Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hivéer - Hiärne, ätt - H.J. - Hjalmar - Hjalmar den hugfulle - Hjalmar Brantingfonden - Hjalmarson, 1. Harald - Hjalmarson, 2. Jarl - Hjalt - Hjaltland - Hjellö, Hjällö - Hjelm, Peter Jakob - Hjelm, Karl Jakob - Hjelm, Fanny - Hjelm, Otto Winter - Hjelmfelt, Simon Grundel - Hjelmit - Hjelmkollen - Hjelmqvist, 1. Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJELMQVIST
Hivéer, folkstam i Palestina under
förisraelitisk tid (jfr 2 Mos. 3:8) av outredd härstamning.
Hiärne, adlig ätt, se Hjärne.
H.J., förk. för lat. hic jac’et.
Hjalmar, mansnamn, upptaget från isländskan,
till urnord, helma, hjälm, och harja, här.
Hjalmar den h u g f u 11 e, svensk sagohjälte,
vars öden skildras i Hervararsagan. H. kämpade
med den norske vikingen Orvar Odd* och slöt
därefter fostbrödralag med denne. Under sitt och
Orvar Odds uppehåll i Uppsala hos konung Yngve
i Uppsala blev han förälskad i dennes dotter
Ingeborg och vann hennes genkärlek. Som rival
uppträdde Angantyr, en av de tolv Arngrimssönerna,
och H. utmanades av denne till holmgång. Striden
utkämpades på Samsö. Angantyr stupade, och H.
sårades dödligt. Lutad mot en tuva, kvad han då
en av varm känsla buren sång, som Orvar Odd
skulle föra hem till Sverige. Han skildrar där
sina levnadsöden och beder sin fosterbror draga
guldringen av hans hand och giva den åt Ingeborg.
Vid mottagandet av denna dignade hon död ned.
De båda älskande lades i samma gravhög. E.H.
Hjalmar Brantingfonden. Efter Hj. Brantings
död 1925 insamlades genom Sveriges
socialdemokratiska arbetareparti medel till en fond för
att hedra den bortgångnes minne. Kapitalet
uppgår 1949 till c:a 350,000 kr. Avkastningen
användes till ”stipendier för utbildning av för
arbetareklassens strävan intresserade unga män och
kvinnor” samt till främjande av
socialvetenskaplig forskning. Årlig utdelning c:a 10,000 kr.
Hjalmarson. 1) Harald Ossian H., militär
(1868—1919), underlöjtnant vid N. skånska inf.-reg.
1889, överstelöjtnant vid Värmlands reg. 1916, vid
Upplands reg. 1917, avsked 1918. H. tog 1911
avsked från lön för att som chefsinstruktör för det
persiska regeringsgendarmeriet träda i detta lands
tjänst och innehade denna befattning till 1915,
varunder han befordrades till general. Efter avskedet
1918 deltog H. med utmärkelse i Finlands
frihetskrig, befordrades till generalmajor i finska
armén och var från mitten av april till krigets slut
chef för ”Svenska brigaden”. 1919 återinträdde
han i svensk tjänst som överstelöjtnant vid
Norrbottens reg. och transporterades s.å. till Vaxholms
grenadjärreg. H. har utg. ”Mina krigsminnen
från Finland” (1919). E.Bz.
2) Jarl Harald H., den föreg:s son, politiker
(f. 15/e 1904), jur. kand, i Uppsala 1929, veikade
under studietiden inom den konservativa
student-och ungdomsrörelsen samt var 1929—30 dåv.
statsministern Arvid
Lindmans sekr., 1930
—37 sekr. och
ombudsman i
högerpartiets riksorganisation.
1937 blev H. sekr.
och 1941 2:e dir. i
Handelns
arbetsgivareorganisation, 1942
verkst. dir. för
Försäkringsbolagens förhandlingsorganisation.
Inom högern var H.,
även sedan han avgått
från sina befattningar
inom partiorganisationen, en av de mest
framträdande, och han valdes 1942 till 2:e v. ordf, i dess
riksorganisation. H., som 1947 fick säte i A.k.,
är en av sitt partis främsta och mest nyttjade
krafter, känd som god och slagfärdig debattör. B.
Hjalt (isl.; jfr fsv. hiält), svärdsfäste.
Hjaltland, fornvästnordiskt namn på
Shetlandsöarna. Shet- i detta namn har utvecklats ur Hjalt-.
Hjellö, H j ä 11 ö, gods i S. Fågelås sn i
Västergötland, vackert beläget vid Vättern 14 km
s. om Hjo, omfattar 508 ha, därav 181 åker,
med ett taxeringsvärde av 299,600 kr. Berömd
uppfödning av varmblodiga hästar. Slottet av
sten i tre våningar med mansardtak torde vara
uppfört under 1700-talets senare del. H. omtalas
redan i slutet av 1300-talet, då det var i ätten
Oxenstiernas ägo. Från mitten av 1500-talet till
1791 tillhörde det medl. av ätten Hård af
Segerstad (däribland karolinen riksrådet K. G. Hård),
senare bl.a. v. Nieroth, varefter det 1888 kom i
tysk ägo genom prof, i Greifswald O. Beumer.
Från dennes stärbhus såldes H. 1947 genom
Flyktkapitalbyrån till fröken Ragna Billing. —
Namnet skrevs 1391 Hiella. Det är sannol. en
form av subst. hjälle, upphöjning i terrängen, besl.
med hylla. Formen på -ö beror på omtydning.
Se J. Sahlgren i ”Namn och bygd”, 1920, sid. 150,
med litt. P.;Er.
Hjelm, Peter Jakob, kemist och mineralog
(1746—1813), lärjunge till Torbern Bergman,
inträdde i Bergskollegium och blev 1792
myntguar-dien och föreståndare för dess kemiska
laboratorium. Många avh. i kemi och mineralogi
föreligga från hans hand.
Hjelm, Karl Jakob, målare (1771—1827),
från 1805 ”kostymritare” och dekoratör vid Kungl.
teatern. Elev till J. L. Desprez, upptog han dennes
stil ej blott i operadekorationer utan också i stora
romantiska kompositioner i akvarell.
Hjelm, Fanny Elisabeth Wilhelmina,
miniatyrmålarinna (1858—1944), studerade vid
Konst-högsk. 1877—84, utförde en mängd
miniatyrmålningar, en teknik, som vid denna tid användes
nästan endast av henne. Hon gjorde ett flertal
porträtt av kända svenskar, bl.a. av kungliga
husets medl.
Hjelm, Otto Winter, tonsättare, se
Win-ter Hjelm.
Hjelmfelt, Simon Grundel, krigare, se
Helmfelt.
Hjelmft, miner., uranhaltig yttrotantalit med
växlande halt av tenn, mangan, kalcium o.a.,
känd som svarta aggregat från bl.a. pegmatiten
vid Kårarvet nära Falun.
Hjelmkollen, fort i Norge strax ö. om
färj-stället vid Svinesund; anlades i början av
1900-talet och utgjorde h. flygeln av
gränsbefästningarna mot Sverige; numera desarmerat enl.
Karlstadskonventionen 1905.
Hjelmqvist. 1) Anders Theodor H.,
språkforskare, skolman (1866—1944), fil. dr i Lund
1892, doc. i fornnordisk litteratur, senare i
nordiska språk 1891—1919, lektor vid Lunds högre
allm. lärov. 1904—31; prof:s titel 1920. H:s
första avh. var ägnad ”Naturskildringarna i den
norröna diktningen” (1891). Sedermera inriktade
sig H., som under en följd av år tillhörde Svenska
— 5U —
— 518 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
