Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hitler, Adolf - Hitlerhälsning - Hitlerjugend - Hitomaro (Kakinomoto) - Hitopadeça - Hitra, Hiteren - Hittarp - Hittebarn - Hittebarnshus - Hittegods - Hittelön - Hitterdal - Hittiter - Hittorf, Johann Wilhelm - Hittorff, Jacques Ignace - Hitzig, Friedrich - Hitzig, Eduard - Hiuen-tsang - Hiung-nu - Hiva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HITLERHÄLSNING
historien. H:s person, i vilken brutalitet, låg
hat-fullhet, egocentricitet och frihet från moraliska
hämningar starkt framträda, och hans allmänna
politiska mål, som syntes vara utan andra gränser
än dem, som utstakades av H:s tro på möjligheten
att förverkliga dem, kunna f.n. icke tecknas på
tillfredsställande sätt — blott några drag ur hans
utvecklingshistoria kunna antydas. — Viktiga
källor till H:s historia äro ”Mein Kampf” och
hans tal. K. Heiden ger i ”Der Führer” (1944;
sv. övers, s.å.) en väldokumenterad framställning
av H:s historia före 1934, H. R. Trevor-Roper
skildrar övertygande hans slut i ”The last days
of H.” (1947; sv. övers, s.å.). B.
Hitlerhälsning, se Heil Hitler.
Hitlerjugend [-jogant] (ty., till Jugend, ungdom),
de tyska nationalsocialisternas
ungdomsorganisation, grundad 1925. — Efter partiets övertagande
av makten blev medlemskap av H. 1936
obligatoriskt för all tysk ungdom, och organisationen
blev vid sidan av skolan ett medel för
nationalsocialisterna att vinna ungdom för sina ideal,
fostra den till anhängare av partiet och förbereda
den för krigets värv. Utom H. i egentlig mening,
som omfattade manlig ungdom i åldern 14—18
år, hörde till organisationen Bund deutscher Mädel
(kvinnlig ungdom 14—18 år), Glaube und
Schön-heit (kvinnlig ungdom 19—21 år) samt Das
deut-sche Jungvolk och Deutsche Jungmädel för barn
under 14 år. Ledare för H. voro B. v. Schirach
1931—40, därefter A. Axman. B.
Hitomaro, eg. Kakinomoto H., japansk
skald (o. 700 e.Kr.), en av de främsta skaparna av
den tidiga japanska lyriken, sådan den föreligger
samlad i Manyoshu.
Hitopade’ga (sansk., ”nyttig undervisning”), en
av en viss Narayana o. 900—1200 ä 1300
verkställd bearbetning i 4 böcker av den indiska
fabel-och berättelsesamlingen Pancatantra*. H.
innehåller till en mindre del även från annat håll
hämtat, ej närmare bestämbart material. Den åtnjuter
stor popularitet i Indien och torde höra till den
indiska litteraturens i Europa mest kända alster.
Uppl. av W. v. Schlegel & Chr. Lassen (2 bd, 1829
—31), P. Peterson (1887); tysk övers, av A. Fritze
(1888) och J. Hertel (1894). C.F.
Hitra, H i t e r e n, ö i Sör-Tröndelag fylke,
Norge, 565 km2, 3,015 inv. (1930), är den största
norska ön s. om Lofoten. Större delen av H. är
lågland, hörande till strandflaten, och rik på
myrar. Högsta punkten 370 m ö.h. På skyddade
ställen lövskog med ett rikt kronhjortsbestånd.
Bebyggelsen är nästan helt och hållet lokaliserad
till själva kusten.
Hittarp, fiskläge i Allerums* sn i Skåne.
Hittebarn, av föräldrar övergivna och utsatta,
sedermera av andra funna, nyfödda barn. Enl. k.f.
3/i2 1913 ang. kyrkoböcker skall h., därest
kännedom om modern el. hennes kyrkoskrivningsort ej
kan vinnas, kyrkoskrivas i den församling, där
det funnits, och antecknas som h.
Hittebarnshus, inrättades urspr. (det första i
Milano 787 e.Kr.) som ett led i kyrkans kamp mot
det från romartiden kvarlevande bruket att utsätta
nyfödda svaga el. ej önskade barn. Dessa kunde
nu i stället anonymt avlämnas till h. för vård upp
till 8-årsåldern. Under 1100—1300-talen uppstodo
talrika h. överallt i romanska länder, framför allt
genom initiativ från andliga ordnar. Med
reformationen avstannade i början den vidare
utbredningen, och först under 1700-talet uppstodo h. i
protestantiska länder. — Sverige har endast ägt ett
h. (upprättat 1753 i Stockholm av Frimurareorden);
stor barndödlighet framtvingade snart
verksamhetens omläggning till utackorderingssystem. af K.
Hittegods, jur., föremål, som kommit ur ägarens
besittning och sedan av annan anträffats och tagits
i förvar (se Fynd).
Hittelön, jur., ersättning, som ägaren till upphittat
gods enl. lag har att lämna åt upphittaren för
godsets återfående (jfr Fynd). H. skall utgå med
skäligt belopp, som i brist på åsämjande mellan
ägaren och upphittaren får bestämmas av domstol.
Med hänsyn till de växlande förhållandena kan h.
ej lämpligen för alla förekommande fall fixeras
till viss procent av det funnas värde.
Hitterdal, ort i Norge, se Heddal.
Hittiter, forntida folk, se Hettiter.
Hittorf, Johann Wilhelm, tysk fysiker
och kemist (1824—1914), 1856 prof, i fysik och
kemi i Münster. H. har utfört banbrytande
undersökningar inom elektrokemien, framför allt genom
ett ingående studium av elektrolysfenomenen.
Han upptäckte och undersökte jonernas
vandringar under det elektriska fältets inflytande och
visade, att de positiva och negativa jonerna i olika
grad bidraga till elektricitetstransporten,
varigenom koncentrationsändringar hos elektrolyten
inträda. H. införde begreppet överföringstal (se
Elektrokemi, sp. 415) och utförde bestämningar
av dessa tal, som för uppställandet av den
elektro-lytiska dissociationsteorien spelat stor roll.
Resultaten av sina undersökningar sammanfattade han
i ”Über die Wanderungen der lonen während der
Elektrolyse” (1853—59). Senare studerade H.
elektricitetens genomgång genom förtunnade
gaser (delvis jämte J. Plücker). H. är även den
förste, som ingående undersökt katodstrålarnas
egenskaper. Re.
Hittorff [itårf’], Jacques Ignace, fransk
arkitekt (1792—1867), född i Köln, verksam i Paris,
där han först arbetade under Bélanger på dennes
nya järnkonstruktionsbyggnader. Bland hans egna
arbeten märkas Saint Vincent de Paul, Place de la
Concordes fontäner och moderna disposition samt
Gare du Nord. H. utgav även skrifter, t.ex.
”Ar-chitecture polychrome chez les grecs” (1830).
Hitzig [hifsix], Georg Heinrich Friedrich,
tysk arkitekt (1811—81). Som privatarkitekt i
Berlin spelade H. en stor roll genom skapandet
av en mängd bostadshus, i vilka han förenat
villans enkelhet med stadsplanens värdighet. Bland
hans offentliga arbeten märkas Börsen och
Riks-bankshuset i Berlin.
Hitzig [hifsix], Julius E d u a r d, tysk
läkare (1838—1907), 1875 prof, i Zürich, 1879—1903
i Halle, framstående neurolog och psykiatriker,
känd genom sina jämte G. Th. Fritsch företagna
undersökningar över sammanhanget mellan vissa
rörelser och vissa bestämda områden av
storhjärnbarken.
Hiuen-tsang, reseskildrare, se Hüan-tsang.
Hiung-nu, se Hunner.
Hiva, föråldrad benämning för hemtagning
medelst spel av ankartåg m.m. (se Vinda).
— 515 —
— 516 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
