Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjorth, 2. Ragnar - Hjorth, Berndt - Hjorth, Bror - Hjorthage - Hjorthagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJORTHAGEN
och blev 1917 arkitekt
i Byggnadsstyrelsen,
där han 1923 blev
chef för
kulturhistoriska byrån och
bygg-nadsråd. H., som även
tjänstgjort som lärare
vid Konsthögsk. 1917
—21, blev 1927
slotts-arkitekt vid Haga.
Han är sedan 1940 v.
ordf. i Konstrådet.
H. har utfört
Nobelstiftelsens hus i
Stockholm (1925) i sober
20-talsklassicism, Tekniska museet där (1934
—36) i saklig betongkonstruktion, Halmstads
museum (1933) samt ett antal enskilda
byggnader, varjämte han haft ledningen av flera
restaureringar. [G.W.W.]S.Re.
Hjorth, Berndt August, industriman (1862—
1937), född i Åbo, Finland, urspr.
verkstadsarbetare i Stockholm, 1899 verkst. dir. för ab. B. A.
Hjorth & co. Som chef för denna firma och
det närstående ab. Primus har H. en väsentlig
andel i fotogenkökstillverkningens utveckling till
en världsindustri. H. intog en ledande ställning
i Sveriges allmänna exportförening.
Hjorth, Bror, bildhuggare, målare (f. 22A 1894),
prof, i teckning vid Konsthögsk. 1949. H.
härstammar från uppländsk bondemiljö. Efter konststudier
i Stockholm följde ett
4-årigt avbrott genom
sjukdom. 1919 började
han vid konstakad. i
Köpenhamn som Utzon
Franks elev.
Antikstudierna och tidens
stili-miterande tendens
hämmade dock hans egna
intentioner, vilka
frigjordes först genom
Bourdelle, vars elev
han blev 1921. Efter
9 år i Paris, därav 3
hos Bourdelle, vände
H. 1930 åter till
Sve
rige och öppnade skulpturskola i Stockholm tills,
med N. Möllerberg, över vilken H. sedermera
skrivit en uppskattande biogr., men bosatte sig
1934 i sitt fädernehem Kambo i Uppland. Följ,
år utställde han separat hos Färg och form. Vid
ett par tidigare utställningar, därav en 1930 tills,
med Per Krohg, hade kritiken varit tvekande,
men nu kom H:s genombrott. — H:s måleri
har en blomstringsperiod under 1920-talets första
år och står i samband med den naivistiska
reaktionen ttiot pastischkonsten. Redan i Stockholm
hade H. kommit i beröring med Eric Hallström,
och sina sympatier för kretsen kring denne
visar han med en liten skrift om G. Börje. I
”Vid köksbordet” (1923; Göteborgs konstmuseum)
och ”Solrosor” (1942) talar denna naivism, men
den förenklade formen och den starka
färgpå-läggningen peka mot Gauguins primitivism. De
ur snön uppväxande solrosorna ha ett drag
av saga, som för tanken till Chagall, och
allt vad han nu målar är minnesbilder från
barndomen och hemlandet. Som skulptör
inspireras H. mer av materialets form och struktur
än av modellen. Tidens intresse för
infödings-konst återspeglas i den i trä skurne Fröding
(1922), men framför allt intresserar han sig för
den svenska snidade och målade allmogekonsten.
H:s skulptur syftar redan från början mot
1930-talets primitivism, och fullt ut uppfyller han sin
lärare Bourdelles fordran på intensitet. ”Kristus”
(brons 1922) är helt primitiv, och medvetet
bortrensar H. allt oväsentligt för att stärka
uttrycket. Omkr. 1930 skapade han en rad
skulpturer, i vilka den primitiva formen svarar mot
den primitiva livskraft och naturdrift den vill
uttrycka. Besläktad med Erixons, Amelins el.
Emonds vill H:s konst framställa den vitala
människan: ”Tove”, ”Vattenbärerska” och
”Människan”. Den kroppsliga kärleken blir det
centrala motivet. Emellertid finns det en annan sida
hos H. Gripande skildrar han det inre livet i
”Fröding” (1923), och förslaget för Karolinska
sjukhusets gravkapell (1939) framställer Korsets
kärlek, vilket i vidare bemärkelse även reliefen
”Getsemane” (1940) och relieferna till
Skogskyrkogårdens krematorium göra. Det sista
decenniet har H. blivit mer naturalist men
behåller samtidigt ett drag av naivitet. ”Ung flicka”
(målad trärelief, 1942) ger t.o.m. naturillusion.
På målningarna framställas föremålen klart och
tydligt och fristående i rummet: ”Gula
baddräkten” (1941) och ”Flicka och gula blommor” (s.å.).
Bland H:s monumentalarbeten kunna nämnas
bröstbilden av Engelbrekt (1935,
Arbeidersam-fundet i Oslo), relieferna i Kanslihuset i
Stockholm med Engelbrekt och bönderna och med
Branting och arbetarna (1936), ”Gås-Anders”
(1941), en bondspelman från H:s egen
uppländska hembygd. — Litt.: E. Blomberg, ”B.
H.” (1942). L.Wn.
Hjorthage, se Djurgård.
Hjorthagen, stadsdel inom Engelbrekts förs,
i Stockholm, vid Lilla Värtan och Lidingöbron;
4,736 inv. (1946). Bostadsbebyggelse av såväl
äldre som modernare typ (lamellhus); här ligga
gas- och elkraftverk.
Bror Hjort: Begravning, 1925. Privat ägo.
— 529 —
— 530 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
