Dunckerska fackföreningsrörelsen [dog’-],
se Hirsch, Max.
Hir’schfeld [-fält], Christian Cajus L a
u-r e n z, prof, i filosofi och estetik i Kiel (1742—92).
Efter studier över engelsk trädgårdskonst utförde
han flera större anläggningar i naturalistisk stil i
Danmark och utgav det betydande arbetet ”Theorie
der Gartenkunst” (5 bd, 1777—82). H. inlade även
förtjänster om den ekonomiska trädgårdsodlingen i
Danmark, bl.a. som föreståndare för en
fruktträdskola nära Kiel. H. utgav det i flera avseenden
viktiga arbetet ”Handbuch der Fruchtbaumzucht”
(2 bd, 1788—89). C.G.D.
Hirischfeld [-fält], Heinrich Otto, tysk
historiker och epigrafiker (1843—1922), prof, i Prag
1872, i Wien 1876, i Berlin 1885. H. var lärjunge
till Th. Mommsen och dennes medhjälpare vid
utgivandet av ”Corpus inscriptionum latinarum”,
senare red. för det stora verket. Därjämte ägnade
sig H. åt studiet av den romerska rätten och
förvaltningen (”Die kaiserlichen Verwaltungsbeamten
bis auf Diocletian” (1877), åt Galliens historia,
Österrike under romarna etc.
Hir’schfängare (ty. Hirschfänger, eg. hjortfång-
— 487 —
— 488 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
